Familjeplanering

INLEDNING

Kring mitten av 1900-talet började ledare i vissa länder inse att den stora folkökningen var förödande. Ökningen innebar enorma sociala, ekonomiska och miljömässiga problem. Alla människor på denna enda jord behöver resurser, främst skydd, mat och vatten. Inget jordbruk är möjligt utan vatten, som redan är en bristvara i många länder – t o m i delar av Sverige. Framstegen med den så kallade ”gröna revolutionen” medförde i viss utsträckning minskad svält, men folkökningen fortsatte, med giftspridning, eutrofiering, och minskad biologisk mångfald. Jordbruket blev beroende av tillförsel av industriellt framställd konstgödsel (fossilt fosfor och kalium, och dyrt kväve) som gör att fosfor och kväve läcker ut i sjöar och havet.. Från 60-talet och framåt lyckades dock en rad länder att på frivillig väg minska takten i folkökningen, via reducerade födelsetal. Genom familjeplanering, det vill säga information, utbildning och tillgång på preventivmedel kunde man sänka födelsetalen och skapa en mer positiv utveckling, för enskilda familjer och för landet, socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Man anpassade familjeplaneringen till lokala förutsättningar i respektive land, som framgår nedan. Sverige deltog aktivt, med bistånd som uppskattades internationellt.

Nedan ges några exempel på länder som med frivilliga medel lyckats hejda en förödande befolkningsexplosion. Alla data som ligger till grund för bilderna kommer från FN. https://population.un.org/wpp/Download/Standard/Population/  

”Fertility rate” dvs antal barn /kvinna i genomsnitt för 2017 återges på kartan för de olika länder på jorden och färgerna visar många område som inte är ”riktigt gröna” än.

Vad ”Fertility rate” betyder följer tex av beskrivningen i Wikipedia: Total fertilitet (från total fertility rate, TFR eller summerad fruktsamhet är medelvärdet av antal barn som varje kvinna föder under sin livstid i en population. Därutöver finns Replacement-level fertility på cirka 2.1 barn per kvinna dvs det totala fruktsamhetstal (TFR) när kvinnor föder tillräckligt många barn för att upprätthålla en befolkningsnivå. Om TFR är 2.1 under en tillräckligt lång period kommer varje generation exakt att ersätta sig själv. Ersättningsnivån för TFR är också beroende av mödradödlighet och barnadödlighet, och som sådan är den högre i underutvecklade länder. Ersättningsfruktsamheten är faktiskt bara något över 2,0 födda per kvinna för de flesta industrialiserade länder (2,075 i Storbritannien till exempel), men varierar från 2,5 till 3,3 i utvecklingsländer på grund av högre dödlighet, särskilt barnadödlighet.

För utförliga data om både fertility (= ”total fertilty, eller ”födelsetal”), folkökning, populationsstorlek mm kan man Googla landets engelska namn + population, så kommer https://www.worldometers.info/ upp. För grafik är vidare Populationpyramid.net suverän. På FN finns allting i rätt enkla Excel-grafer att ladda ned https://population.un.org/wpp/Download/Standard/Population/ En interaktiv karta finns även på https://www.unfpa.org/data/demographic-dividend#12

Några exempel på frivillig familjeplanering

I graferna är de fyllda symboler faktiska data medan de öppna är prognoser baserade på ett medium läge. Landets befolkning (antal invånare): röda trianglar. Fertilitet (antal barn/kvinna i genomsnitt): cirklar.

THAILAND

På 20 år, från 1960 till 1980, lyckades Thailand med sitt familjeplaneringsprogram minska antalet födda barn per kvinna från över 6 till under 2. Med kreativitet och humor lyckades man på frivillig väg vända utvecklingen. https://overpopulation-project.com/thailand-success-story-family-planning-with-creativity-and-humor/

RWANDA

Rwanda var bland de första länderna i Sub-Sahara Afrika som startade program för familjeplanering. I början av 1960-talet födde varje kvinna i snitt 8 barn. 2015 hade antalet genom programmet minskat till 4, alltså ännu långt över 2 barn per kvinna. Familjeplaneringsprogrammet fortsätter, för mer behöver göras – annars riskerar folkmängden enligt FNs prognos att inom 30 år fördubblas från 12 till 23 miljoner. https://overpopulation-project.com/one-of-the-most-efficient-family-planning-programs-in-the-world-rwanda/

TUNISIEN

Tunisien startade under tidigt 1960-tal ett av de mest progressiva familjeplaneringsprogrammen bland arabländerna. Antalet födda barn per kvinna har minskat från 7 till drygt 2 från år 1960 till 2000. Exemplet Tunisien visar att rätt befolkningspolitik som t.ex. höjd giftasålder och gratis preventivmedel ger resultat. Presidenten som etablerade programmet förklarade att ”I have a lot of brains” och konstaterade att en ohållbar befolkningstillväxt underminerar social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. https://overpopulation-project.com/the-first-population-policies-implemented-in-africa-the-case-of-tunisia/

COSTA RICA

Costa Rica är i dag ett i många stycken välmående land med väl skyddad biologisk mångfald. Så har det inte alltid varit. Professor Henry Tschinkel berättade i en intervju 2007: ”På 1960-talet hade Costa Rica den högsta befolkningsökningen i världen. Miljöförstöringen var enorm och det var tydligt att om detta fortsatte skulle det snart inte finnas några skogar kvar. Vid den tiden födde varje kvinna ca 7 barn. Kvinnorna var tydliga med att de inte ville föda så många barn, men det fanns inga kliniker som tillhandahöll preventivmedel. Professor Tschinkel smugglade 1963 in en första laddning preventivmedel av typen ”spiral” och därmed började det första familjeplaneringsprogrammet på gräsrotsnivå. Några år senare instiftades ”the Costa Rican Demographic Association (ADC)” som började sprida preventivmedel till alla delar av landet.” https://overpopulation-project.com/family-planning-for-forests-and-people-the-success-story-of-costa-rica/

SYDKOREA

I början av 1960-talet antog regeringen en nationell familjepolicy som delar av en långsiktig ekonomisk utvecklingsplan. De insåg tidigt att låga födelsetal är viktigt för att människan ska kunna leva i balans med naturen. De uppnådde en av världens snabbaste minskning av antalet födda barn per kvinna. Sydkorea introducerade redan 1965 en årlig familjeplaneringsmånad, gav ut pedagogiska frimärken och riklig info varför befolkningsfrågan var av central vikt personligt och nationellt. Idag är landet en toppnation. På 18 år minskade antalet från 6 till färre än 3 barn per kvinna. Man startade programmet lokalt, utbildade personal och hade tydliga mål. Utbildning och information om preventivmedel och fördelar med små familjer var en viktig del av framgången. Man informerade allmänheten via radio, TV, kortfilmer, högtalarbilar, affischer och flygblad. Sydkorea är ett av få länder (ca 20) vars befolkning nu knappt ökar alls. https://overpopulation-project.com/low-fertility-in-south-korea-a-springboard-for-social-change-and-conservation/

IRAN

Iran lyckades genom sitt familjeplaneringsprogram att under perioden 1985 till 2015 minska antalet födda barn per kvinna från drygt 6 till knappt 2. Nuvarande styre har dock avskaffat programmet och blockerar möjligheterna till viktig reproduktiv hälsovård. Man har ersatt kampanjen ”2 barn räcker” med ”fler barn, ett lyckligare liv”. En lång tradition av familjeplanering och redan utbildade kvinnor och par kan dock göra att antalet födda barn per kvinna kan fortsätta att ligga på en låg nivå, åtminstone under den närmaste tiden. https://overpopulation-project.com/the-iranian-miracle-the-most-effective-family-planning-program-in-history/

INDONESIEN

”Två barn räcker” (2 Children Are Enough) var del av en logga som togs fram i samband med aktiviteter kring Indonesiens familjeplaneringsprogram. Familjeplanering introducerades i slutet av 1950-talet på privat initiativ men blev 1970 ett nationellt program, sanktionerat av regeringen genom etableringen av ”the National Center for Coordination of Family Planning”. Strax innan etableringen publicerade regeringen en broschyr som dokumenterade att de fyra största religionerna i landet, Islam, Hinduism, Protestantism och Katolicism, accepterar familjeplanering. Att regeringen och de stora religionerna stod bakom lade grunden för en positiv syn på familjeplanering. Till år 2015 har antalet födda barn per kvinna minskat från drygt 5 till drygt 2. https://overpopulation-project.com/two-children-are-enough-dua-anak-cukup-indonesia-population-policy-case-study-1/

JAPAN

Carl Wahren berättade att redan 1960 när han som student tillbringade viss tid i landet hos sin släkt i Tokyo fick lära sig att den dramatiska nedgången i födelsetalen efter WWII i stor utsträckning berodde på de japanska kvinnornas vägran att föda barn!

Efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki och med cirka 2 miljoner soldater dödade i kriget och en kulturell och politisk ny struktur introducerad av segrarmakterna var chocken så stor att man som sagt vägrade att sätta barn till världen. Dessutom hade den japanske gynekologen Ota redan på 1930-talets mitt introducerat en livmoderspiral – ”the Ota-ring”, en förbättrad version av tysken Gräfenbergs allra första livmoderinlägg sent 1920-tal.  Massor av skadade, svårt traumatiserade soldater var säkert en annan faktor.

Japan var f.ö. mkt aktivt och stödde familjeplaneringen internationellt i FN och via ett par framstående NGOs. Man hade en ledande roll bland givarna till IPPF och UNFPA och i den internationella parlamentariska befolkningsrörelsen genom Akio Matsumura.

I Japan blev det 1966 en plötslig minskning i TFR, pga att det året var ett så kallad eld häst år som skulle ge olycka till  barnen som skulle födas det året.

Sida köpte f.ö. merparten av sina massor av kondomer (sena 1960-talet och några decennier framåt) från ett par, tre japanska tillverkare, som hade bästa kvalitet/pris i världen. Sida var då den största inköparen och drev dessutom fram en internationell kvalitetsstandard på kondomer, som med tiden accepterades internationellt. Svensken Stig Ljunggren ledde det arbetet och gjorde en jätteinsats.

Ett exempel på påtvingad barnbegränsning

KINA

Det är dessutom intressant att jämföra hur Kina’s påtvingade ett-barns politik förhåller sig till exempel Costa Rica’s frivilliga. Kina med sin oerhörd stora befolkning har trots ”ett-barns politik” ökat med 750 miljoner människor mellan 1960 till 2017. Utan en snabb nedgång i antalet barn per kvinna, som ändå aldrig kom ned till ett barn, hade befolkningstillväxten istället för 750 miljoner människor extra mellan 1960- 2017 ha varit 1150 miljoner. Såklart var det förfärligt med tvungna aborter, men det är även mycket lidande förknippat med att inte kunna få abort om man vill det, som det nu är i många länder.

Ett exempel utan familjeplanering hitintills

NIGER

Tyvärr har många av de 42 länder i Sub-Sahara Afrika en lång väg att gå när det gäller att kunna få en lägre befolkningstillväxt. Ett skräck exempel av ett land i Sub-Sahara Afrika med den snabbaste befolkningsökningen är Niger. Dessutom, vilket gäller generellt, innebär det att om det finns många unga i befolkningspyramiden, som är fertila, att folkökning tar tid att stävja” (=population momentum). I grafen har FN utgått från en kommande ”lagom” minskning i fertiliteten.

Familjeplanering tillsammans med utbildning av kvinnorna är bäst

I en studie från 2019 visades hur det inte endast är utbildning men i högsta grad familjeplanering som gör att kvinnor använder preventiv medel och därmed kan begränsa sitt barnafödande i Sub-Sahara Afrika.

I Bongaarts, J.; Hardee, K. (2019): Trends in contraceptive prevalence in sub-Saharan Africa: The roles of family planning programs and education. African journal of reproductive health 23, 3, 96-105, https://www.ajol.info/index.php/ajrh/article/view/191219 .

Man ser att i ett land som Kenya har kvinnor i genomsnitt mer än 9 års skolgång òch en stark familjepolitik och därmed en hög andel som använder preventiv medel.

KENYA

Carl Wahren berättade om sina anteckningar från långa, ytterst givande samtal med Kenyas dåvarande president M´wai Kibaki, 1983, i närvaro också av hälsoministern och pressen. Se även ett tal som Kibaki höll 1974 https://www.youtube.com/watch?v=9A9JQnJy5RQ . Delvis rapporterades dessa möten då i kenyansk press.

Kibaki underströk att familjeplanering är en naturlig del av afrikansk kultur. Spridandet av födslar av hänsyn till moderns hälsa och familjens välbefinnande har traditionellt varit en fast rotad påbjuden sedvänja.

Attitydförändringarna under senare år hade klara länkar till västerländska värderingar som kom med kolonialismen. Kyrkans och religionens roll var förödande och en påtvingad ”modernitet” i sociala och andra frågor hade urholkat denna livsviktiga tradition. ”Till och med våra fåglar fattar att man måste bygga ordentliga reden innan man kan lägga ägg” sa Kibaki. Han såg folkökningen som ett allomfattande problem för Afrika.

Kibaki kritiserade uppfattningen att illitterata människor skulle vara dummare än de utbildade – inom fertiliteten är det snarare tvärtom, insisterade han. Men återigen har den ytliga moderniteten i livsstilar stärkt mannens dominans och dumförklarat gamla traditioner.

När det gäller familjeplanering accepterar inte vuxna kvinnor på fältet att unga snabbutbildade tjejer reser omkring för att informera om familjeplanering. Många av dessa unga kvinnor (oftast stadsbor) har inte ens barn själva och ingen lyssnar på dem. Program måste decentraliseras och ledas av bybor som har lokalsamhällets respekt, så som gjordes i Korea med framgång.

Det gäller inte endast lägre fertilitet

SVERIGE

Ett annorlunda exempel är Sverige som, trots låga födelsetal de sista 80 åren, även framgent får en relativ snabb befolkningsökning främst genom invandring de sista 20 åren.  Befolkningsökningen påverkas inte bara av invandrarnas antal, utan också av att många invandrare har högre fertilitet, enligt data från SCB.

Skall vi kunna uppnå Paris avtalet då borde ”vi” konsumera mindre och minska vårt ekologiska fotavtryck. En ökning av befolkningen i vår del av världen är fel väg att vandra.

De är en befolkningsminskning som gäller globalt – även om det är lång väg dit –och även regionalt/nationellt.

Om vi skall klara klimat avtalet är en minskad befolkning i högkonsumerande länder en välsignelse, inte ett hot, även om det kräver en del anpassning och åtgärder.