(2024) Andersson M, Götmark F. Åtgärder krävs för minskad befolkning

Behovet av humanitära åtgärder för att hejda folkökningen är stort och växande. Låt oss undvika misstaget med klimatändringen: att blunda tills problemet blir akut, skriver två ekologer i en slutreplik. . SvD. 2024: 2024-01-15

https://www.svd.se/a/P417z6/andersson-och-gotmark-atgarder-kravs-for-minskad-befolkningI

Vi beskrev i en debattartikel hur världens folkökning skövlar arter och natur. Collste och Hinton (C&H) anser i en replik att rikas konsumtion är viktigare. Men folkökningen föröder sedan tusentals år biologisk mångfald då vi expanderar över tidigare orörd natur, öar, kontinenter. Följderna liknar dem vid tidigare katastrofer och geologiska förlopp som orsakat massutrotningar. Vi vållar en ny, biologiskt destruktiv geologisk epok, Antropocen.

C&H skriver att främst rikas konsumtion föröder jordens natur, och ”Befolknings­tillväxten visar […] en tydlig nedåtgående trend”. Men ökningen fortgår, med cirka 80 miljoner om året. Och FN underskattar tillväxten, maxbefolkningen blir sannolikt högre och senare än vad FN spår. Andra, lägre prognoser är orealistiska då satsningar som krävs för att minska folkökningen inte sker.

C&H menar att ekologiskt fotavtryck (EF) visar konsumtionens betydelse, men analys av EF visar även folkmängdens stora vikt. En av EF:s grundare, William Rees, varnar nu för kollaps via ökande befolkning och resursuttag. Och EF mäter inte förödelsen av biologisk mångfald, bara människors förbrukning.

C&H påstår felaktigt att vi skrev att det främst är folkökningen som föröder jordens natur. Självklart påverkar både konsumtionsnivå och folkökning vår miljö och totala resurs­förbrukning, R. Ett enkelt approximativt samband är R = P x F, där P är populationens storlek och F är medelförbrukning per individ. P och F har samma multiplikativa effekt på R. Att tro en av dem är viktigare än den andra är som att anta att en rektangels yta beror mer av dess höjd än bredd.

C&H pekar på att konsumtionen är orimligt skevt fördelad. Ja, vi skrev ”den rika världens höga konsumtion behöver givetvis minska”. En annan viktig skevhet gäller folkökningen. I ett 20-tal länder (Europa, östra Asien) är födelsetalet så lågt att befolkningen glädjande nog kan gå mot minskning (utan immigration). Men i många fattiga länder, där ekonomiskt välstånd förhoppningsvis ökar, råder höga födelsetal och befolkningen växer snabbt. Det väntas leda till ökat bruk av fossil energi, miljö­förstörelse och minskande biologisk mångfald. Men födelsetalen kan sänkas med humanitära medel som utbildning, frivillig familje­planering och gratis preventiv­medel.

Klimatförändringen orsakas främst av ökande befolkning och konsumtion enligt IPCC. Bägge orsakar också skövling av biologisk mångfald. Men i motsats till klimat och konsumtion, som ofta debatteras, belyses sällan folkökningens destruktiva effekter på arter och natur. C&H ser inget tabu, men ett sådant tycks råda hos både Public Service (SR, STV) och organisationer som Naturskydds­föreningen.

Folkökningens fördröjning av fattiga länders utveckling förtigs också. Stort barnantal bromsar ekonomiska och andra framsteg, särskilt för kvinnor, men familje­planering kan bidra till ekonomisk utveckling. Och ökat bruk av preventiv­medel, snarare än ökad ekonomi, tycks förklara sjunkande födelsetal i utvecklings­länder.

C&H skriver ”…för att befolkningen i rika länder bör minskas, men det finns inga argument för detta i Anderssons och Götmarks artikel”. Jo, se citatet ”overpopulation is at least as much a rich as a poor country problem”. Vi har i forskning och media pekat på att åldrande befolkning kan leda till färre människor och minskad miljöbelastning. Vad kan göras i Sverige, undrar C&H. Vi kan till exempel avskaffa flerbarnstillägg och begränsa barnbidraget till max två per familj.

Folkökningen leder till allt snabbare resurs­förbrukning, naturskövling och minskande biologisk mångfald. Afrikas befolkning, som enligt FAO har utbredd och växande undernäring, ökar enligt FN:s prognos från 1,4 till 3,9 miljarder detta sekel! Behovet av humanitära åtgärder för att hejda folkökningen är därför stort och växande. Låt oss undvika misstaget med klimat­ändringen: att blunda tills problemet blir akut och mycket svårt att åtgärda. Ökat stöd till familje­planering och kvinnors situation är goda möjligheter som bör nyttjas nu, då regeringen omprövar svenskt bistånd.

(2024) Andersson, M. & Götmark, F. : Jordens natur föröds av folkökningen, SvD 2024-01-02

Människans snabba expansion leder till miljöförstörelse, svält och skövlad biologisk mångfald. Folkökningen behöver bromsas snarast för hållbarhet

https://www.svd.se/a/VPVnOr/jordens-natur-forods-av-folkokningen-skriver-debattorer

År 1800 var jordens befolkning 1 miljard, men förra hösten överskred vi 8 miljarder och växer nu med cirka 80 miljoner per år. Samtidigt minskar och försvinner arter och ekosystem genom vår överexploatering: mer än var fjärde av 150 000 granskade arter är hotad, därav varannan kärlväxt. Bland 71 000 studerade djurarter minskar nästan hälften, bara 3 procent ökar. Och det går snabbt. Sedan 1970 har bestånd av däggdjur, fåglar, groddjur, reptiler och fiskar minskat med i medeltal cirka 70 procent. Orsakerna är många. Överexploatering i skogsbruk, jakt och fiske. Jordbruk och boskapsdrift över ökande arealer. Infrastruktur och bebyggelse som bostäder, industrier, vägar och gruvor. Vår spridning av invasiva organismer.

Arter minskar oftast för att vi tar över och utplånar deras livsrum – naturliga ekosystem och miljöer som arter länge anpassats till genom evolution. Förstörelse av livsmiljö är främsta orsaken till att djurpopulationer försvinner. Det sker främst i tropikerna, men också i Europa minskar växter och djur i takt med ökad folktäthet och konsumtion, som ekologen Trevor Beebee visar i sin aktuella bok ”Impacts of Human Population on Wildlife” (2023).

Ett annat hot mot biologisk mångfald är klimatförändring, där de två främsta drivkrafterna är ökande befolkning och konsumtion, enligt IPCC:s stora rapport 2022. Den rika världens höga konsumtion behöver givetvis minska, som ofta framhålls i miljödebatten (se till exempel wwf.se, Hållbar konsumtion). Däremot diskuteras sällan eller aldrig folkökningens oerhört destruktiva följder för biologisk mångfald och hållbarhet, vare sig av medier som SR eller SVT, av politiker, FN eller av miljörörelsen (till exempel WWF och Naturskyddsföreningen). Har ämnet blivit tabu? Tusentals internationella forskare pekade 2017 i ”Scientists’ Warning” på behovet att stabilisera vår population. Och i sin gedigna översikt visar Beebee (2023) att ”overpopulation is at least as much a rich as a poor country problem”. Det krävs insatser från alla länder.

En ny rapport visar att vi utplånat det mesta av jordens stora landdäggdjur, reducerat dem till en ringa bråkdel av rikedomen innan vår ökning sköt fart (genom fossil energi, medicinska framsteg, bättre föda och längre liv). I biomassa dominerar vi nu fullständigt bland jordens kvarvarande landdäggdjur (se figur). Är vår enorma expansion, till andra arters fördärv, etiskt rimlig?

Vi utgör 390 miljoner ton och våra domesticerade däggdjur – kor, grisar, får och sällskapsdjur som hästar, hundar med mera – 630 miljoner ton. Totalt drygt en miljard ton, femtio gånger mer än all världens återstående vilda landdäggdjur, som vi sänkt till en spillra på 20 miljoner ton! För några tusen år sedan, innan vi blev jordbrukare, var proportionerna mer än omvända. Vi var bara några miljoner människor, mindre än en tusendel av dagens befolkning, och hade ingen boskap.

I delar av västra Asien och särskilt i Afrika, där befolkningen väntas växa med 2,5 miljarder till 2088 enligt FN, är födelsetalen fortsatt höga. Antalet undernärda i Afrika är nu nära 300 miljoner och ökar enligt FAO varje år. Folkökningen är på väg att leda till katastrof för såväl Afrikas människor som dess biologiska mångfald. Hundratals miljoner kvinnor saknar preventivmedel, och sociala normer påverkade av patriarkat, religion och etnisk konkurrens främjar stora barnkullar. 

Trots den väldiga folkökningens negativa konsekvenser saknas befolkningsmål bland FN:s 17 globala mål till 2030. Men oberoende forskare pekar på att en ekologiskt hållbar befolkning snarare ligger kring 2–3 miljarder än de 10,4 vi enligt FN är på väg mot. Om alla skall nå europeisk levnadsstandard kan en hållbar mänsklig världspopulation troligen inte överstiga cirka 3 miljarder. Än mindre om andra arters villkor skall förbättras. FN:s konferens om biodiversitet, Cop15, föreslog förra året skydd för 30 procent av planeten för biologisk mångfald, och FN:s konferens nyligen i Nairobi föreslår konkreta åtgärder för de behov som sågs vid Cop15.

Som vi belyst i SvD 23/10 2022 behöver länder med höga födelsetal sänka dem avsevärt för att bidra till hållbar världspopulation. Positivt är att frivilliga program för familjeplanering i till exempel Bangladesh, Thailand och Sydkorea har fungerat väl och snabbt sänkt födelsetalen. Tyvärr försvann många program för familjeplanering efter 1995, då SRHR (Sexuell och Reproduktiv Hälsa och Rättigheter) ersatte familjeplanering, även inom svenskt bistånd. Men forskning visar att längre utbildning för flickor söder om Sahara bara ökar bruket av preventivmedel rejält om längre utbildning kombineras med program för familjeplanering.

Det finns sammantaget starka belägg för vikten av bistånd till såväl familjeplanering som SRHR och kvinnors egenmakt och utbildning. Rätt till och utbildning i familjeplanering framhölls av FN redan 1968. När regeringen nu omprövar svenskt bistånd kan man lära av tidigare misstag och ge välbehövligt stöd både för SRHR och program för familjeplanering. Särskilt nya program som även tar hänsyn till miljö och natur, och ökar möjligheten att bevara jordens biologiska mångfald.

(2023) Elin Vicksten: Klimatoro påverkar val om att skaffa barn Extract, 2023-11-17

En brittisk studie visar att oro för miljö och klimat får allt fler människor att skaffa färre eller inga barn. Men anledningarna till det skiljer sig åt i olika delar av världen.

Framför allt är det fyra nyckelfaktorer som får människor att tveka inför att skaffa barn, konstaterar forskare vid University College London i PLOS Climate: osäkerhet kring det ofödda barnets framtid, miljöpolitiska tankar kring överbefolkning och överkonsumtion, ekonomi och politiska reflektioner. Den brittiska studien är en systematisk genomgång av den forskning som har gjorts inom området, framför allt i USA, Kanada, Nya Zeeland, Australien och ett antal europeiska länder.

– I medier har vi på senare tid kunnat höra om människor som väger in sina farhågor om klimatförändringar när de fattar beslut om att skaffa barn. Vi var oroliga för att det offentliga samtalet kan ha förenklat dessa processer. Vi ser att det finns ett komplext och intrikat samband mellan klimatförändringar och val som rör reproduktion, säger Hope Dillarstone, huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.

Vanligaste anledningen är oron för barnets framtid i en värld påverkad av klimatförändringar, men forskarna såg också att många reflekterar över vilken miljöpåverkan man själv bidrar till genom att skaffa barn, i en värld som redan i dag påverkas av överkonsumtion och överbefolkning. Två studier som gjorts i Zambia och Etiopien visade att den främsta anledningen till att skaffa färre barn där var farhågor om att det i framtiden blir allt svårare att försörja sig när förutsättningarna för att bedriva jordbruk blivit allt sämre. https://www.extrakt.se/klimatoro-paverkar-val-om-att-skaffa-barn/?utm_campaign=unspecified&utm_content=unspecified&utm_medium=email&utm_source=apsis

(2023) Andersson, M. & Götmark, F. : Biologisk mångfald föröds av jordens folkökning- nonchaleras av miljörörelser och media. Flora och Fauna 118(3): 28-36

Klicka för att komma åt biologisk-mangfald-forods.pdf

Världens ohållbara folkökning leder till miljöförstörelse och minskande biologisk mångfald. Vi har utplånat det mesta av jordens tidigare rika fauna av stora däggdjur. Idag är vår och tamdjurens biomassa 50 gånger större än för alla andra landdäggdjur tillsammans! Ändå har stora delar av miljö- rörelsen märkligt nog tystnat om världens snabba folkökning, som behöver hejdas snarast möjligt med de humanitära medel som står till buds.

Jordens befolkning växer snabbt och överskred förra hösten åtta miljarder. Samtidigt minskar och försvinner arter och ekosystem ge- nom vår överexploatering av naturen. Bland 150 000 granskade arter är 28 % hotade (IUCN 2023, tre högsta hotkategorierna i rödlistan). Trender för 71 000 djurarter visar att nästan hälften minskar, bara 3 % ökar, och minskningen är störst i tropikerna (Finn m.fl. 2023). Sötvatten (våtmarker, sjöar, vattendrag) är den mest hotade livsmiljön enligt WWF (2023).

Vilka är hoten? En analys av 8688 rödlistade arter (Maxwell m.fl. 2016) pekar på fyra viktiga orsaker: 1) överexploatering (skogsskövling, jakt och fiske); 2) jordbruk, med ökande arealer för grödor och boskap, och stor konstbevattning; 3) bebyggelse som bostäder, industrier, vägar och annan infrastruktur, samt turism; 4) invasiva och problematiska organismer som sprids via människor och tränger undan andra arter.

Klimatförändringen och våra utsläpp av växthusgaser hamnar på sjunde plats och röner befogad stor upp- märksamhet i media och forskning. Men tyvärr förtigs vanligen en grundorsak till vår förstörelse av miljö och biologisk mångfald: stor och snabb befolkningsökning. En annan viktig orsak är ekonomisk tillväxt och materiell överkonsumtion, som diskuteras kritiskt i klimat- sammanhang. Folkökningen kritiseras däremot sällan av media, politiker, FN eller andra internationella organ, inklusive miljörörelser. Vi försöker här belysa folkökningens konsekvenser för biologisk mångfald och håll- bar utveckling, och noterar med förvåning att många miljöorganisationer tycks blunda för folkökningens mycket destruktiva effekter.——————–

2023-07-14 SvD- Anders Ahlbom:Det tar många år att byta ut en befolkning

Med allt ljus på migrationen hamnar andra frågor om demografi i skymundan. I många länder föds det för få barn för att på sikt upprätthålla folkmängden. Folkminskning kan vara en avlastning på miljön, men frågan är hur livet på jorden ter sig med en allt äldre befolkning.

https://www.svd.se/a/l3ePxy/det-tar-manga-ar-att-byta-ut-en-befolkning

2023-05-11 Natalia Kanem, chef för FN:s befolkningsfond UNFPA  skrev i DN 20230511  ”Skyll inte klimatförändringarna på jordens ökande befolkning” lockade fram två insändare:

En insändare i DN 20230516 av Rune Winter: ”FN kan inte sopa befolkningsfrågan under mattan”

Och ett svar 20230515 https://www.dn.se/insandare/svar-fn-kan-inte-bortse-fran-risker-med-okad-befolkning/ från Gunilla von Malmborg, Carl Wahren och Lars Wedén:  

FN bör ägna sig åt att minska barnafödandet i stället för att angripa dem som pekar på riskerna med befolkningsökningen. FN:s befolkningsfond UNFPA kan inte bortse från riskerna med en snabbt ökande befolkning i världen, skriver Gunilla von Malmborg, Carl Wahren och Lars Wedén.

Direktören för FN:s befolkningsfond UNFPA Natalia Kanem upprepar i en DN-insändare välkända argument. Men överbefolkningen har akuta konsekvenser här och nu:

• Den katastrofala vattenbristen i allt fler fattiga länder.
• Lokala luftföroreningars massdödande.
• Svält och snabbt växande flyktingläger på grund av lokala etniska konflikter i kampen för tillvaron.

Där spelar folkökningen en avgörande roll, oavsett global siffer­exercis och skuldfördelning.

Natalia Kanem pekar bland annat på behovet av tillgång till modern familjeplanering. Gott så, men hon missar att det globala och nationella arbetet för att åstadkomma detta har marginaliserats.

Följderna känner vi alltför väl. Miljontals kvinnor i under­privilegierade länder betalar priset genom aborter under fruktansvärda förhållanden. Samtidigt föds miljoner oönskade barn som samhället inte kan ta hand om, vilket leder till ökande flyktingströmmar.

Detta om något är en uppgift för FN:s befolkningsfond UNFPA att ändra på – i stället för att angripa dem som pekar på befolknings­ökningens risker.

2023-05-04 Scientific American “Population Decline Will Change the World for the Better- A future with fewer people offers increased opportunity and a healthier environment”

by Stephanie Feldstein 

China’s population has fallen after decades of sky-high growth. This major shift in the world’s most populous country would be a big deal by itself, but China’s hardly alone in its declining numbers: despite the momentous occasion of the global population surpassing eight billion late last year, the United Nations predicts dozens of countries will have shrinking populations by 2050. This is good news. Considering no other large animal’s population has grown as much, as quickly or as devastatingly for other species as ours, we should all be celebrating population decline. ———–

https://www.scientificamerican.com/article/population-decline-will-change-the-world-for-the-better/

20230430 DN ”Så kan befolkningstillväxten i världen bli hållbar”

I dagarna rapporteras Indien passera Kina som världens folkrikaste nation – snart bor 1,5 miljarder människor i landet. Men vad får egentligen födelsetalen i ett utvecklingsland att minska? En svensk studie ifrågasätter bilden att ekonomisk tillväxt skulle vara lösningen,

Sverker Lenas https://www.dn.se/varlden/sa-kan-befolkningstillvaxten-i-varlden-bli-hallbar/

2023-04-25 TOP Making media seriously discuss population growth and its consequences – a case in Sweden

By Frank Götmark and Malte Andersson

Newspapers, radio, and TV in many countries usually avoid the problems of population growth and overpopulation. But by focused work it is possible to get the attention of mainstream media. This recently happened in Sweden, to judge from a TV program broadcast 13 April.

Making media seriously discuss population growth and its consequences – a case in Sweden

 

2023-03-28  TOP “Do three Pacific islands provide lessons for achieving a sustainable human population?”

by Frank Götmark

These islands were more-or-less isolated, microcosms that perhaps tell us what is going to happen with the global population. Anthropological accounts also describe remarkable forms of birth control. Do they tell us anything about how to achieve sustainable populations today?

Do three Pacific islands provide lessons for achieving a sustainable human population?

2023-04-20 Aftonbladet Debatt:” Hur många människor tål jorden?

Wolfgang Hansson

Indien går strax om Kina som världens folkrikaste land. T otalt härbärgerar de två länderna tre av världens åtta miljarder invånare. Jordens befolkning fortsätter öka till 10-11 miljarder innan den når kulmen. Tål vårt klot så många människor? 

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/mQyRx0/indien-gar-strax-om-kina-som-varldens-folkrikaste-landet

 

2023-03-11 UNT debatt ” Flerbarnstillägg ett svek mot brottsbekämpning och kommande generationer

Börje Eriksson, Håkan Lane, Lennart Vedin, Dag Lindgren, Magnus Henrekson

https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/jn7wk3nl/unt-2m2kr_s_22

Nu bör den nya regeringen ändra på det föråldrade bidragssystemet som belönar familjer med många barn. Vi har barnens bästa för ögonen och förslagen syftar till att förbättra villkoren och rädda jorden för kommande generationer av människor och övrigt liv.

Både krisen för biologisk mångfald och vår klimatkris är konsekvenser av såväl ökande folkmängd som en materiell levnadsstandard med ohållbar konsumtion. Det föds inte för få barn i Sverige! Sedan 2000 har befolkningen i Sverige ökat med 1,65 till 10,5 miljoner. Enligt SCB:s prognoser kan vi i värsta fall ha 14 miljoner invånare 2070. Om alla på jorden konsumerade som vi i Sverige skulle vi behöva fyra jordklot (enligt WWF).

Bakgrunden till barnbidragens införande i Sverige var Gunnar och Alva Myrdals bok Kris i befolkningsfrågan. De antog felaktigt att Sverige hotades av befolkningsminskning och åldrande befolkning: Man ville stimulera till ökat barnafödande för att inte ekonomin skulle kollapsa. I själva verket ökar hälsan parallellt med medellivslängden: Vi har en stor arbetskraftsreserv bland äldre som vill jobba och pensionsåldern skulle kunna höjas successivt.

Ett inkomstprövat barnbidrag infördes i Sverige 1937, som ersattes 1948 med allmänt barnbidrag. Flerbarnstillägg, som infördes 1982, ger ytterligare belöning för den som skaffar fler än ett barn. Barnbidraget är f n 1 250 kr per barn varje månad. Enligt försäkringskassan var 2022 det totala statliga barnbidraget inkl. flerbarnstillägg per år i skattefri inkomst: 15 000 kr för 1 barn, 31 800 för 2 och 140 880 för 6 barn.

Vi har ett problem med bristande integration av invandrare. Att barnbidrag och flerbarnstillägg kan försvåra integrationen har hamnat helt i skymundan. Flerbarnstilläggen innebär att staten stimulerar till större familjer, vilket blir ytterligare hinder för integrationen, speciellt av nyanlända kvinnor från länder med höga födelsetal. Mammorna riskerar att tvingas stanna hemma i många år och missar kontakt med det svenska samhället och att lära sig svenska, vilket även försvårar för barnen att lära sig svenska. Det vore ett stort framsteg om kvinnorna i stället för att skaffa många barn kom ut i samhället.

En annan konsekvens av stora barnkullar i utsatta områden är gängkriminalitet. Forskning har visat att både stora familjer och trångboddhet leder till normbrytande beteende och kriminalitet. Om avskaffande av flerbarnstilläggen får till följd att färre barn föds skulle det kunna minska kriminalitet och dessutom minska trycket på förlossningsvård, förskola, skola och sjukvård och möjliggöra kvalitetsförbättringar, något som kommande generationer också behöver.

Om vi verkligen tycker om barn och bryr oss om deras framtid, bör vi sträva efter att inte skaffa för många! Flerbarnstilläggen är ett svek mot kommande generationer. Om man avskaffar flerbarnstilläggen kan pengarna användas som riktat bistånd för utbildning och familjeplanering i de länder som har högst nativitet. Enligt beräkningar (UNFPA) och (RFSU) är det i storleksordningen 125–300 miljoner kvinnor som önskar, men saknar preventivmedel. Hjälp till dessa skulle starkt bidra till att minska befolkningsökning i världen, nu cirka 70 miljoner fler människor per år. Prognosen är att nära 670 miljoner människor kommer att leva i hunger 2030.

Vi vädjar till regering och riksdag att snarast avskaffa flerbarnstilläggen. För tre år sedan föreslog också Riksrevisionen att tillägget skulle tas bort redan för det andra barnet. Argumenten väger än tyngre i dag!

Deltagare i Nätverket Population Matters Sweden

Börje Eriksson, läkare, miljödebattör

Håkan Lane, forskningsassistent vetenskapliga metoder

Lennart Vedin, ingenjör

Dag Lindgren, professor emeritus

Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi

2023-03-10 DN insändare”Prioritera preventivmedel i bistånd till fattiga länder”

Svensk biståndspolitik måste tillbaka till 1960- och 70-talets fokus på att sprida budskapet om familjeplanering. Prioritera preventivmedel i bistånd till fattiga länder, skriver Lars Wedén.

https://www.dn.se/insandare/prioritera-preventivmedel-i-bistand-till-fattiga-lander/

Jag såg för någon månad sedan ett tv-reportage från en läkarstation i ett flyktingläger. Det visade en mamma med en utmärglad treåring. Barnet vägde som en ettåring och mamman var också i mycket dåligt skick. Jag minns inte om det var från torkans Somalia eller inbördeskrigets Tigray-provins. Men bilderna var hjärtskärande, vilket också var tv-teamets avsikt.

I en bisats nämndes att mamman var 27 år och detta var hennes åttonde barn, varav endast fyra överlevt spädbarnsåldern. I mina ögon är detta ännu mer hjärtslitande. Är det någon som tror att denna mamma önskat föda åtta barn?

Verkligheten är att i de flesta krisområden och/eller fattiga länder och regioner är födelsetalen fortfarande mycket höga. Medier väljer dock oftast att fokusera på att födelsetalen i världen sjunker och att den procentuella årliga befolkningsökningen är på avtagande (dock högre än någonsin i antal!).

Ett av resultaten är att världens och Sveriges biståndsorgan marginaliserat insatser som fokuserar på familjeplanering (det vill säga tillgång och rätt till preventivmedel). Mantrat har i stället varit att bnp-ökning, tilltagande välstånd och utbildning automatiskt kommer att resultera i minskat barnafödande.

Den vetenskapliga grunden för detta är högst tveksam. Effekten beror i minst lika stor utsträckning på det motsatta orsakssambandet: att minskad befolkningsökning ger utrymme för ökad välfärd och utbildning, särskilt för flickor. Historien visar flera exempel på det som Kina (med tvång och odemokratiska medel) och Sydkorea (med information, stöd och frivillighet).

Självklart är välfärdsökning och utbildning eftersträvansvärt, men kommer detta att ske i närtid i världens krisområden, i Afrikas slumstäder eller klimatkrisens torka och naturkatastrofer? Nej, för att ge dessa befolkningsgrupper en chans att tackla kommande utmaningar krävs att världssamfundet åter prioriterar familjeplanering mycket högt i sin verksamhet.

Sverige gjorde det på 1960- och 70-talen, men inte längre. Tidö­lagets slakt på biståndsmedel lär inte heller hjälpa.

Att verka för att världens kvinnor, särskilt de i utsatthet, ska få kunskap, rätt till och tillgång till preventivmedel borde vara en självklarhet i en feministisk eller jämlik utrikes- och biståndspolitik.

(2023) Ore Ogunbiyi: A young person’s guide to escaping Nigeria – No matter who wins the election, lots will want to leave. Many who have already emigrated can’t imagine moving back. The economist Feb. 24th

https://www.economist.com/1843/2023/02/24/a-young-persons-guide-to-escaping-nigeria?utm_campaign=a.the-economist-sunday-today&utm_medium=email.internal-newsletter.np&utm_source=salesforce-marketing-cloud&utm_term=2/26/2023&utm_id=1502614

The Nigerian presidential election is more unpredictable than it has been in decades. The surprise popularity of Peter Obi, an outside candidate, has given some young Nigerians hope that they will be able to build a fulfilling life for themselves in their native land. Others think it makes little difference whether this week’s election is won by Obi, who is considered a whippersnapper at 61, or by one of his older opponents from the two main parties. There are a lot of young Nigerians (more than 60% of the population is under the age of 25), but they don’t have much to look forward to. Nigerians are poorer than they were when Muhammadu Buhari, the 80-year-old president, took the reins eight years ago. Universities are closed for months at a time owing to strikes; hospitals have at times stopped treating people for the same reason. Official estimates put unemployment at 33%, and youth unemployment at 42.5%. Even those with a stable job have cause to worry: double-digit inflation is gnawing away at their salaries.  ————————-

2023 Turner, N.; Götmark, F.: Human fertility and religions in sub-Saharan Africa: A comprehensive review of publications and data, 2010-2020. Afr J Reprod Health 27, 1, 119-171. https://www.ajrh.info/index.php/ajrh/article/view/3686

Fertility is declining only slowly in Sub-Saharan Africa (SSA) and religion may be one factor involved. Based on the literature, we reviewed fertility rates of followers of different religions in SSA, and whether religion influences fertility. We used the Web of Science, Scopus, Google Scholar and reference lists to find papers, selected based on inclusion and exclusion criteria. Within 21 countries, followers of African Indigenous Religions (AIR) had higher fertility (4-58%) than Christians. Within 25 countries, followers of Islam had higher fertility (2-36%) than Christians, though not in Zimbabwe and Uganda (-2% in each). Followers of AIR and Islam had on average similar fertility levels, as had Protestants and Catholics. Fertility was associated with religion-related themes in focus-groups and interviews. The most frequent themes for “increasing fertility” were related to religion (11 cases) and polygamy (11), whereas the most frequent themes for “limiting fertility” were financial constraints (7) and quality of life (5). These and other results suggest that religious denominations and faith contribute to high fertility in SSA.

2023-01-17 TOP- Fertility decline in developing countries does not depend on economic growth but follows contraceptive use

Frank Götmark & Malte Andersson

Fertility decline in developing countries does not depend on economic growth but follows contraceptive use

Many politicians, the public, and some scientists still think that economic development is a major cause of reduced birth rates in developing countries. We tested this belief empirically in a recently published long-term study of many countries (1970-2014).    We found no relationships between fertility and economic growth, but a strong association with modern contraception: birth rates in developing countries declined linearly with increasing contraceptive use. This suggests adequate funding for family planning is important to lower birth rates in countries with unsustainably high fertility. 

2022-12-17 Göteborgs Posten: Varför tiger public service om folkökningens destruktiva sidor?

Malte Andersson, Johana Deinum, Frank Götmark

https://www.gp.se/debatt/varf%C3%B6r-tiger-public-service-om-folk%C3%B6kningens-destruktiva-sidor-1.87776605

Debatt: Världens folkökning leder till snabbare klimatändring, födo-, vatten- och annan resursbrist, minskad biodiversitet och utrotning av arter, ökning av pandemier, konflikter och migration. Public service bör informera om populationsstorlekens roll i dessa negativa trender, skriver bland andra Malte Andersson, professor emeritus i ekologi.

Jordens befolkning passerade enligt FN 8 miljarder 15 november, till följd av bättre föda, hälsa, utbildning och andra framsteg. Passagen beskrevs i Ekot (P1) som en milstolpe för mänskligheten. Inslaget slutade glättigt: ”Vi måste ju öka för att kunna utvecklas. Keep it up Earth, ha ha ha”.

Även morgonekot samma dag behandlade ämnet lugnande, med hjälp av chefen för UNFPA, som menade att 8 000 000 000 människor inte ger skäl till oro. Vetenskapspodden i P1 nämnde de 8 miljarderna i samband med FN:s nyss avslutade klimatkonferens COP27, utan att problematisera tillväxten, bara utsläppen.

Missförstå oss inte: Vi som tillhör världens rika har hittills varit den främsta mänskliga orsaken till klimatförändringen. Vi måste minska vår materiella konsumtion och snarast skifta till fossilfri energi.

Men inte bara hög konsumtion per person ligger bakom klimatkrisen. En annan lika viktig orsak är folkökningen. Dess destruktiva följder klargörs däremot sällan av SR och SVT. Varför? Folkökningens viktiga roll i förändring av klimatet är tydlig. IPCC:s rapport 2014 beskrev den som en av de två viktigaste orsakerna till växande CO2-utsläpp. Även I årets IPCC-rapport (kap.2, s. 2–4) skriver forskarna: ”Globally, GDP per capita and population growth remained the strongest drivers of CO₂ emissions from fossil fuel combustion in the last decade”.

SR och SVT är tyvärr inte ensamma om att förtiga populationstillväxtens destruktiva effekter, de undviks som regel av politiska och religiösa ledare. Symptomatiskt är att folkökningens roll i klimatändringen uteslöts i ”Summary for Policymakers” för IPCC:s senaste rapport, i gemensamt beslut av regeringarnas representanter och forskarna. Och FN:s generalsekreterare Guterrez är hoppfull: ”8 billion people means 8 billion opportunities to live dignified and fulfilled lives”. Han nämnde inte att de flesta av dessa möjligheter (”opportunities”) inte kan förverkligas på grund av snabb folkökning och växande undernäring (FAO). Den växande populationen kräver alltmer av jordens krympande natur för odling och matproduktion, ett växande hot mot många ekosystem och arter (vilket borde beaktas i pågående COP15 i Montreal).

Vad ligger bakom tystnaden i SR och SVT? Folkökningen är i själva verket en av de starkaste orsakerna till biosfärens dystra utveckling. Och antalet hungrande människor minskar inte. Tvärtom visar FAO (2022) att antalet undernärda åter började öka från 2014, och sedan 2017 ökar även andelen hungrande. Matproduktionen håller inte jämna steg med folkökningen i vissa länder, vilket redan den gröna revolutionens innovatör, nobelpristagaren Norman Borlaug, varnade för. Och kampen om begränsade resurser har i alla tider lett till geopolitisk instabilitet och våld.

Undernäringen ökar framför allt i Afrika, där enligt FAO ca 278 miljoner, var femte invånare, var drabbade 2021. Störst blir matbristen vid snabb folkökning. Vi hjälper ingen genom att tiga om problemen som skapas av Afrikas fortsatt höga födelsetal (4,3) och allt större population, från idag 1,4 miljarder till beräknade 3,9 år 2100, enligt FN:s senaste prognos. Ökningen bromsar utvecklingen i många afrikanska länder då resurserna går åt för fler bostäder, skolor, hälsovård, odling, vägar och annan infrastruktur till ständigt fler människor. Vi behöver därför öka biståndet till frivillig familjeplanering, en gång hörnsten i vårt bistånd (1960 – 1995), samt till utbildning och andra åtgärder för kvinnors självbestämmande och hälsa. En ny utredning visar betydelsen av internationella program för familjeplanering. Folkökningen behöver bromsas så att inte ytterligare hundratals miljoner drabbas. Mer än 120 miljoner kvinnor per år får inte önskad hjälp för att begränsa barnantalet. Drygt 60 procent gör därför abort, ofta illegalt och farligt. Det skulle klokt bistånd kunna motverka.

Populationstillväxtens konsekvenser måste uppmärksammas i SR och SVT, viktiga skattebetalda informationskällor för allmänheten. Då vi passerade 8 miljarder beskrevs ökningen närmast som ett glatt jubileum. Public Service, ge oss adekvat full information även om folkökningens destruktiva följder! Det är ni skyldiga oss, särskilt de generationer som i framtiden kommer att drabbas av konsekvenserna.

2022-11-04 Landets Fria Tidning: ”Sida bör satsa på familjeplanering”

Håkan Lane, Johan Löfqvist, Johanna Deinum

https://landetsfria.nu/2022/nummer-368/sida-bor-satsa-pa-familjeplanering/

DEBATT. I Aftonbladet den 16 oktober argumenteras av Anna Tibblin, generalsekreterare för ”We-effect” och Charlotta Szczepanowski, ordförande för ”Vi-skogen” för ett ökat matbistånd till Afrika. Utan tvekan har både We-respect och Vi-skogen hjälpt ett stort antal människor ur fattigdom. Att plantera träd som Vi-skogen gör är ju behjärtansvärt, men det betalas av privata bidragsgivare. Sida däremot är skattefinansierat. Vi håller med om att 1 procent-målet för Sveriges bistånd bör upprätthållas.

Den 16 oktober inföll Världshungerdagen och svält är ett växande globalt problem. 832 miljoner människor går hungriga varje dag. Klimatförändringar och konflikter med krig i Jemen, Etiopien och Ukraina med efterföljande prisökningar har gjort att fler hungrar. Man föreslår att Sverige hjälper lokalt jordbruk bland de drabbade. Då de flesta som drabbas av matbrist, bor i fattiga områden med hög nativitet och alltför många människor i förhållande till både befintlig jordbruksmark och jordbrukets kapacitet, torde familjeplanering vara ytterst viktigt. Med tanke på världens ökande befolkning, 80-90 miljoner nya människor/år (födslar minus dödsfall) och att vi är mycket nära 8 miljarder människor, motsvarar det ett nytt Tyskland årligen. Alla dessa individer vill växa, konsumera och frodas. Varje människa med sunt förnuft förstår att detta inte kan fortsätta hur länge som helst.

Tyvärr är både Sida, We-respect och Vi-skogen och andra hjälporganisationers insatser i hög grad missriktade, eftersom man bortser från det viktigaste problemet, som är överbefolkning. Ända sedan Kairokonferensen har detta ämne varit mer eller mindre tabu bland svenska biståndsmyndigheter, av orsaker som man bara kan spekulera om. Till exempel visar Sidas Openaid att endast 5 av 150 mottagarländer 2021 har fått hjälp med familjeplanering på sammanlagt 44 miljoner kronor av det totala biståndet på ca 60 miljarder kronor.

Mellan 1960 och 2020 har befolkningen ökat våldsamt i de länder som Vi-skogen jobbar i. I Etiopien från 22 till 115, i Kenya från 8 till 54 och i Uganda från 6.8 till 45.7 miljoner. Dessa länder fick 2020 i princip ingen SIDA-hjälp att minska födelsetalen, även om Uganda som har gått från 7 till 4.7 barn per kvinna fick 1.7 miljoner. I en debattartikel häromveckan i SvD visar debattörerna att den seglivade myten att fertiliteten minskar när ekonomin blir bättre inte räcker så länge inte normerna har ändrats, till exempel genom upplysning.

Med ökade folkmängder kommer inte bara mera fattigdom utan även starkt ökad press på djur och naturliv, och att skogen måste ge plats för jordbruksmark, precis de värden som We-Respect och Vi-skogen säger sig vilja värna. En ny rapport visar att i trädfällningshärdar, däribland i länder i Afrika, så har avskogningen ökat. Som illustrerande exempel på detta kan vi ta Vi-skogens Uganda, ett land som 2020 hade en årlig folkökningstakt på 3.3 % och en förväntad fördubbling av befolkningen om ca 30 år, 2050. I Uganda har bara under de senaste 20 åren 23 procent av skogen försvunnit.

Inte minst är utökad tillgång till familjeplanering en helt avgörande åtgärd för jämställdhet. Därför bör Sida åter satsa på familjeplanering. Att ge kvinnor i u-länder chansen att själva välja sina karriärer och familjer borde vara centralt på agendan för det ”jämställda bistånd” som alla säger sig vilja arbeta för. Då är det dags att ”put your money where your mouth is”!

2022-11-02 Svenska Dagbladet: Slutreplik ”Blunda inte för kärnfrågan om folkökningen”

Det finns framgångsrika frivilliga program för familjeplanering som har minskat födelsetalen i många länder. Våra kritiker förbigår detta och undviker också kärnfrågan om folkökningens konsekvenser, skriver debattörer i en slutreplik.

Frank Götmark, professor i ekologi, Göteborgs Universitet; Nordhild Wetzler, fil kand i biologi, Göteborgs Universitet; Malte Andersson, professor emeritus, ekolog, Göteborgs Universitet; Carl Wahren, statsvetare, tidigare verksam inom FN, OECD, Sida och IPPF; Karl-Erik Norrman, f d diplomat, generalsekreterare European Cultural Parliament

https://www.svd.se/a/15MykB/blunda-inte-for-karnfragan-om-folkokningen-skriver-debattorer 

Annika Berg med flera menar att förslagen i vår artikel ”Använd bistånd till familjeplanering” för att hejda folkökningen är förlegade och ensidiga. De framhåller i stället ”sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter”, men tiger om kärnfrågan: hur undvika de många problem som växer med stark folkökning i många länder?

FN:s prognos för Afrika är tredubbling till år 2100, och befolkningen ökar mycket snabbt även i länder som Afghanistan och Pakistan. Om detta fortgår blir konsekvenserna oerhörda för befolkningens mat- och övriga försörjning, för barnens framtid, för andra livsformer och naturliga ekosystem. Vi pekade därför på värdet av program för familjeplanering och multilaterala hjälpinsatser (t ex FP2030), vilka Berg med flera avfärdar.

Organisationer som IPCC, Konventionen om biologisk mångfald och WWF månar alla om vår miljö. Dock noterar de bara på undanskymd plats att befolkningsökning (och ekonomisk tillväxt) driver försämringar, men nu uppmärksammas populationsökningens betydelse alltmer. För dig som vill veta mer, se till exempel Nature 2016, Scientists Warning 2017, Science 2017, Journal of Future Studies 2019, Scientists Warning 2022, och Biological Conservation 2022.

Vi vill gärna hjälpa utvecklingsländer att höja sin levnadsstandard. Beräkningar av hållbar populationsnivå visar på betydelsen av att därför sänka födelsetal och bromsa folkökningen (som väntas fortgå till 2085). Om alla skall kunna uppnå genomsnittlig europeisk standard bör den globala befolkningen inte överstiga 3 miljarder – men vi passerar snart 8 miljarder. En annan beräkning, av den brittiske ekonomen P. Dasgupta, är 0,5 – 5 miljarder, beroende på ekonomiska förutsättningar.

Hur minska alltför höga födelsetal? Kvinnor har varit föregångare i att ändra normer om familjestorlek och preventivmedel. Till exempel Elise Ottesen-Jensen (Ottar) i Norden, Margaret Sanger i USA, Lady Rama Rau i Indien, Silvia Fernando i Sri Lanka. I Sverige var vänsterkvinnor viktiga, inte minst 1950–1980: Alva Myrdal, Ulla Lindström och Inga Thorson för att nämna några. På den borgerliga sidan bidrog bland andra Ingrid Sundberg (M), Karin Andersson (C), och Kerstin Anér (FP).

Berg med flera framhåller missgrepp i Indien 1975/76 (som vi belyst utförligt på annan plats, se genomgång här). Men de förbigår en viktig rapport från World Bank om hur framgångsrika frivilliga program för familjeplanering minskat födelsetalen i många länder. Forskning tyder på att dessa program är huvudskälet till fallande födelsetal i utvecklingsländer efter 1970. I Asien och Latinamerika ökade välståndet, och kvinnors situation, status och hälsa förbättrades. Berg med flera framhåller utbildning av flickor och kvinnor för att minska barnkullarna. Utbildning är viktig, men måste kompletteras med rådgivning och hjälp med praktisk familjeplanering. Vilken direkt effekt som utbildning (till exempel antal skolår) har på födelsetal har forskningen ännu inte kunnat fastställa.

I Afrika och andra utvecklingsländer ligger patriarkat och religiositet bakom höga födelsetal och förstärker varandra. Norm om stor barnkull upprätthålls ofta även av kvinnor. Men som vi beskrev kan normen förändras, och även progressiva präster kan bereda väg för preventivmedel och familjeplanering, enligt afrikanska forskare.

FN rapporterade 2017 att 45 regeringar i Afrika har en officiell policy om lägre födelsetal (lower fertility). Sverige skulle kunna kontakta regeringar rörande bilateralt bistånd för familjeplanering, om landet själv startat program, en viktig förutsättning. Vid multilateralt bistånd för familjeplanering är FP2023 lämpligt.

Vi uppmanar regering och riksdag att öka sådant bistånd, särskilt till Afrika. Det kan inte bara minska behovet av migration (som nämns i Tidöavtalet), utan ger stora humanitära fördelar genom minskad familjestorlek: bättre situation för kvinnor, mindre konkurrens om land, vatten och mat, lättare anpassning till klimatändring, och lägre hot mot biologisk mångfald.

2022-10-23 Svenska Dagbladet: ”Använd biståndet till familjeplanering.

Vi uppmanar regering och riksdag att prioritera den viktiga befolkningsfrågan då ny inriktning för Sveriges bistånd slipas fram. Folkökningen föröder successivt ekosystem

skriver: Frank Götmark, professor i ekologi, Göteborgs Universitet; Nordhild Wetzler, fil kand i biologi, Göteborgs Universitet; Malte Andersson, professor emeritus, ekolog, Göteborgs Universitet; Carl Wahren, statsvetare, tidigare verksam inom FN, OECD, Sida och IPPF;
Karl-Erik Norrman, f d diplomat, generalsekreterare European Cultural Parliament

http://dx.doi.org/https://www.svd.se/a/9zzVnd/anvand-bistandet-till-familjeplanering-skriver-debattorer.

Svenskt bistånd skall nu, enligt Tidöavtalet, även innehålla ”effektiva åtgärder för att minska grundorsakerna till migration”. För detta behövs flera stöd, men omfattande folkökning och migration särskilt från Afrika kan reduceras genom bistånd till familjeplanering.

Sveriges bistånd diskuteras mycket, bland annat satsningar på katastrofbistånd, jordbruksutveckling, global hälsa, miljö och klimat.

I många länder, särskilt i Afrika, ökar befolkningen snabbt. FN:s prognos i juli var att Afrikas befolkning ökar från idag 1,4 till 3,9 miljarder år 2100. Då antar FN ändå i sina demografiska modeller att födelsetalen minskar starkt framöver. Om dagens födelsetal (4,3 barn per kvinna) består kan Afrika enligt FN istället ha 11 miljarder invånare 2100 (jordens befolkning är nu 7,9 miljarder). Även med 3,9 miljarder skulle en redan kritisk mat- och försörjningssituation förvärras kraftigt i Afrika.

Inför dessa utsikter kan stöd för minskad familjestorlek och förbättrad situation för flickor och kvinnor tyckas självklart. Men makthavare skyggar för problemet, inte minst religiösa företrädare som ofta motarbetar kvinnors självbestämmande. Här finns stora möjligheter för Sverige att förbättra för människor, miljö och natur, genom stöd till program för familjeplanering.

Afrika har under lång tid drabbats av svältkatastrofer, och de visar inga tecken att avta. Enligt FAO är nu 250 miljoner människor i Afrika undernärda. Konflikter, krig, handelsstörningar genom pandemier, klimatändring och stark folkökning innebär att människor och miljö löper ökande risk för katastrofer, med många fler mänskliga offer än tidigare.

Även relativt billiga åtgärder kan ge viktiga bidrag; rådgivning om ekonomiska fördelar med mindre familj, och om bäst nyttjande av preventivmedel kan sänka födelsetalen i Afrika såsom skett i Latinamerika och Asien. Vi studerade nyligen befolkningens syn i denna viktiga fråga, i Nigeria och i Sverige. Nigerias befolkning kan öka från idag 215 till 545 miljoner år 2100 enligt FN. Födelsetalet har fallit i många utvecklingsländer sedan 1960, men i Afrika söder om Sahara först från cirka 1980, och bara långsamt.

Vilken faktor har störst betydelse för att födelsetal faller i utvecklingsländer? I vår enkät via Novus i april (1000 svenskar) angav 60 procent någon av följande fyra faktorer: bättre levnadsförhållanden, ökad utbildning, lägre barnadödlighet, allmänt progressiv utveckling.

För information från Nigeria använde vi Kantars (icke-representativa) webbpanel där hög utbildning dominerar bland de engelskspråkiga respondenterna. I landets nationella utvecklingsprogram framhålls familjeplanering och lägre födelsetal sedan flera årtionden, men målen är ännu avlägsna. Vi frågade, ”For Nigeria, which factor do you think is most important for decline in birth rates (decrease in number of children per woman)?”, och vi upplyste om att antalet barn per kvinna i genomsnitt var 6,7 år 1985, och hade minskat till 5,4 år 2020.

Av 1 500 respondenter angav 70 procent någon av tre relaterade faktorer som viktig: fattigdom, sämre socioekonomiska förhållanden, och sämre hälsa. Födelsetalen antas alltså sjunka främst för att människor i Nigeria generellt får det sämre, inte bättre. Endast 8 procent angav de faktorer som svenskar framhöll. Kvinnor och män i södra och i norra Nigeria svarade på ungefär samma sätt.

Om förhållandena förbättras i Nigeria, kommer då födelsetalet att stiga eller sjunka? Forskning antyder att det kan plana ut på hög nivå, även i urbana miljöer. Men många av svaren vittnade om försämrade förhållanden; förbättringar sker knappast under ständig folkökning. En viktig ledtråd för att förstå resultatet finns i ”Demographic and Health Survey” för Nigeria, där ”ideal number of children” är 7,2 och 6,1 för män respektive kvinnor. Och Nigeria är inte unikt: önskan om stor barnkull, 5 eller fler, är fortfarande vanlig i Afrika söder om Sahara och tycks under senare år till och med ha ökat. Liksom i Sverige för 150 år sedan försvårar den ekonomisk utveckling, bättre hälsa, och utbildning för kvinnor. Folkökningen föröder successivt ekosystem och natur som människor i Afrika är beroende av.

Migrationen från Afrika och vissa andra länder drivs i stor utsträckning av folkökningen och dess konsekvenser. Även om katastrofbistånd krävs bör bistånd ta fasta på grundorsaker, så som framhålls i Tidöavtalet. Stora barnkullar och omfattande folkökning försvårar utbyggnad av skolor, skolgång, hälso- och mödravård, och inte minst ekonomin. Det är nu dags att dra lärdom av program för familjeplanering, där Sverige länge var ledande och bidrog starkt under perioden 1960-1990.

Men kunskapen har nästan utraderats om hur vi via Sida, FN med flera organisationer bidrog till framgångsrik familjeplanering i bland annat Sydkorea, Thailand, Indonesien, Sri Lanka och Tunisien, för att ta några exempel. I Afrika fanns delvis framgångsrika program, bland annat i Kenya (1984 – 1998) och i Ghana (1994 – ca 2000), som dock stagnerade, delvis genom FN:s ändrade inställning. Rwanda framstår nu som föregångare och även i Etiopien får familjeplanering allt större betydelse. Med lämpliga insatser går det att påverka normen om stor familj.

Sverige kan utöka stödet rejält till det multilaterala initiativet FP2023 som samarbetar med regeringar i 19 länder i Afrika, och med 46 NGO:s. Kan Sverige också ge bilateralt stöd till länder i Afrika som anstränger sig att få ned höga födelsetal? Många organisationer arbetar effektivt med dessa frågor, till exempel Population Media Center. Vi uppmanar regering och riksdag att prioritera den viktiga befolkningsfrågan då ny inriktning för Sveriges bistånd slipas fram. Att hjälpa fattiga kvinnor i utsatta länder att nå full kontroll över sitt barnafödande borde ha hög prioritet i utrikes- och biståndspolitiken, och kan minska grundorsakerna till migration.

2022-08-01 Sven-Lennart Skinnar menar att Rotary kan rädda planeten med god insats.

Text.-.Sven-Lennart Skinnar, sven-lennart@edurus.se, Rotary Norden nr. 4, 2022

Rotary distrikt 2370 höll distriktskonferens i Nyköping 29-30 april. Sven-Lennart Skinnar Haninge-Tyresö RK höll ett uppmärksammat föredrag om RMCH / Rotary Reproductive, Maternal and Child Health/  en global action grupp inom Rotary som nu utvidgas genom uppstarten av en sektion i Sverige, RMCH SECTION SWEDEN.

 Mål: Att i överensstämmelse med FN:s mål för hållbar utveckling minska mödra och      barnadödligheten samt på frivillig grund erbjuda information om sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster.

RMCH har under 25 år utbildat barnmorskor och sköterskor i nystartade BB-kliniker i flera utveck-lingsländer.

Familjeplanering står nu i förgrunden p.gr.av den explosionsartade befolkningsökningen i främst utvecklingsländerna söder om saharaöknen. Familjeplanering avser att på helt frivillig grund erbjuda information om moderna preventivmedel. Informationen avser att ske i samarbete mellan Rotary och FN:s Befolkningsfond UNFPA. Det beräknas att 250 miljoner kvinnor i dag saknar all kunskap om preventivmedel och lika många med begränsade kunskaper.

Där information om familjeplanering  genomförts har antalet barn naturligt anpassats till familjens förmåga att klara uppfödandet utan svält. Kvinnan har getts makt att avgöra om och när hon vill föda barn. Därtill har flickorna fått gå i skola och tonårsgraviditeter minskat drastiskt.

Den explosiva befolkningsökningen med en fördubbling från 3 miljarder 1960 till 6 miljarder år 2000 och nu 8 miljarder måste dämpas för att upprätthålla långsiktig ekologisk balans på vårt gemensamma klot.

Vi känner väl till klimathotet från koldioxiden i atmosfären. Mindre känt är det Geologerna talar om att vi är inne i en ny geologisk period de döpt till Entropocen, Människans tidsålder som kännetecknas av den stora utrotningen, jordens sjätte. Den femte inträffade för 65 miljoner år sedan, då Dinosaurierna försvann.

Allvaret i befolkningsexplosionen ligger i att de vilda djurens habitat trängs undan av bl.a. skogsavverkningar i regnskogen för att ge plats åt odlingar för soja och palmolja. Mark för nya megastäder tar sin tribut. De vilda ryggradsdjurens population på jorden har sedan 1970 minskat med 67%, därtill kommer att de kända arterna på jorden på kort tid minskat från 8 miljoner till 7 miljoner.

Genom Familjeplanering kan vi på ett smart och frivilligt sätt få befolkningskurvan att vända neråt och rädda den ekologiska balansen. En av dagens främsta Geologer har uttryckt det hela så att om vi inte klarar av att börja vända befolkningskurvan neråt så sågar vi av den gren vi själva sitter på.

Rotary kan göra skillnad !

 

20220717 DN Debatt. ”Minskad befolkning krävs för att motverka pandemier”

av Malte Andersson, Frank Götmark, Björn Olsson och Anders Wijkman 

https://www.dn.se/debatt/minskad-befolkning-kravs-for-att-motverka-pandemier/

Fyra debattörer: Coronapandemins framfart har förskräckt en hel värld, men smittsamma sjukdomar kommer att bli allt vanligare. En orsak är industriländernas konsumtion och naturexploatering. Dessutom skapar en växande global befolkning fördelar för smittämnen, patogener. Fattiga länder riskerar att drabbas värst.

Covid-19 visar med delta- och omikronvarianterna att vi, trots alla medicinska framsteg, lätt blir offer för smittor och patogener som snabbt byter skepnad. Nya virusmutanter kan omintetgöra eller minska effekten av vaccin och andra skydd. I dag ökar covid-19 åter, via en ny omikronvariant, BA.5, som tycks kunna undgå immunförsvaret och infektera personer som redan vaccinerats eller genomgått covid-19.

Att BA.5 ökar mitt i Europas varma sommar är också oroväckande. Vi befinner oss i en evolutionär kapplöpning mellan nya genetiska former av mikroorganismer och våra medicins­ka framsteg. I denna situation leder ökande världsbefolkning till fördelar för patogener. Sambandet är närmast självklart men märkligt förbisett i debatten om smittspridningens orsaker.

Risken för nya patogenvarianter ökar med befolkningens storlek, då antalet nya mutanter hos en patogen ökar med dess egen populationsstorlek, och därmed också med den patogenbärande befolkningens storlek. Även smittspridningen tenderar att öka med befolkningens storlek och täthet. Men det finns också andra orsaker till att växande befolkning ökar sjukdomar och pandemier. En viktig sådan är hårdare mänsklig exploatering av tidigare naturmiljöer och djurbestånd.

Många smittsamma sjukdomar orsakas av patogener som sprids från djur till människa. Överföringen ökar vid tätare kontakter med vilda djur, som ibland för sjukdom direkt till oss, ibland via mellanvärdar, som våra husdjur. Kontakterna ökar med den växande världsbefolkningen. Avskogning i tropiska och subtropiska områden och förödelse av andra naturliga miljöer driver många djur närmare oss, och utbredning av jordbruk, boskap och husdjur ökar kontakterna.

Vår exploatering av naturen går långt snabbare än vad FN-organet FAO tidigare rapporterat. Mellan 2003 och 2019 ökade arealen odlad mark med 9 procent, i accelererande takt, drivet av ökande befolkning och konsumtion. Folkökningen leder till natur­exploatering för matproduktion, vägar, transporter och byggmaterial. Och inte minst för varor åt rikare länder.

Världens medelklass beräknas nu till 3,8 miljarder och är globalt spridd. Vår lyxkonsumtion gör att tidigare natur­miljöer i utvecklingsländer alltmer nyttjas för exportvaror, inte förnödenheter åt den lokala befolkningen, eller miljöskydd.

En annan orsak till nya sjukdomar är ohållbar jakt på vilda djur – ”bushmeat” – för konsumtion, naturmedicin och handel, som ofta sker på ohygieniska matmarknader med hög risk för smittspridning. Över hälften av våra infektionssjukdomar kommer från djur, med fladdermöss, fåglar och gnagare som viktiga reservoarer för virus.

Digerdöden tog livet av kanske mer än var tredje europé på 1300-talet. Influensan ”spanska sjukan” dödade cirka 50 miljoner 1918–1920. Hiv spreds från schimpanser till oss i början av förra seklet och ligger bakom över 30 miljoner dödsfall. På 2000-talet har flera epidemier och pandemier orsakats av smittspridning från djur till människa, förutom covid-19 bland annat ebola, sars och svininfluensan. Just nu ökar apkoppor bland oss, en virussjukdom med väst- och centralafrikanska gnagare, apor eller andra regnskogsarter som trolig källa.

Risken för nya infektionssjukdomar ökar med befolkningens tillväxt och täthet, och med exploatering av tredje världens natur för jordbruk, vägar och bebyggelse i artrika naturområden. Risken för uppkomst av nya pandemier är högst i områden med täta kontakter mellan vilda djur och människor, svag hälsovård, och närhet till stad och storflygplats med globalt kontaktnät, där smittan kan spridas över världen.

Områden med hög risk för smittspridning finns således i fattiga länder med snabb folkökning, särskilt i Afrika söder om Sahara och delar av Asien. Bromsad folkökning där skulle begränsa kontakterna mellan människor och smittbärande djur, sänka risken för pandemier och ge andra vinster för invånarna.

I många utvecklingsländer växer befolkningen snabbare än tillgången på föda, vilket leder till ökad natur­exploatering och tätare kontakter med smittbärande djur, men också till ökande svält där den tidigare minskade. Problemet är särskilt stort i Afrika söder om Sahara. Kontinenten har cirka 1,4 miljarder människor, som i FN:s medianprognos (2022) väntas växa till 3,9 miljarder år 2100. Siffran är nästan ofattbar.

Enligt FN:s världslivsmedelsprogram och FAO är redan nu 250 miljoner undernärda, och om trenden består är var fjärde afrikan undernärd år 2030. Utvecklingen beror i hög grad på framtida barnantal. I dag är födelsetalet bland afrikanska kvinnor i genomsnitt 4,2 barn. Det behöver minska avsevärt för att bromsa den snabba folkökning som annars hotar utvecklingen i Afrika, inte minst matförsörjningen.

Afrikanska kvinnor behöver ökat stöd till egenmakt, utbildning och familjeplanering för att kunna minska födelsetalet, vilket många av länderna eftersträvar (FN: Population Facts, 2017/10). Utöver humanitära vinster kan det ge familjen och landet förbättrad ekonomi, som skett i framgångsrika länder i Östasien med tidigare höga födelsetal. Lägre barnantal relativt arbetande vuxna sänker försörjningsbördan, och låter fler kvinnor och de färre barnen få bättre utbildning och framtid.

I dag saknar cirka 70 procent av afrikanska kvinnor moderna preventivmedel eller hindras att nyttja dem. Kostnaden för att avhjälpa bristen är inte särskilt hög, men kan snabbt bidra till lägre födelsetal och bättre ekonomi – och på sikt minskad pandemirisk. Här skulle ökat svenskt bistånd till utbildning och familjeplanering kunna få stor betydelse.

För att minska framtida pandemier och andra växande globala problem som miljöförstöring, resursförbrukning, födobrist och artutrotning krävs både hejdad folkökning i många fattiga länder och sänkt konsumtion i den rika världen. Konsumtionen diskuteras, om än otillräckligt, folkökningen knappt alls. Med den snabba ökningen i utvecklingsländer är vi på väg att upprepa samma katastrofala misstag som med klimatförändringen: blunda för verkligheten så länge den inte ger akuta problem för oss själva.

Vi har här pekat på några viktiga humanitära motåtgärder som kan genomföras med politiska beslut om bistånd och dess inriktning, särskilt för Afrika söder om Sahara.

2022-06-09 Till ledamoten i Sveriges Riksdag

 Behovet av familjeplanering i utvecklingsländer och i Sverige

 Vi är medlemmar i Nätverket Population Matters Sweden¹ som hoppas få kontakt med er för en dialog om befolkningsfrågor. Miljömötet Stockholm 50+ har just avslutats. Tyvärr kan vi konstatera att trots goda föresatser redan för 50 år sedan, och all teknisk utveckling som sedan skett rörande miljöteknik och förnyelsebar energi, är miljöproblemen betydligt allvarligare idag än 1972. Livsmiljöer för djur och växter försvinner i rasande takt, antalet arter som minskar ökar för varje år och klimatet blir allt varmare. Vi anser att det finns en grundorsak till detta som knappast diskuteras alls: att jordens befolkning 2022 är mer än dubbelt så stor som 1972^2-12, en tillväxt med ca 80 miljoner per år de senaste decennierna. FN beräknar att befolkningen år 2100 har vuxit från dagens 7,9 till hela 11 miljarder. Ingen annan förändring inom ekonomi och miljö har lika stora konsekvenser och är samtidigt så negligerad inom media, politik och internationellt samarbete (däremot inte i vetenskaplig forskning och litteratur).

Snabb folkökning i utvecklingsländer orsakar fattigdom och osäker tillgång på mat. Oxfam och FAO varnade nyligen för att närmare en miljard människor riskerar hamna i extrem fattigdom och svält mot slutet av året, p g a dramatiskt ökade mat- och bränslepriser som följd av klimatändring, pandemi och krig. De behöver hjälp, men det är inte lämpligt att bara ge bistånd utan att samtidigt med kraft verka för en hållbar utveckling.

Afghanistan är ett av flera varnande exempel, starkt beroende av bistånd från västvärlden. De egna resurserna kan inte försörja befolkningen, som växer snabbt då födelsetalet är över 4 barn per kvinna och halva befolkningen är yngre än 18 år. Av Sveriges bistånd där har 78% gått till att främja demokrati, men inget till familjeplanering! Afghanistans befolkning har på drygt 30 år ökat från ca 10 till 40 miljoner^2, trots väpnade konflikter och betydande emigration. Majoriteten är helt beroende av bistånd för tryggad matförsörjning. Detsamma gäller inte minst i stora delar av Afrika.

Vi föreslår att Sverige villkorar bistånd till länder som själva vill genomföra program för familjeplanering, och därmed bidrar till hållbar utveckling². Det kan gärna ske i samarbete med andra biståndsgivare till kvinnors utbildning, självbestämmande och familjeplanering, till exempel organisationen FP2030 (startad 2012 av Gates Foundation¹¹).

Men även i Sverige behöver vi diskutera familjeplanering. Dels för att folkökning här har stora negativa effekter på miljön på grund av vårt stora ekologiskt fotavtryck per capita, men också för att stora barnkullar bland vissa utrikes födda riskerar cementera utanförskap. Stora barnkullar försvårar integration om kvinnor varken lär sig svenska eller kommer i arbete. Välfärdsstaten kommer att allvarligt försämras om ytterligare stor folkökning sker i utanförskapsområden med bristande integration, hög arbetslöshet och svaga skolresultat. Det finns därför starka skäl att undvika ekonomiska incitament som gynnar stora barnkullar (se Aftonbladet¹⁰). Små barnkullar gynnar välfärd, miljö och klimat.

Vi föreslår därför slopat flerbarnstillägg och begränsning av barnbidrag till två per familj¹⁰ för att gynna en hållbar samhällsutveckling.

Dessa förslag om behovet av familjeplanering har vi framfört i två artiklar, i Expressen² (2021-10-03) och Aftonbladet¹⁰ (2021-12-15).

Vi undrar:

• Hur ser ni på de förslag vi presenterar här?
• Om det finns intresse vill vi hålla ett informellt seminarium (utan journalister) för konstruktiv diskussion om dessa frågor, efter valet i höst. Flera av oss forskar i befolkningsfrågor och kan ge en bakgrund. Om intresset är tillräckligt planerar vi att bjuda in experter som presenterar relevant kunskap. Skulle du vara intresserad av att delta i ett sådant seminarium?

Vänligen svara med e-post till: Leif Andersson (ultla67@gmail.com)

Med vänlig hälsning,

Leif Andersson, biolog, professor, Uppsala; Malte Andersson, ekolog, professor emeritus, Göteborg; Susanna Andersson, fil dr kemisk ekologi, gymnasielärare, Alingsås; Johanna Deinum, docent i biofysikalisk kemi och koordinator, Nätverket Population Matters Sweden, Göteborg; Frank Götmark, professor i ekologi, Göteborg; Carl Wahren, statsvetare, tidigare verksam vid OECD, FN, Sida, IPPF

¹Nätverket ”Population Matters Sweden” är politiskt obundet och informerar om de stora negativa konsekvenserna av överbefolkning och fortsatt folkökning. Vi försöker göra allmänheten medveten om problemen, peka på åtgärder och få regering och riksdag att modifiera biståndspolitiken. Att hjälpa makthavare, män och kvinnor som vill begränsa familjestorleken bör bli ett övergripande mål i biståndet till utvecklingsländer med ohållbar folkökning. Vägen till detta mål går via riktat stöd till länder intresserade av att delta i detta arbete.

Bilagor: Debatt-inlägg; i Aftonbladet¹⁰ och Expressen²

Referenser

1. https://natverketpopulation.com/ *
2. (2021) Andersson, L., Andersson, M., Deinum, J. & Götmark, F.: ”Afghanistans skenande folkökning är ohållbar.” Expressen 2021-10-03 https://www.expressen.se/debatt/afghanistans-skenande-folkokning-ar-ohallbar/
3. (2021) Andersson, M., Götmark, F., Wijkman, A.: ”Bromsa både folkökning och klimatändring” Många av dagens miljöproblem beror mer på folkökning än på klimat-förändring. Svenskt bistånd skulle kunna göra stor skillnad, SvD 2021-02-02, https://www.svd.se/bromsa-bade-folkokning-och-klimatandring
4. (2021) Andersson, M., Götmark, F., Wijkman, A. : ”Familjeplanering är en viktig nyckel” Födelsetal kan minskas kraftigt på frivillig väg utan att levnadsstandarden först måste höjas till västerländsk nivå. SvD debatt replik 2021-02-11, https://www.svd.se/familjeplanering-ar-en-viktig-nyckel
5. (2021) Deinum, J., Jonsson, L., Tauson, A.: ”En hållbar befolkningsnivå för en levande planet.” Miljömagasinet (2021-05-21) 41, 20, 6 https://etidning.miljomagasinet.se/1877/miljomagasinet/412305/2021-05-21/r/4
6. (2021) Sirén, A.: ”Betala kvinnor som föder högst ett barn.” Aftonbladet 2021-08-03, https://www.aftonbladet.se/debatt/a/JEKloR/betala-kvinnor-som-foder-hogst-ett-barn
7. (2021) Sirén, A.: ”Föda färre barn är trots det en nödvändig åtgärd.” Slutreplik från Anders Sirén om att vända befolkningsökningen för att rädda klimatet. Aftonbladet 2021-08-16 https://www.aftonbladet.se/debatt/a/47ElgE/foda-farre-barn-ar-trots-det-en-nodvandig-atgard 
8. (2021) Deinum, J, Jonsson, L. & Tauson, A.: ”Begränsa befolkningsnivån för planetens skull.” Uppsala Nya Tidning 2021-09-29 https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/lwpn7z7r
9. (2021) Boisen, L.I. & Deinum, J.: ”Varför blundar världens ledare för befolkningsökningen?” Landets Fria nr 279, 2021-12-10 https://landetsfria.nu/2021/nummer-279/varfor-blundar-varldens-ledare-for-befolkningsokningen/
10. (2021) Andersson, L., Andersson, M., Götmark, F. och Deinum, J.: ”Flerbarnstillägget leder till sämre integration.” Aftonbladet 2021-12-15 https://www.aftonbladet.se/debatt/a/BjmPM7/flerbarnstillagget-leder-till-samre-integration
11. FP2030 är en global partnership som endast handlar om familjeplanering (https://fp2030.org/Building2030 ).
12. (2020) Andersson, M.; Berggren, C.; Boisen, L. A.; et al.: Minskade befolkning inte problemet. DN 2020-07-31, https://www.dn.se/debatt/minskande-befolkning-ar-inte-problemet/ . https://www.dn.se/debatt/minskande-befolkning-ar-inte-problemet/

*Jordens befolkning har blivit så stor att dess konsumtion långt överstiger planetens förmåga att producera förnybara resurser. En forskningsrapport beräknar att om alla jordens människor skulle uppnå genomsnittlig Europeisk standard kan en hållbar världspopulation endast ligga på ca 3 miljarder, en annan analys beräknar den till intervallet 0,5-5 miljarder (avhängigt antaganden). Men allt fler länder går nu mot ohållbar befolkningsstorlek och svåra följdproblem som skulle kunna bromsas avsevärt med tämligen enkla frivilliga medel.

2022-04-23 Expressen: Lyssna på Märta Stenevi – för en gångs skull

av ANNA DAHLBERG –

Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi efterlyser ett samtal om familjeplanering bland invandrarkvinnor i utanförskap. https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lyssna-pa-marta-stenevi-for-en-gangs-skull/

Märta Stenevi (MP) vill lyfta den ”superkänsliga” frågan om familjeplanering bland invandrarkvinnor i utanförskap. Det gör hon rätt i. Om vi ska stoppa nyrekryteringen till gängen måste vi börja prata om de stora barnkullarna.

På påskdagens eftermiddag utbröt våldsamma upplopp i Skäggetorp i Linköping. Scenerna påminde om en krigszon, konstaterar chefsåklagaren Eva Nemec Nordh, som är särskilt uppskakad över att även mammor och småbarn deltog i stenkastningen mot polisen. Samma dag publicerar Dagens Nyheter ett långt reportage från Skäggetorp, där Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi har spenderat ett dygn med sexbarnsmamman Saynab Muse.

Det är en text med mycket värme, men också frustration. Mamman kämpar för att hålla sina barn borta från de gängkriminella, som ständigt cirkulerar i utomhusmiljön och jagar nya barn att rekrytera.

Hon kämpar också själv för att komma in i det svenska samhället. Men efter åtta år i Sverige har hon fastnat i SFI och kommer inte vidare. I likhet med andra kvinnor i sin klass har hon hamnat i en rundgång av barnafödande och svenskkurser.

Det är mot den bakgrunden som Stenevi tänker högt om ”att ett samtal om familjeplanering på något sätt måste till”. Hon jämför med den klassresa som Sverige gjorde, där familjeplanering och kvinnors självständighet var en central del. Samtidigt inser hon att ämnet är ”superkänsligt förstås”.

Det hedrar Märta Stenevi att hon vågar ta upp denna fråga. Att det är just hon som lyfter på locket torde underlätta en kommande diskussion.

Jag har själv efterlyst ett sådant samtal i en tidigare krönika – ”Kan stora barnkullar förklara gängvåldet?” (12/12 2020). Det är märkligt att frågan om de stora syskonskarorna ska vara tabubelagd när Sverige samtidigt storsatsar på familjeplanering i andra delar av världen.

Så sent som 2017 gick åtta procent av den svenska biståndsbudgeten till familjeplanering. Att stärka flickors och kvinnors sexuella hälsa och rättigheter beskrivs som en väg ut ur fattigdom.

Det sambandet gäller även i Sverige – både historiskt och i nutid. Det var ett frigörelseprojekt för kvinnorna när Sverige gjorde resan från stora barnkullar till små. Pionjären Elise Ottesen-Jensen reste runt i landet och spred kunskap om familjeplanering.

Samma resa behöver nu kvinnor i de utsatta områdena göra. Det skulle innebära ett enormt jämställdhetslyft för Sverige om fler kvinnor i dessa områden hade ett fast jobb att gå till i stället för att fastna i barnafödande och utanförskap.

Det handlar inte bara om att lyfta kvinnorna, utan även barnen. Fler mammor på jobbet skulle innebära fler barn i förskolan, vilket skulle underlätta skolstarten. Många barn är så trångbodda att de inte kan göra sina läxor i fred eller ens gå på toaletten vid behov. I I Diamant Salihus bok ”Tills alla dör” berättas om hur vissa barn i stora syskonskaror med ensamstående mammor sover under köksbordet eller bland skorna i hallen.

Det finns inga lägenheter i miljonprogrammen som kan lösa den problematiken åt familjer med kanske fyra till åtta barn. Följden blir att de äldre pojkarna vistas mycket utomhus och lätt blir indragna i gängen.

Kulturgeografen Nicklas Guldåker vid Lunds universitet hjälper polisen med att ta fram kartor över riskområden. Han ser hur kombinationen av hög barntäthet och utsatta levnadsvillkor (exempelvis inkomst, segregation och trångboddhet) skapar en grogrund för kriminalitet.

– Den kritiska massan är väldigt viktig. Några unga blir alltid ingenjörer och annat, andra hamnar snett. Ju större barngrupper det finns på en plats desto fler riskerar att utveckla ett normbrytande beteende och bli kriminella. Då uppstår en kollektiv påverkan, förklarar Nicklas Guldåker.

Ett sådant område är Friskväderstorget i Biskopsgården i Göteborg. På en yta så liten som 250 gånger 250 meter bor 500 barn under 15 år, det vill säga runt 250 pojkar. På Guldåkers karta är denna ruta markerad som illröd (utsatta levnadsvillkor) med en stor ring (hög barntäthet).

Det är alltså ingen slump att detta också är en plats där kriminella grupperingar har fått fäste. Allt hänger ihop. Jag rekommenderar varmt journalisten Lasse Wierups bok ”Gangsterparadiset” för en djupare analys i ämnet.

Hur kommer det sig då att frågan om barntätheten så sällan tas upp i debatten om gängvåldet? Alla talar numera om behovet av att stoppa nyrekryteringen. Det har blivit det återkommande mantrat när både rikspolischefen och justitieministern uttalar sig.

Lägger man till detta de tuffare livsvillkoren och utslagningen ur skolan så inser man vidden av den utmaning vi står inför.

Självfallet ska samhället göra sitt yttersta för att så många barn som möjligt ska lyckas i livet. Men skolan och socialtjänsten kan inte trolla. Uppgiften måste vara realistisk.

”Mer resurser” hjälper inte mot trångboddheten, mammor som fastnar på SFI, frånvarande fäder, föräldrar som tackar nej till socialtjänstens insatser, brist på lämpliga familjhem, elever som skickas i väg till hemlandet under terminen och så vidare. Den sociala grogrunden till gängvåldet är betydligt mer komplex än så.

Märta Stenevi har därför rätt i att det behövs ett samtal om familjeplanering. Kvinnors frigörelse är nyckeln också till bättre uppväxtvillkor för barnen i de utsatta områdena. Men att prata räcker inte. Det behövs även en politik för att åstadkomma detta, och här misstänker jag att Stenevi är svaret skyldig.

Till att börja med måste staten sluta att ge drivkrafter att skaffa många barn. Flerbarnstillägget måste omedelbart tas bort och ett bidragstak införas. I dag har exempelvis en sexbarnsfamilj rätt till 11 740 kronor barnbidrag per månad. Till det ska läggas eventuella underhållsstöd om mamman är ensamstående.

Dessa bidrag räknas visserligen av som en inkomst om familjen får försörjningsstöd, men även riksnormen är generös för den som har många barn.

Kommuner bör ställa krav på att både män och kvinnor som mottar försörjningsstöd aktivt ska söka jobb eller utbilda sig. När Socialdemokraterna i Norrköping införde ett sådant aktivitetskrav sparade man både tiotals miljoner kronor och åstadkom ett jämställdhetslyft.

Magdalena Andersson (S) säger sig vilja vända på alla stenar i kampen mot gängbrottsligheten. Här han hon en sten som har legat orörd. Åtminstone fram tills Märta Stenevi försiktigt började peta på den.

LÄS MER: Kan stora barnkullar förklara gängvåldet?

2021-12-17 Förväxla inte ett symptom med problemet: Överbefolkning, inte klimatförändringar, är den verkliga nödsituationen

Madeline Weld, ordförande för Population Institute Canada (översättning Gunilla von Malmborg)

Original: Weld M (2021) Don’t confuse a symptom with the problem: Overpopulation, not climate change, is the real emergency. The Ecological Citizen 5(1): 29–32

Om massmedierna vore den enda tillgängliga informationskällan, skulle man kunna tro att mänskligheten var i dödlig fara från en hotande klimatkatastrof på grund av förbränning av fossila bränslen, som det moderna industrisamhället är beroende av. Man skulle få veta lite eller ingenting om en befolkningstillväxt på en miljard (1×10⁹) vart tolfte år. Det skulle kunna finnas någon enstaka hänvisning till befolkningsfrågan, särskilt när milstolpen på ytterligare en miljard nåddes, men eventuella varningsklockor skulle vara dämpade och kortlivade. Med tanke på hur föga befolkningstillväxten uppmärksammas, skulle den som endast hämtade sin information från massmedier knappast koppla oron för en klimatkatastrof orsakad av människan till ett ständigt växande antal invånare på vår jord. Sannolikt skulle hen tro att det stora miljöproblem som mänskligheten står inför utgörs av allt allvarligare klimatförändringar som en relativt liten grupp av världens befolkning orsakar genom att slösa med energi och andra resurser, och att hen ingår i denna grupp. Med andra ord att klimatförändringarna drivs av de rikas ”överkonsumtion”.

Samtidigt skulle massmedierna hävda att ständig tillväxt är oundgänglig och att tillväxten av bruttonationalprodukten (BNP) är den främsta, kanske den enda indikatorn på människors välbefinnande. Just befolkningstillväxt är emellertid en av faktorerna bakom ökningen av BNP. Vår massmediekonsument skulle förmodligen också uppfatta att det låga inhemska födelsetalet är ett problem och invandring ett sätt att kompensera för det. Hen skulle också förstå, både genom uttalanden och genom sådant som inte sägs uttryckligen, att invandring är bra och att ett ifrågasättande gränsar till rasism

Det är dock knappast troligt att hen skulle få höra att migranter kan förväntas öka sina utsläpp av växthusgaser avsevärt i sitt nya (och rikare) hemland. När det gäller Kanada, där jag bor, ökar utsläppen i genomsnitt med en faktor fyra (se fotnot), samma utsläpp som beskylls för att driva på klimatförändringarna och hota människors överlevnad. Eftersom växthusgasutsläpp är något dåligt men kontinuerlig ekonomisk tillväxt (som leder till större utsläpp av växthusgaser) något nödvändigt, måste andra lösningar, som är förenliga med kontinuerlig tillväxt, sökas för att minska utsläppen. Dessa lösningar inkluderar investeringar i ”grön” teknik, särskilt sol och vind. Men det faktum att sol och vind varken kan möta den årliga ökningen av energibehovet eller ersätta de fossila bränslen som för närvarande används (se t.ex. Rees 2019) uppmärksammas lika litet i massmedia som miljökostnaderna för att utvinna de icke förnybara resurser som är involverade i skapandet av ”gröna” energikällor såsom solceller och vindkraftverk.

Det motsägelsefulla i att bortse från befolkningstillväxten, (eller, som fallet är med en del länder såsom Kanada, USA och Australien, aktivt förespråka en sådan), medan man påstår sig bekämpa de klimatförändringar som orsakas av mänskliga aktiviteter begränsas inte till nationella regeringar utan gäller även ickestatliga och övernationella organisationer. Exempelvis skapades hemsidan ”Scientist Warning” för att föra facklan vidare från World Scientists’ Warning to Humanity, publicerad 1992 och med följande ordalydelse: ”Det tryck som är ett resultat av ohämmad befolkningstillväxt ställer krav på planeten som kan utplåna alla ansträngningar att nå fram till en uthållig framtid. Om vi ska kunna hejda miljöförstöringen måste vi acceptera gränser för denna tillväxt (Union of Concerned Scientists 1992). Men man får titta mycket noga på deras hemsida för att hitta något avsnitt där ordet befolkning nämns. Där framställs klimatkrisen som det allt överskuggande problemet för mänskligheten, och befolkning nämns endast som ett av sex steg för att möta denna kris.

Den mellanstatliga expertgruppen för klimatförändringar (IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change) är också mycket förtegen om befolkningsfrågan. IPCC hade en nyckelroll för att få till stånd FN:s fördrag om klimatförändringar, (United Nations Framework Convention on Climate Change, UNFCCC), vilket trädde i kraft 1994. UNFCCC säger ingenting om befolkningstillväxten. Det gör inte heller de ur UNFCCC sprungna mötena som hålls av Conference of the Parties, COP. Den brittiska organisationen Population Matters lämnade in en petition till den brittiska parlamentsledamot som är ordförande för COP26 (med den brittiska regeringen som värd 1-12 november 2021), där regeringen uppmanades att ”acceptera att befolkningstillväxten är en av de pådrivande faktorerna bakom klimatkrisen och erkänna att möjligheten att sakta in den genom att ge kvinnor och flickor kontroll över sitt födande kan ha en viktig roll att spela i arbetet med att minska utsläpp och ge maximal effekt åt alla andra klimatlösningar”. Men till och med Population Matters väljer att formulera sig försiktigt och ger sin petition rubriken ”Uppmana ledarna för COP26 att ge kvinnor och flickor egenmakt”.

När ett visst symptom på ett underliggande problem betecknas som själva problemet, och alla lösningar riktas mot symptomet samtidigt som problemet ignoreras, kommer problemet inte att lösas och symptomet kommer att bli kvar. Om klimatförändringarna drivs av mänsklig verksamhet är antalet människor relevant, eftersom det är omöjligt för en människa att minska sina växthusgasutsläpp till noll. Och de miljarder människor vilkas nuvarande utsläpp är mycket låga på grund av att de är mycket fattiga kan bara tillgodose sina betydande ouppfyllda behov genom att öka sina konsumtionsnivåer – och därmed släppa ut mer växthusgaser. När man multiplicerar något med en miljard eller mer kan även ett mycket litet antal bli stort.

Ändå beskrivs klimatförändringarna i allmänhet som ett problem skapat av rika länder, vars följder i första hand drabbar fattiga länder och låter dem bära hela bördan av extremväder och stigande havsnivåer. (Detta lägger ett visst mått av skuldkänslor till den kognitiva dissonansen som uppstår ur försöket att jämka ihop behovet av ständig ekonomisk tillväxt med de oacceptabla konsekvenser av växthusgasutsläpp som uppstår ur ekonomiska aktiviteter.) Sålunda påminns vi t.ex. ofta om att den genomsnittliga amerikanska förbrukaren producerar 23 gånger så mycket växthusgasutsläpp som genomsnittsnigerianen. Vad vi inte får veta är att den mänskliga befolkningen ökar med mer än 80 miljoner vartenda år, till övervägande delen i fattiga länder och i synnerhet i Afrika, vars nuvarande befolkning på 1,3 miljarder beräknas stiga till 3 miljarder runt 2060. Och alla dessa människor vill begripligt nog konsumera mera, vilket olyckligtvis medför större växthusgasutsläpp. Afrikanska regeringar sneglar mot sina kolfyndigheter för att förse sina växande befolkningar med energi (Schwikowski 2021, se fotnot). Kina, som nu är Afrikas största handels- och investeringspartner och som har Afrika som en källa för råmaterial, planerar koleldade anläggningar på kontinenten för att driva sina utvecklingsprojekt där (Goldstone 2021). På så sätt kan den svällande skaran av fattiga i Afrika söder om Sahara och andra fattiga, snabbt växande regioner bli potentiellt betydande producenter av växthusgasutsläpp under kommande årtionden.

Storleken på den mänskliga befolkningen – omkring 7,9 miljarder och i stigande – är problemet. Det är den underliggande orsaken till en mängd miljöproblem, vilka i sin helhet kan betraktas som symptom på överbefolkning. De inkluderar förorening av land, luft och vatten, avskogning, förlust av jordbruksmark till stadsbebyggelse, döda havsområden på grund av näringsläckage från jordbruket, förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald, överuttag av fisk och skaldjur, sinande floder och vattenmagasin, för att inte tala om svältkatastrofer och många konflikter om naturtillgångar. Om klimatförändringar orsakade av människan bara är ett av många symptom på ”människoöverskott” i den antropocena tidsåldern, varför får de då lejonparten av all uppmärksamhet, medan befolkningstillväxten ignoreras eller tonas ned? Som Sir David Attenborough (citerad på BBC 2009) så pricksäkert har konstaterat: ”Jag har aldrig sett ett problem som inte skulle vara lättare att lösa med färre människor eller svårare och i sista hand omöjligt med fler.”

Det nuvarande ekonomiska paradigmet med kontinuerlig tillväxt är miljömord. BNP som enda mått på mänskligt välbefinnande är inte bara otillräckligt utan rätt och slätt skadligt. Att försöka ta itu med ”klimatkrisen” samtidigt som man tiger om ”befolkningskrisen” är en icke-början. Om vi vill mildra det som kallas klimatkris, så måste varje land – inklusive mitt eget, Kanada, som är en av världens största per capitaförbrukare av naturresurser och dito växthusgasutsläppare – börja med att försöka fastställa och i slutänden nå en hållbar befolkningsnivå genom en politik som uppmuntrar små familjer och genom att sätta ett mål för en hållbar invandringsnivå.

Fotnot

Baserat på beräkningar av John Meyer från Kanadensare för ett hållbart samhälle . Han utgick från antalet migranter till Kanada 2015 från vart och ett av de tio främsta ursprungsländerna, multiplicerat med utsläppen per capita för respektive land och jämförde summan av dessa värden med det värde som erhölls genom att multiplicera samma antal människor med de genomsnittliga per capita utsläppen i Kanada: förhållandet var 4,2 (personlig information).

2021-12-17 Blekinge Läns Tidning:

Flerbarnstillägget är vänsterfeminismens blinda fläck

av -Anders Gustafsson/ anders.gustafsson@blt.se

https://etidning.blt.se/483/blt/477785/2021-12-17/25035055/flerbarnstillagget-ar-vansterfeminismens-blinda-flack

Vänsterfeminister kritiserar ofta vårdnadsbidraget men vill inte erkänna att flerbarnstillägget utgör en kvinnofälla och motverkar integrationen.

Tre professorer och en docent uppmanade i en debattartikel, som publicerades i Aftonbladet häromdagen, Magdalena Andersson att slopa flerbarnstillägget och ge högst två barnbidrag per familj. De fyra skriver:

”En stor andel (cirka 25 procent) av Sveriges nuvarande befolkning har under de senaste decennierna invandrat till Sverige, eller är barn till invandrare. Många kommer från länder med ohållbar, explosionsartad folkökning, bland annat Afghanistan, Somalia och Syrien, där befolkningen fördubblas ungefär vart 25:e år. Om dessa familjer behåller en tradition av stora barnkullar ökar risken för utanförskap, bland annat därför att kvinnors möjlighet att komma ut i förvärvsarbete minskar” (Aftonbladet den 15 december).

Länge hade en sådan problembeskrivning och ett sådant förslag reflexmässigt avvisats med svepande anklagelser om främlingsfientlighet och rasism. Man får hoppas att vi nu har lämnat den tiden därhän och i stället kan möta frågan med klarsyn och pragmatism.

I genomsnitt har en inrikesfödd svensk kvinna i 45-årsåldern 1,93 barn. Motsvarande siffra för kvinnor födda i Somalia är 4,62 barn, enligt Statistiska Centralbyrån (Expressen den 12 december 2020). För många invandrarkvinnor från länder med höga födelsetal har barnbidragen och flerbarnstillägget blivit en segregations- och kvinnofälla.

Att ha många barn ger rätt till stora bidrag och bidragen blir större ju fler barn som finns i familjen. Det totala statliga barnbidraget inklusive flerbarnstillägg i Sverige ger cirka 15 000 kronor per år för barn nummer ett, 31 800 kronor för två barn och hela 140 880 kronor per år för sex barn i skattefri inkomst.

Problematiken med barnbidraget och flerbarnstillägget är densamma som med det vårdnadsbidrag som Kristdemokraterna, rättmätigt, har fått och får så mycket kritik för: det blir ett hemmafrubidrag men med ett annat namn. När det gäller vårdnadsbidraget har kritiken från socialdemokratiskt och vänsterpartistiskt håll varit stark, och rättmätig, men helt frånvarande när det gäller flerbarnstillägget, det är något av feminismens blinda fläck.

Att flerbarnstillägget ökar i takt med antalet barn är dessutom ologiskt eftersom marginalkostnaden för att skaffa ett till barn är lägre än att skaffa det första.

När det första barnet kommer till världen behöver allt i barnväg införskaffas. När nummer två kommer till världen är däremot barnkläder, skötbord, babyskydd och på lite längre sikt cyklar och skidor med mera redan införskaffade. Det talar för att barnbidraget för det första barnet borde vara högre än för barn nummer två och tre.

När flerbarnstillägget infördes 1982 ägnades nog ingen tanke på vilka effekter bidraget skulle få i en kontext med stora integrationsutmaningar. Gårdagens bidrag löste gårdagens problem. I dag skapar de nya problem i samhället. Om Magdalena Andersson menar allvar med att vi måste vända på alla stenar för att bryta segregationen borde hon avskaffa flerbarnstillägget. Vi behöver inget förklätt hemmafrubidrag år 2021.

2021-12-15 Aftonbladet: Flerbarnstillägget leder till sämre integration. Mindre barnkullar behövs för ett hållbart samhälle.

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/BjmPM7/flerbarnstillagget-leder-till-samre-integration

Flerbarnstillägget infördes 1982 i ett helt annat sammanhang, nu leder det till inlåsningseffekter för invandrarkvinnor. Att slopa tillägget skulle minska utanförskap, de offentliga utgifterna – och vara bra för miljön, skriver Leif Andersson, Malte Andersson, Frank Götmark och Johanna Deinum.

DEBATT. Vår nya statsminister Magdalena Andersson vill vända på varje sten för att minska det ökande utanförskapet, en nödvändig strävan om Sverige på sikt ska bestå som välfärdsland.

Förslag med detta syfte har de senaste åren varit fler fritidsgårdar, mer pengar till skolor i utanförskapsområden, fler poliser och så vidare.

Förslagen ökar de offentliga utgifterna, och Magdalena Andersson har som finansminister deklarerat att de rika i Sverige kan bidra mer. Men våra möjligheter att höja skatter är begränsade då skattetrycket redan är högt.

Vårt förslag, som på sikt minskar såväl utanförskap som offentliga utgifter och är bra för miljön, är att slopa flerbarnstillägget och ge högst två barnbidrag per familj, för att inte uppmuntra till stora barnkullar.

En stor andel (cirka 25 procent) av Sveriges nuvarande befolkning har under de senaste decennierna invandrat till Sverige, eller är barn till invandrare.

Många kommer från länder med ohållbar, explosionsartad folkökning, bland annat Afghanistan, Somalia och Syrien, där befolkningen fördubblas ungefär vart 25:e år.

Om dessa familjer behåller en tradition av stora barnkullar ökar risken för utanförskap, bland annat därför att kvinnors möjlighet att komma ut i förvärvsarbete minskar.

Det är svårt för samhället att tillhandahålla social service och bra skolor i ett område med stora barnkullar och många icke svenskspråkiga.

Det finns även ett starkt samband mellan stora barnkullar och områden med gängkriminalitet, något som Lasse Wierup tar upp i sin bok ”Gangsterparadiset”. 

Vid mötet med det svenska samhället, skattefria barnbidrag och progressivt flerbarnstillägg drar en del migranter slutsatsen att här ska man föda så många barn som möjligt.

Flerbarnstillägget infördes 1982 i ett helt annat sammanhang, men leder nu till inlåsningseffekter för invandrarkvinnor.

En allmän tes har varit att snabb befolkningsökning avtar med ökat välstånd, men sambandet är nog det omvända: minskad familjestorlek leder till ökat välstånd, genom en så kallad ”demografisk dividend”.

Det vill säga, en förändring i befolkningsstrukturen som gynnar landets välståndsutveckling; färre barn gör att kvinnor i högre grad kommer ut i arbetslivet, och minskad andel barn i populationen gör att andelen i arbetande ålder växer.

Den ökning i välstånd en generation skapar kan då överföras till nästa generation.

Sverige har gjort denna resa, från fattigt land med stora barnkullar i början på 1900-talet, till dagens välfärdsland med små barnkullar och, tills nyligen, mycket bra skolutbildning.

Med små barnkullar kan föräldrarna lägga mer tid och omsorg per barn. Låt oss värna om detta framgångsrecept och bevara Sverige som ett relativt jämlikt välfärdsland.

Låt det inte bli ett förlorat paradis med ökande klyftor och alla de problem utanförskap orsakar.

Vi föreslår därför ett samhällskontrakt, där varje barnfamilj får upp till två barnbidrag, medan vi (samhället) gör vad som är möjligt för att erbjuda trygg uppväxt och god, fri skolutbildning.

Varje familj får själv avgöra om den vill skaffa fler än två barn, utan ytterligare bidrag från samhället. Med två barn per familj i genomsnitt kan vi få en stabil befolkningsstorlek, vilket gynnar välfärden.

Nolltillväxt, eller snarare minskning, krävs också för att motverka förlust av livsmiljöer för djur och växter samt för att hejda global uppvärmning.

Den relativt snabba folkökningen i Sverige de senaste decennierna driver det intensiva byggande runt om i landet, som äter grönområden och jordbruksmark.

Det finns ingen anledning att premiera folkökning vare sig i Sverige eller i världen.

2021-12-10 Landets Fria nr 279 Varför blundar världens ledare för befolkningsökningen?

Johanna Deinum & Lars Arvid Boisen https://landetsfria.nu/2021/nummer-279/varfor-blundar-varldens-ledare-for-befolkningsokningen/

DEBATT. Varje kvinna och man, som avstår från en graviditet, minskar CO2-utsläppen mer än alla andra miljövinster någon av oss individer kan åstadkomma. Den relativa effekten blir störst i de rika länderna, kortsiktigt. Men alla kan och bör tänka tanken.

Från 1990 – 2021 ökade jordens befolkning med 2,6 till snart 8 miljarder människor. Under samma tid svarade Kina, Indien, Iran och Indonesien, som utgör 41 % av världsbefolkningen, för mer än 80 procent av den globala ökningen av CO2-utsläpp. Varför? När hundratals miljoner människor undflyr fattigdomen ökar konsumtionen.

De senaste decennierna har den absoluta ökningen av antalet människor varit oförändrad, cirka 80 miljoner per år eller 220 000 per dag. Enligt FN:s medelbefolkningsprognos passerar mänskligheten 11-miljardersstrecket runt 2100, en ökning med 3 miljarder från nu. Med en så stor folkökning blir klimatmålet ”mindre än 2°C uppvärmning” omöjligt att uppnå enligt vetenskapen. Ändå försäkrade världens ledare i Glasgow att den globala uppvärmningen skulle hamna ”well below” det kritiska tröskelvärdet. Använde de ögonbindlar i stället för munskydd?

Den pågående förstörelsen av världens skogar pekar på ytterligare ett samband mellan befolknings- och klimatförändringarna. Skogarna krymper, ju fler människor vi blir. Då trädens förmåga att absorbera CO2 är så avgörande för att klimatmålen ska uppnås, finns bara ett rimligt svar: hejda den pågående befolkningsökningen.

Runt 30 % av alla utsläpp av växthusgaser beror på kreatur. Sambandet är enkelt. När fler människor äter mer kött, krävs ännu mer tamboskap och ännu mer odlad mark. Variationen i naturen minskar. Art efter art dukar under.
Den negativa trenden späs successivt på, när skördarna minskar som en följd av de pågående klimatförändringarna. När de återstående koldioxidsänkena (läs: skogarna) dessutom krymper och försvinner, kan klimatmålen omöjligt uppnås.

Statistik över befolkningsökningen hämtad från FN:s befolkningsprognos från 2019. .

Det mest beklämmande med blindheten i Glasgow var ändå detta: med en växande världsbefolkning följer fler naturkatastrofer. I en rapport 2019 från Sahel i Västafrika talade man om regionen som en krutdurk. Så sent som 4 november 2021 pekade man i en ny rapport, på de allt större katastroferna som en konsekvens av befolkningsexplosionen. Rapporten lyder ordagrant:

”I stället för att skapa ekonomisk utveckling, förlorar de statliga institutionerna greppet. De förmår inte ge nödvändig service, pressade av de unga, snabbt växande, hög-fertila befolkningarna. Detta är en tickande bomb med utbredda slumförhållanden i städerna och en långsam för att inte säga obefintlig ekonomisk och social utveckling som följd. Samtidigt förvärras de etniska motsättningarna. Båda studierna pekar på betydelsen av kvinnornas och de unga flickornas situation. Slutsatsen är brutal; den obefintliga jämställdheten mellan könen är grundorsaken till regionens mycket höga födelsetal med påtvingade barnäktenskap, månggifte och våld mot kvinnor – och unga flickor – i släptåg.”

Trots detta lyste befolkningsfrågan med sin frånvaro – som ett tabu – i Glasgow. Det betyder att stora delar av det internationella samfundet ställer sig vid sidan om – och tittar på – när katastrofen drabbar hundratals miljoner kvinnor och unga flickor, som fortsätter berövas ett anständigt liv utan att världens ledare lyfter ett finger.

Kvinnornas liv skulle kunna förbättras, om världens politiska och religiösa ledare tog problemet på allvar. Befolkningsökningen skulle minska, klimatförstöringen lindras, hållbarheten öka och utsatta områden bli framgångsrikare, fredligare och bättre skickade att motstå påfrestningar. Vad som krävs?

Kvinnor som är fria att själva välja vad som skall hända med deras liv.

Investeringar i familjeplanering, förutom att på sikt kunna nå klimatmålet, skapar stora ekonomiska vinster. Copenhagen Consensus Center visade 2014, att varje dollar som investeras i universell tillgång till preventivmedel skulle ge 120 dollar i avkastning. Guttmacher Institute beräknade fem år senare, att världen skulle spara 16 miljarder dollar per år enbart i minskad mödravård genom att tillgodose behovet av moderna preventivmedel och förhindra oönskade graviditeter.

Naturligtvis krävs många andra åtgärder för att komma till rätta med klimatkrisen. Inklusive sådana som är mer kortsiktigt angelägna och effektiva. Men att ge kvinnor makten över sina egna liv är den utan jämförelse mest potenta åtgärd världens ledare skulle kunna satsa på för att gagna världens natur och hela mänskligheten. Särskilt med tanke på den kompletta bristen på nackdelar.

2021-11-30 Monica Scigliano: COERCIVE PRONATALISM

As those of us who fight for women’s rights know, concerns with population growth have been abused to justify appalling reproductive rights violations like forced sterilisations, particularly in vulnerable communities. Now, as the populations of many countries are declining, a political disregard for bodily autonomy is again rearing its ugly head, though this time with the aim of forcing women to have more, not fewer, children.

read the report on pronatal policies and the threat to reproductive rights https://populationmatters.org/news/2021/11/welcome-gilead-how-population-fears-drive-womens-rights-abuses

2021-11-28 Tasnim Patel: Religion and Fertility

Kanadensiska Tasnim Patel, en av Karl-Erik Norrman’s tidigare studenter i Berlin disputerade i slutet på november 2021 på en avhandling:

Increasing Female Labour Force Participation Rates in Africa: A Comparative Study of Algeria and Rwanda”                      

Abstract

This thesis explores ways in which to meaningfully increase female labour force participation rates (FLFP), with a focus on the African context. The two African nations of Rwanda – which has one of the highest FLFP rates in the world, along with the highest number of women in parliament, and Algeria – with one of the lowest rates of FLFP in the world and is located in MENA, which is notorious for having low FLFP rates, are compared. Both countries experienced turbulent pasts including colonization and civil war/genocide, where women played key roles, and this paper explores how the differential approaches taken post-conflict, in the realm of women’s place in society, has had a bearing on FLFP rates in each respective country. The overarching research question is “how can African countries meaningfully increase FLFP Rates?” and the case studies of the two aforementioned countries are used to contextualize this question, by looking at the effectiveness of policies, changes in the social contract, education, and employment. To gain an understanding of the history and status quo of the two countries, the Six Dimensions of Women’s Status and the Traditional Gender Paradigm is utilized, where women’s place in society (including in the realms of politics, economy, education, and health) is researched, then related back to how each has an effect on FLFP rates. A set of recommendations concludes, with changes in the political, educational and employment, and cultural realms suggested. The recommendations, along with the learnings from the case studies, suggest that imperative to meaningfully increasing FLFP rates are to have top-down government support for putting gender equality on the national agenda, increasing STEM education and private sector employment for women, and updating concepts around traditional gender roles.

2021-11-24 Hallandsposten Varför fanns inte den ökande befolkningen på agendan?

Insändare Ninni A: Det handlar om enkel matematik: Färre människor förbrukar mindre av jordens resurser.

Den 13 november avslutades FN:s 26:e klimatmöte COP26 i Glasgow och resultatet blev, som jag befarade, mest bla-bla. Varför fanns inte den ökande befolkningen på agendan?

I dag lever det omkring 7,8 miljarder människor på planeten och vi blir allt fler.

Inte ens sir David Attenborough tar upp befolkningsökningen i sina naturfilmer trots att han beklagar att flora och fauna får allt färre och mindre habitat.

Befolkningen växer snabbare än tillgången på mat, vatten och andra livsnödvändiga resurser samtidigt som klimatet har blivit oberäkneligt med både översvämningar och torka som följd. Missväxt och svält blir följden.

De planerade 100 miljarder dollar som årligen har avsatts för u-länderna bör först och främst användas till undervisning av kvinnorna som knappast har några mänskliga rättigheter. Många kan varken läsa eller skriva eftersom de tvingats sluta skolan när de gift sig, och får barn, ofta väldigt tidigt. De behöver få kunskap om elementär mödravård, familjerådgivning och information om preventivmedel samt att det är deras rätt att bestämma över sin kropp. Vidare är det nödvändigt att barnen ammas – det minskar sannolikheten för att åter bli gravid.

Mycket av detta görs redan men åtgärderna måste intensifieras så att männen tar sitt ansvar och förstår nödvändigheten av att använda kondom. De familjer som väljer att föda max två barn bör få någon sorts bidrag som ”morot”.

Nu ska vi i i-länderna inte slå oss för bröstet för de färre barnafödslarna men sanningen är att vi lämnar stora ekologiska, så kallade fotavtryck, med vår höga levnadsstandard. Vår stora konsumtion av kläder, resor, prylar etcetera måste vi kraftigt begränsa för att skona planeten.

Visserligen bedrivs intensiv forskning för att minska utsläppen av koldioxid men den måste kombineras med en aktiv familjeplanering.

Det handlar om enkel matematik: Färre människor förbrukar mindre av jordens resurser.

2021-11-10 Radio P1 program ringP1

Nu har det varit flera som talar på ringP1 varje vardagsmorgon kl 9:30-10 om överbefolkningen. Carl Wahren lät sig inte stoppas av programledaren och fick tala färdigt.

Lyssna gärna igen 2021-11-10 https://sverigesradio.se/avsnitt/tagutrop-familjeplanering-ovningskorning även den 9nde november var det någon som ”vågade” ta upp ämnet och därmed bryta tabut. https://sverigesradio.se/avsnitt/a-traktorer-overbefolkning-cop26 och dessutom 2021-08-25 https://sverigesradio.se/avsnitt/vargar-befolkningsmangd-usa

2021-10-03 Carl Wahren om Sveriges Bistånds pengar. 

Sveriges bilaterala bistånd har en snårig och djupt frustrerande historia. Jag arbetade på den dåvarande planeringsbyrån från dag 1, d v s den 2 januari 1962 när Sidas företrädare NIB såg dagens ljus. Med viss rätt kan jag därför citera Runeberg – ”jag vet för jag var där!” 

Den svenska biståndshistorien har det skrivits många böcker om. Därtill en mängd utvärderingar (i statlig regi) och akademiska avhandlingar och uppsatser. Nästan alla böcker av typ memoarer har varit starkt kritiska sedan 1%-målet börjat leda till att mkt stora summor skulle transfereras – à tout prix!. NIBs första halvårsbudget var, om jag minns rätt 52 milj. sek. Då gällde höga kvalitetskriterier för att framställningar skulle få grönt ljus. Efter ett antal decennier och otaliga omorganisationer + stark tillväxt i personal och fältkontor räknade man i miljarder snarare än miljoner. Det har haft sitt destruktiva pris.

Under 10 år var jag senare ansvarig för OECDs utvärderingsgrupp. I den ingick alla bilaterala utvärderingschefer från i -länderna, världsbankens ansvarige v. president, m fl. Den kollektiva inblicken i vad biståndet presterade var av högsta professionella klass. Utvärderingscheferna kunde dessutom tala fritt då de var hemifrån i Paris och inga generaldirektörer eller PR-chefer noga övervakade deras fögderi och ev. kontakt med media eller politiker. Vojne, vojne!

Sveriges 1% mål är en katastrof, tro mig. En verksamhet som är utbudsdriven och inte baserad på prioriterad efterfrågan kan aldrig bli bra. Andra länder med mer begränsade resurser hade enl. min erfarenhet en mkt högre kvalitetskontroll och snabbhet i reaktionen när saker och ting hände på fältet. Sveriges 1% skulle ut – till varje pris – och hur läskig utvecklingen än var så skickades checkarna till mottagarlandets ledare – ofta rena skurkar. Via finans – och utvecklingsdepartementet förstås….Tanzania, Afghanistan, Somalia, Palestina…..Nu också Mali.

Jag har under åren tillskrivit tre svenska biståndsministrar (skilda partier) i frågan och aldrig ens fått en reaktion. (Jo, en gång fick jag en fika med yngre, i ämnet solitt okunnig tjm). Enprocent målet är en helig, fördärvlig 100 tons kossa som ingen förmår flytta på.

Utvärderingsansvariga inom OECDs expertgrupp var i stort sett ense om följande grova sammanfattning:

• 1/3 av biståndet (generellt) är direkt skadligt för mottagaren. Fel teknik, ekologiskt, kvinnofientligt, befäster auktoritära regimer, förstör jordar och vatten, icke hållbart etc.
• 1/3 befinner sig i en grå zoon beroende på kriterier.
• 1/3 verkar att – på kort sikt, d v s insatsens fastställda period – ha haft hygglig framgång. Dock, ingen vet läget på lite längre sikt. Överlevde aktiviteterna 10 år efter givarens utträde?

Det trista är att så mkt bortkastade pengar i anti-demokratiska stater kunde ha gjort så ofantligt stor nytta i Sverige. Låt mig tillägga att frivillig hjälp är en annan fråga. Mkt mer komplex. Jobbade ju sex år som CEO i IPPF bl.a. Slöt bl.a. avtal med IUCNs chef om befolkningsfrågans vikt och nära samarbete. Det avtalet tycks idag helt bortglömt. 

Svenska folket står opinionsmässigt emotionellt bakom en-procentmålet sedan biståndets början. Ingen politiker av rang vågar därför gå in i sakfrågan oavsett aldrig så väl dokumenterade analyser och utvärderingar. Som jag skrev får man inte ens svar av ansvariga ministrar hur saklig internationell argumentation man än presterar.

Att officiellt angripa en-procentmålet i Sverige kan närmast associeras med muslimsk reaktion efter installationen av den idag så tragiskt aktuella rondellhunden. Bortkastad möda med enda resultat en kaskad av emotionella, sakligt helt oacceptabla sakskäl. Beskyllningar om rasism och Gud vet vad. Glöm inte att den svenska biståndsindustrin idag sysselsätter många tusentals byråkrater, konsulter, leverantörer, forskare, do-gooders och välmenande ignoranter. Angrepp på en-procentmålet väcker en enad, indignerad folkfront av synnerligen apart sammansättning! En engelsk kommentator döpte biståndsskrået till ”The Lords of Poverty” i en uppmärksammad bok för 20 år sedan, som fortfarande finns att köpa.

Kan dock nämna att jag under många år föreläste i bl a Mälardalens Högskola om det omöjliga en-procentmålet och dess konsekvenser. Doktorander från u-länderna delade utan undantag min analys och en del gick så långt att man menade att ett biståndsmoratorium skulle vara en verklig bonus för mottagarländerna, som då kunde komma ikapp med sin sin egen planering i stället för att 24/24

underhålla FN-systemet och dess många fackorgan, IBRD-gruppen, 30-talet bilaterala givare + några hundratal internationella NGOs med möten,  måltider, ”fältbesök” och rapporter anpassade till varje givares speciella krav,….. Need I say any more? Liksom svensk sjukvård drunknar ministerierna i svaga stater i pappersproduktion för att tillfredsställa finansiären. Givarna är deras landsting/regioner.

Du kan föra den här debatten i alla länder – utom i Sverige. Det säger en hel del.

2021-10-03 Expressen: Afghanistans skenande folkökning är ohållbar, skriver Leif Andersson, Malte Andersson, Johanna Deinum och Frank Götmark

https://www.expressen.se/debatt/afghanistans-skenande-folkokning-ar-ohallbar/ 

Används det svenska biståndet på bästa sätt? frågar sig debattörerna.

Sverige har pausat det mycket stora biståndet till Afghanistan, ett land med snabbt ökande befolkning. Landet är nu på väg mot omfattande resursbrist, fattigdom och svält. En viktig del i fortsatt bistånd bör vara familjeplanering som minskar de problem den skenande folkökningen orsakar, skriver flera professorer.

DEBATT. Alltför snabb folkökning innebär hög risk för fattigdom, svält och i värsta fall väpnade konflikter. Afghanistan sällar sig nu till tragiska exempel som Rwanda och Syrien, där ohållbar folkökning bidragit till humanitära katastrofer. År 1990 var afghanerna 12,4 miljoner, inte många fler än vi svenskar vid samma tid, ca 9 miljoner. Idag är afghanerna ca 40 miljoner (se grafen nedan). Redan innan covid-pandemin och talibanernas övertagande hade landet problem med matförsörjning. Regionen har låg nederbörd och stora delar är ofruktbara bergstrakter. Enligt FAO:s rapport 2020 hade 60% av afghanerna osäker födotillgång, och 30% var undernärda. Idag är landet starkt beroende av FN och annan internationell hjälp med försörjning.

Omöjligt förbättra levnadsvillkoren

Trots krig, hög barnadödlighet och utvandring har befolkningen mer än tredubblats på 30 år, och ökar med närmare en miljon per år. Hälften är 18 år eller yngre. Hur kan man förbättra levnadsvillkoren om man samtidigt måste fördubbla antalet bostäder, skolor och infrastruktur ungefär vart tjugonde år? 

En annan mycket allvarlig konsekvens av snabb folkökning är hög arbetslöshet bland unga män, som utan framtidshopp kan rekryteras till väpnade grupper.

Det sägs ofta att folkökning avstannar när människor får det bättre, kvinnor utbildas och kommer i arbete. Men den situationen uppstår aldrig om högt barnafödande gör att befolkningen växer snabbare än tillgången på föda och andra förnödenheter. Få kvinnor kommer ut i arbetslivet då barnafödande och vård tar all tid, och växande befolkning kräver ständigt mer resurser. 

Folkökningen behöver hejdas

För bättre levnadsvillkor behöver folkökningen därför hejdas, vilket kan ske genom familjeplanering med god tillgång på preventivmedel. I Afghanistans grannland Iran gjorde familjeplanering 1988–2000 att födelsetalen minskade från ca 6 till 2 barn per kvinna. En annan mycket allvarlig konsekvens av snabb folkökning är hög arbetslöshet bland unga män, som utan framtidshopp kan rekryteras till väpnade grupper.

Befolkningsökningen i Tanzania, Afghanistan och Somalia enligt FN. Med sina fortsatt höga födelsetal växer dessa länders befolkningar snabbare än matproduktionen och andra viktiga samhällsfunktioner.

Afghanistan är sedan 2013 det land som fått mest bistånd från Sverige. Två andra ligger högt på samma lista, Somalia och Tanzania, och alla tre har ohållbart snabb folkökning. Det gäller även många andra afrikanska länder, där undernäringen ökat under senare år; 2019 var en kvarts miljard afrikaner undernärda enligt FAO. Befolkningens snabba tillväxt gör det närmast omöjligt att lyfta människor ur fattigdom. 

Villkoret för bistånd: Familjeplanering

Nu har FN sammankallat en konferens om bistånd till det afghanska folket, där hälften är extremt fattig, 75% är illitterat och situationen har försämrats sedan 2013. Används det svenska biståndet på bästa sätt? Om vi vill att befolkningen i dessa länder skall få det bättre bör vi villkora bistånd med att länderna genomför effektiva program för familjeplanering, vilket på sikt kan stabilisera befolkningen på hållbar nivå.

Att öka välståndet för människor i fattiga länder blir möjligt om födelsetal och folkökning minskar och populationerna på sikt blir mindre. En sådan ’demografisk transition’, med minskande familjestorlek och ökande andel människor i arbetande ålder, ligger bakom den stora välståndsökningen i tidigare fattiga länder som Taiwan och Sydkorea efter andra världskriget – och vår egen liknande utveckling, som startade ett antal decennier tidigare. Afghanistan är i stort behov av en sådan demografisk transition.

2021-09-29 Upsala Nya Tidning: Begränsa befolkningsnivån för planetens skull

https://unt.se/bli-prenumerant/artikel/lwpn7z7r

Johanna Deinum, Louise Jonsson & Anna Tauson, Medlemmar i Nätverket Population Matters Sweden

Det framhålls allt oftare att jordens folkökning och människors konsumtionsnivåer sker på bekostnad av alla andra livsformer. Vi lever globalt som om vi hade 1,7 jordklot till vårt förfogande. Med nuvarande befolknings- och konsumtionsökning får framtida generationer försämrad, och på sikt farlig, livsmiljö. Man kan grovt sammanfatta vår påverkan på jorden med följande ekvation: Total resursförbrukning = genomsnittlig konsumtion per capita x antalet människor. Men FN saknar ett mål i Agenda 2030, nämligen ”en hållbar befolkningsnivå”.

Sverige är ett av de länder som har lång erfarenhet av familjeplanering (FP), vilket har bidragit till vår ekonomiska utveckling och kvinnors frigörelse. I början av 1900-talet reste Elise Ottesen-Jensen landet runt för att informera om preventivmedel och agitera mot de s.k. könslagarna. Med andra kvinnor grundade hon 1952 International Planned Parenthood Federation. Hon var mentor för Carl Wahren, en av pionjärerna i arbetet med bistånd till FP i utvecklingsländer. I proposition 100, år 1962, tog den socialdemokratiska regeringen ställning för att bistånd skulle användas för FP, med stöd av flera politiskt ledande kvinnor, främst Alva Myrdal, Ulla Lindström och Inga Thorsson.

Från mitten av 1990-talet försvann tyvärr betydelsen av FP för att minska folkökningen och bidra till att lösa miljöproblem. Men de senaste åren har befolkningsfrågan återkommit i samhällsdebatten. Det mest klimat- och miljövänliga val vi kan göra är att skaffa färre barn, eftersom västvärldens konsumtion är så stark. För att minska utsläpp av CO₂ är ett barn mindre i familjen 20 ggr mer effektivt än att leva bilfritt, eller 73 ggr mer effektivt än att äta vegetariskt, enligt forskningsstudie från 2017. Vi måste samtidigt skära ner resursförbrukningen, så att alla barn som föds får en dräglig framtid. Konsumtionen är beroende av antalet munnar, och vill vi att fattiga länder skall få utvecklas – då måste befolkningsökningen minska.

År 1900 fanns det 1,5 miljarder människor på Jorden, idag är vi 7,8 miljarder. Befolkningsexplosionen tillsammans med för hög konsumtionsnivå i många länder sätter hård press på planeten. Folkökningen beror dels på ökad livslängd, dels på stora barnkullar. Den absoluta ökningen, 80 miljoner/år, har varit oförändrad de senaste decennierna (ca 220 000 personer/dag!) FN:s prognos från 2019 innebär en risk för en ökning med ca 3,2 miljarder till år 2100. Men, detta förutsatt att alla länder då kommer att ha ett genomsnittligt globalt födelsetal nära ”ersättningsnivån” 2,1 barn/kvinna, vilket är betydligt lägre än dagens 2,47. Mer än 200 länder ligger fortfarande en bra bit över 2,1 barn per kvinna. Ett oförändrad 2,47 skulle innebära hela 22 miljarder år 2100. Risken finns då att vår livsmiljö som vi känner den, kollapsar helt och då kan homo sapiens reduceras till 10 000 eller 0 individer. Förstör vi vår miljö ännu mera då gäller samma naturlagar för oss som för de övriga djuren.

Även Afghanistan sällar sig nu till de länder, där en ohållbart snabb folkökning bidragit till humanitära katastrofer. Befolkningen ökade från 12,4 miljoner år 1990 till idag ca 40 miljoner. Afghanistan har låg nederbörd och stora delar är ofruktbara bergstrakter. Utdraget krig har inte gjort situationen bättre. Enligt FAO:s rapport 2020 hade 60% av afghanerna osäker födotillgång, och 30% var undernärda.

Men, folkökningen är ännu våldsammare i länderna i Afrika söder om Sahara. Nu lever mer än häften av världens extremt fattiga i Sub-Sahara Afrika, och en kvarts miljard är undernärda, enligt FAO. Extrem fattigdom betyder ju att många barn blir undernärda. Befolkningens snabba tillväxt gör det svårt eller omöjligt att lyfta människor ur fattigdom och den påverkar redan biologisk mångfald och livsmiljö. FN varnar att nästan 50 miljoner människor i västra Afrika förlitar sig på jordbruk och boskap för deras försörjning, men att marken som är tillgänglig för användning snabbt har krympt, medan den växande befolkningen behöver mera mark. Färre barn i en familj i utvecklingsländer gynnar både utsatta kvinnor, barnen, ekosystem och natur.

Förutom minskad konsumtion krävs därför även minskad folkökning och på sikt minskande global population. Detta är nödvändigt om vi ska uppnå en hållbar utveckling. Endast 1% av internationellt bistånd används för arbete med FP men det har föreslagits en höjning till 2%. Låt oss hoppas att siffran kan höjas, och att det blir accepterat att diskutera befolkningsminskning som mål.

Under antagande att alla länder år 2100 kommer att ligga på ca 2,1 barn per kvinna förväntas Afrikas befolkning ändå fyrdubblas detta sekel medan Asien förväntas öka för att efter 2050 börja minska. (figur modifierad från https://ourworldindata.org/future-population-growth )

2021-08-16 Aftonbladet: Föda färre barn är trots det en nödvändig åtgärd.

Slutreplik från Anders Sirén om att vända befolkningsökningen för att rädda klimatet.   https://www.aftonbladet.se/debatt/a/47ElgE/foda-farre-barn-ar-trots-det-en-nodvandig-atgard

SLUTREPLIK. Naturligtvis har Mattias Goldmann rätt i att klimateffekten av minskat barnafödande verkar alltför långsamt för att ensamt kunna lösa krisen.

Att vända befolkningsökningen är likaväl nödvändigt för att förhindra att allt till slut går åt helvete ändå, trots solceller och bilpooler med elbilar, och andra tekniska lösningar som Goldmann, ofta med all rätt, förespråkar.

Att det tar lång tid att vända befolkningsökningen bör inte användas som undanflykt för att inte agera, utan gör det tvärtom desto mer brådskande att sätta i gång.

Världens befolkning har fördubblats sedan 1973, medan de genomsnittliga koldioxidutsläppen per person bara har ökat lite under samma tid. Resultatet är att världens koldioxidutsläpp i dag är drygt dubbelt så stora som de var 1973.

Låt oss göra tankeexperimentet att befolkningen i stället skulle ha planat ut på 1973 års nivå, tack vare åtgärder vidtagna av kloka världsledare. Koldioxidhalten i atmosfären skulle i så fall i dag ha varit avsevärt lägre än vad den nu är och nuvarande utsläpp skulle vara ungefär hälften av vad de är.

Vi skulle då alltså ännu ha gott om tid på oss för att avvärja den klimatkatastrof som nu börjar utspela sig framför vår ögon. Dagens klimatkris är ett direkt resultat av tidigare generationers ansvarslöshet och passivitet. Låt oss inte fortsätta på samma väg. 

Goldmanns resonemang om hur han ställer sitt hopp till de ”sju dödssynderna” lämnar jag därhän. Jag vill dock klargöra att jag aldrig har hävdat att ”skuld” och ”skam” skulle vara till någon hjälp.

Det jag förespråkar är att kvinnor som gör val som är bra för framtida generationer ska få en belöning för detta. Detta skulle kunna bidra till minskade födelsetal eftersom det är väl belagt att ekonomiska överväganden kraftigt påverkar människors val av antal barn.

Jag vill också markera mot att Goldmann kopplar samman min debattartikel med propåer om en ”grön diktator”. Att insinuera att jag har något att göra med sådana tankeströmningar är en förolämpning och ett skamgrepp så grova att jag tappar hakan. 

Värt att notera är att det inte finns något som tyder på att diktatur och drakoniska åtgärder som tvång och förbud skulle vara effektivare när det gäller att minska barnafödandet än demokrati, ekonomiska incitament och stärkande av kvinnors rättigheter.

Till exempel är barnafödandet lägre i demokratiska Taiwan än i diktaturen Kina med sin ökända ”ettbarnspolitik”. 

Det är svårt att se att det skulle finnas något dåligt med att unga kvinnor i hela världen får till exempel ett månatligt belopp pengar fram tills att de föder sitt första barn, och sen ett lite mindre belopp fram tills att de får barn nummer två.

Pengarna måste förstås tas någonstans ifrån, lämpligen skulle världens rikare personer och länder behöva öppna plånboken.

Goldmann skulle kanske kalla detta ”försakelse” – själv kallar jag det solidaritet.

2021-08-03 Aftonbladet: Betala kvinnor som föder högst ett barn

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/JEKloR/betala-kvinnor-som-foder-hogst-ett-barn

Vi måste minska vår konsumtion och bli färre människor. Vad gäller minskningen av konsumtionsnivån finns den största potentialen hos världens rika. En ytterligare minskning av konsumtionsnivån är otänkbar för de fattigaste i världen som nätt och jämnt har vad som krävs för överlevnad. Den mänskliga civilisationen kommer bara att överleva om vi lyckas med en historiskt unik utjämning av klyftorna mellan fattiga och rika, skriver Anders Sirén, docent i förnybara naturresursers geografi

DEBATT. Om vi fortsätter att bli allt fler människor som var och en konsumerar alltmer energi och råvaror kommer miljökriserna att avlösa varandra. Jag menar att den enda långsiktiga lösningen är att vi minskar vår konsumtion och blir färre människor på Jorden.

Den så kallade Kaya-identiteten visar att de totala koldioxidutsläppen är produkten man får då man multiplicerar fyra faktorer: 1. Antalet människor, 2. BNP per capita, 3. energiförbrukningen per BNP-enhet och 4. koldioxidutsläppen per energienhet.

De klimatpolitiska åtgärderna fokuserar dock uteslutande på den tredje och fjärde faktorn, det vill säga tekniska lösningar för energieffektivisering och byten från fossila bränslen till förnybar energi. Effekterna av sådana framsteg kan dock komma att tillintetgöras av fortsatt tillväxt av befolkningen och konsumtionsnivån.

Medan Kaya-identiteten fokuserar på koldioxidutsläpp från energiproduktion får man inte glömma att dessa endast är en del av problemet. Avsevärda koldioxidutsläpp uppstår även i till exempel den kemiska process där kalksten omvandlas till cement, och då naturliga ekosystem som skogar eller våtmarker omvandlas till produktionslandskap.

Klimatkrisen orsakas heller inte endast av koldioxid, utan även av metan, lustgas och fluorerade gaser, vilka uppstår i jordbruk och boskapsskötsel, soptippar, och industriella processer. Slutligen är klimatkrisen bara ett symptom av en större miljökris som även omfattar till exempel spridning av giftiga kemikalier och förlust av biologisk mångfald

Att till exempel byta till vindkraft och elbilar leder till ökad gruvdrift och avfallsproblem och är i sig inte långsiktiga lösningar. Det krävs en mycket mer radikal omställning, att jämföra med när människan uppfann jordbruket eller med den industriella revolutionen.

Jordbruk och boskapsskötsel ökade drastiskt matproduktionen så att befolkningsantalet hoppade upp till en högre nivå. Människor fick dock inte det bättre av detta, utan fick snarare tråkigare liv och sämre hälsa.

Många jordbrukssamhällen blev groteskt ojämlika då en liten elit lade beslag på nästan allt överskott medan folkmassorna nätt och jämnt överlevde. Vidsträckta naturområden ödelades för att ge plats för åkrar och betesmarker.

Industrialismens genombrott gav oss för första gången en långvarig ökning både av befolkningen och människornas konsumtionsnivå och därtill även ökad jämlikhet och demokrati. Baksidan blev att miljöförstöringen accelererade ytterligare.

Nästa omställning måste innebära att vi begränsar vår egen förökning och skyddar naturen. Denna omställning har i viss mån redan inletts, redan lever över 40 procent av världens befolkning i länder där kvinnorna i genomsnitt föder färre än två barn under sin livstid, och arealen skyddad natur växer.

Vi behöver dock accelerera denna process, eftersom världens befolkning fortfarande växer med 80 miljoner människor per år och naturliga ekosystem i förfärande takt ersätts av artificiella produktionslandskap.

Åtgärder för att minska barnafödandet måste bygga på frivillighet och ekonomiska incitament. Världssamfundet borde helt enkelt betala pengar åt kvinnor som föder inga eller högst ett barn – ett globalt omvänt barnbidrag.

Vad gäller minskningen av konsumtionsnivån finns den största potentialen hos världens rika. En ytterligare minskning av konsumtionsnivån är otänkbar för de fattigaste i världen som nätt och jämnt har vad som krävs för överlevnad.

Jag menar att den mänskliga civilisationen bara kommer att överleva om vi lyckas med en historiskt unik utjämning av klyftorna mellan fattiga och rika.

2021-07-20 Top scientists call for new UN sustainable development goal on population

A group of distinguished scientists have called for rapid action to reverse unsustainable population growth as threats to global ecological boundaries become more apparent. The evidence was set out at an online conference organised by Scientists Warning Europe to mark this year’s World Population Day. by Brian McGavin

With the human ecological footprint already 170 per cent of Earth’s renewable bio-capacity, the world cannot cope with another two billion people by 2050. The secretary-general of the United Nations, Antonio Guterras, has warned, ‘humanity is waging war on nature’. This is suicidal. Making peace with nature is the defining task of the 21st century and the subject of Scientists Warning Europe’s  World Population Day conference  this July 11.

Läs mera på https://overpopulation-project.com/top-scientists-call-for-new-un-sustainable-development-goal-on-population/

2021-05-21 En hållbar befolkningsnivå för en levande planet

Läs krönikan av Deinum, J.; Jonsson, L.; Tauson, A. i Miljömagasinet årgång 41, nr 20, sidan 6.

2021-04-28 Aktuella prognoser för Sverige

Sveriges folkmängd beräknas växa med drygt två miljoner människor de närmaste 50 åren, visar SCB:s senaste befolkningsframskrivning. Mest ökar den i de äldre åldrarna.

2021-04-26 Ny meta studie av Wolf, C.; Ripple, W. J.; Crist, E. : Human population, social justice, and climate policy in: Sustainability Science. 

We illustrate how human population has been mostly ignored with regard to climate policy by conducting a systematic review of the literature in the context of social justice and six transformative steps for climate change mitigation. Despite this, implementing socially just population policies could make substantial contributions to climate mitigation and adaptation while also promoting social justice and gender equity. We detail how this is possible using a number of policy examples, including increasing the availability of voluntary family planning services and improving education for girls and young women. http://dx.doi.org/10.1007/s11625-021-00951-w. 

2021-03-23 Coercion and population policies, Part 1  

The unsustainable growth of the global population needs to be halted through informed voluntary action, including empowerment of women, family planning and increased use of modern contraceptives. Coercive population policies such as those used for 35 years in China, in India 1975-77, and more recently in Peru, are unacceptable and must be condemned. But many millions of women and couples around the world face pro-natalist forms of coercion, such as being forced to give birth to unwanted children, in the absence of contraceptive services and legal abortion. All countries have some population policy, whether explicit or implicit: all attempt to influence fertility levels and population size, in various ways. What makes a population policy sustainable and sound? In this first of two blogs on the topic, we take a look at the history of coercive policies.

Läs vidare på TOP https://overpopulation-project.com/coercion-and-population-policies-part-1/ 

2021-02-09 TOP ”Survey shows the general public is ready for discussions about population”

A new survey from the Global Challenges Foundation shows wide concern about population growth and overpopulation in many parts of the world, skriver Pernilla Hansson

In an attempt to assess the general public’s understanding of global catastrophic risks, the Global Challenges Foundation (GCF) recently carried out a large survey among people in 10 countries: Australia, Brazil, China, Germany, India, Russia, South Africa, Sweden, the USA, and the UK. In Global Catastrophic Risks and International Collaboration: Opinion Poll 2020, GCF asked around 1000 people per country about their attitudes towards a growing population and the overpopulation problem as well as other risks.

The survey yielded plenty of interesting results. A majority of the respondents agreed that human population growth should be considered a global catastrophic risk. However, the amount varied greatly between countries. India had the highest percentage, with 86% of the respondents answering that population growth is a global catastrophic risk, while only 52% of Russian respondents agreed, the lowest of all surveyed countries. These results are not surprising. India’s population is dense and rapidly growing, while Russia’s is stable and relatively sparse. This suggests that local and regional conditions play an important role in people’s estimate of global challenges.

————- significant concern about population issues exists among the general public. Uncontrolled population growth is a global threat. The public can see it. When will policymakers?

Läs vidare på TOP https://overpopulation-project.com/survey-shows-the-general-public-is-ready-for-discussions-about-population/

2021-02-11 SvD ”Familjeplanering är en viktig nyckel”

Replik https://www.svd.se/familjeplanering-ar-en-viktig-nyckel Födelsetal kan minskas kraftigt på frivillig väg utan att levnads­standarden först måste höjas till västerländsk nivå. Det skriver debattörer i en slutreplik om folkökning och klimat.

I vårt debattinlägg ”Bromsa både folkökning och klimatändring” pekade vi på att många av dagens miljöproblem beror väl så mycket på folkökning som på klimatförändring (till exempel resursförbrukning, födobrist, expanderande jordbruk och avskogning, ökad jakt och fiske, artutrotning). För att hejda klimatkris och utarmning av jordens resurser måste välmående medel- och överklass i världens länder sluta överkonsumera energi och råvaror, men även understödja sänkning av den snabba folkökningen i en lång rad länder. Höga födelsetal i många afrikanska och andra fattiga länder behöver minska till hållbar nivå. Starkt minskade barnkullar föregick ekonomisk utveckling i delar av Asien och Latinamerika, i länder som befann sig på liknande nivå som Afrika på 50-talet, men som nu uppnått avsevärt bättre levnadsstandard.

Per Zachrisson kritiserar oss och skriver, utan att ge belägg, att ”folkökning … är ett symtom på fattigdom”. Men en viktig förklaring till folkökningen är minskad barnadödlighet och ökad livslängd. I förindustriella samhällen utan modern sjukvård kompenserade stora barnkullar för hög barnadödlighet. Medicinska framsteg, hygien och sjukvård reducerade dödligheten successivt, i alla åldrar. Om födelsetalet då förblir högt ökar befolkningen snabbt, vilket idag är fallet särskilt i stora delar av Afrika och västra Asien.

Zachrisson påstår att ”ökad levnadsstandard, som den vi har i Väst, är en förutsättning för minskat barnafödande”. Men födelsetalen i västländer började falla redan från cirka 1870, under utbredd fattigdom, även i Sverige. Och i en rad utvecklingsländer minskade födelsetalen kraftigt genom frivilliga familjeplaneringsprogram, även under perioder med föga förändringar i ekonomi och levnadsstandard. I en detaljerad analys från 2017 dras slutsatsen att den kanske viktigaste orsaken var program för familjeplanering under 70- och 80-talet, i kombination med omfattande medial uppmärksamhet.

Tvingande sådana program, som i Kina, måste fördömas. I Indien förekom omfattande sterilisering av män under flera år, i ett uppskattat frivilligt program. Att programmet helt spårade ur 1975-76, med mass-sterilisering under tvångsliknande former, berodde på indiska politiker, inte på Väst som Zachrisson påstår.

Ökad utbildning av flickor och kvinnor har också bidragit till fallande födelsetal, och den lägre folkökningen har uppenbarligen förbättrat ekonomin. Exempel på att födelsetalen kan minskas snabbt på frivillig väg är Iran, Sydkorea, Bangladesh och Costa Rica. I Iran föll födelsetalet efter 1989 från 5,5 till 2,0 barn per kvinna på bara 15 år, trots att landet var fattigt och utarmat genom kriget mot Irak (Humanisten nr 2017-1).

Det visade sig på 70- och 80-talen att familjeplanering gick trögt att initiera i stora delar av Afrika, även om delvis framgångsrika program fanns i Kenya, Tunisien och Botswana. Tillsammans med tragiskt motstånd mot familjeplaneringsprogram efter Kairo-konferensen 1994 har trögheten bidragit till att födelsetalen sjunker långsamt i Afrika. Patriarkala och religiösa normer om stor familj påverkar ännu, men normer kan förändras. Dagens Rwanda är ett exempel, med framgångsrik familjeplanering och starkt minskat födelsetal.

Naturligtvis behövs mer rättvis fördelning av jordens resurser för att höja levnadsstandarden i fattiga länder. Men födelsetal kan minskas kraftigt på frivillig väg utan att levnadsstandarden först måste höjas till västerländsk nivå, som Zachrisson påstår. Idag framhåller många afrikanska forskare och afrikansk media det starka behovet av ökad familjeplanering och mindre barnkullar. Det finns därför goda skäl att öka biståndsinsatserna – även de svenska – till stöd för frivillig familjeplanering och moderna preventivmedel. Och därmed bidra till att många fler afrikanska kvinnor ges möjlighet att bestämma över antalet barn, sin utbildning och framtid. Födelsetalen kan då också steg för steg minska till långsiktigt hållbar nivå.

Malte Andersson ekolog, professor em. vid Göteborgs universitet (GU)
Frank Götmark professor i ekologi vid GU, forskning om befolkningsökning
Anders Wijkman hedersordförande Club of Rome
författarna medverkar i nätverket Population Matters Sweden

2021-02-02 SvD ”Bromsa både folkökning och klimatändring”

Många av dagens miljöproblem beror mer på folkökning än på klimat­förändring. Svenskt bistånd skulle kunna göra stor skillnad, skriver Malte Andersson, Frank Götmark och Anders Wijkman.

https://www.svd.se/bromsa-bade-folkokning-och-klimatandring

De närmsta åren blir avgörande i arbetet att begränsa jordens uppvärmning och stoppa utarmningen av vitala ekosystem. Om inte utsläppen av växthusgaser minskar snabbt i västländer, Kina, Indien och andra nationer med välmående stor medelklass riskerar följderna enligt IPCC och FN att bli katastrofala. Ansvaret ligger främst hos oss i den rika världen. Vi fick favören att under några sekel använda den lagrade solenergi som ackumulerats under hundratals miljoner år. Vår civilisation göds av ”gratislunchen”, som Therese Uddenfeldt kallat sin belysande bok om denna unika händelse i människans evolution. En alternativ titel kunde varit ”brakfesten”. Vi börjar nu se konsekvenserna: tinande permafrost och polarisar, stigande havsnivå, extremare väder, gigantiska skogsbränder, förtorkade odlingar, mat- och vattenbrist, utplåning av arters livsmiljö, utrotning.

Mer undanskymt växer en annan ”utmaning”: jordens folkökning, från 3 miljarder år 1960 via dagens 7,8 till cirka 11 miljarder år 2100 enligt FN:s prognos. Allt fler människor i fattiga länder drabbas hårt av klimatförändringen i kombination med snabbt växande befolkning. Undernäring har tills nyligen minskat, men där antalet människor ökar mer än maten växer den återigen. FAO och årets fredspristagare, World Food Program, finner att 690 miljoner (cirka 9 procent) var undernärda 2019, och beräknar att de blir 840 miljoner år 2030.

Värst är läget i Afrika. Trots att många afrikaner fått bättre ekonomi ökar antalet undernärda alltsedan 2014 och är nu 250 miljoner. Om trenden består är var fjärde afrikan drabbad 2030. För att hejda humanitära katastrofer behöver tillgången på mat öka och födelsetalen minska avsevärt (idag 4,5 barn per kvinna). Annars hotar samma misstag som med jordens uppvärmning – passivitet som ger allt större framtida lidande och skador. Vill vi i den rika världen alls förstå vad som håller på att ske? I Roslings bestseller ”Factfulness” visas att andelen undernärda minskat stadigt sedan 1970. Men att antalet undernärda lidande människor ökar nämns inte. Antalet har vuxit varje år sedan 2014, och 2019 ökade även andelen undernärda.

Global Challenges Foundation fann nyligen bland tio länder att svenskar var mest negativa till den globala folkökningen. Men till skillnad från klimatändringen diskuteras folkökningen sällan i medierna och undviks nästan helt av miljöorganisationer. Varför detta ointresse för en av grundorsakerna till den snabbt ökande obalansen mellan människa och miljö? Med mindre befolkning i rika länder hade konsumtion, växthusgaser och uppvärmning givetvis också varit mindre. IPCC skrev 2014 att ”economic and population growth continue to be the most important drivers of increases in CO² emissions”.

Är en orsak till att folkökningen sällan tas upp att ökningen mest sker i fattiga tidigare kolonier? En inflytelserik europeisk opinions­bildare som George Monbiot menar att rika rasistiska västerlänningar försöker skylla klimatändringen på tredje världens folkökning, för att slippa sänka sin egen ohållbara konsumtion (Guardian 26/8 2020). Det kan vara så i vissa kretsar; alla försök att smita undan ansvar och skylla på tredje världens fattiga måste naturligtvis avvisas. Men att som Monbiot och många ”progressiva” hävda att farhågorna kring folkökningen är överdrivna är ett ödesdigert misstag, av flera skäl.

Det påstås att folkökningen inte är ett stort problem ur klimat- eller ekologisk synpunkt, då de fattigas ekologiska fotavtryck är litet. I sig riktigt, men målsättningen är ju att varje barn som föds får hygglig levnadsstandard, och då krävs vatten, energi, odlingsmark, bostäder med mera vilket gör att fotavtrycket ökar över tid. Det sker i många utvecklingsländer, och därför måste åtgärder för att stärka ekonomin i dessa länder paras med insatser för att begränsa folkökningen. Orsakerna är främst två.

Dels risken för ökad undernäring. Om Afrikas befolkning växer från dagens 1,3 till 4 miljarder får det dramatiska konsekvenser. Det är knappast möjligt att öka födoproduktionen i proportion till en sådan folkökning. Under­näringen ökar redan stadigt i Afrika sedan sex år (FAO). Någon ny grön revolution är inte i sikte. Fattigdom,

och svält hotar därför en växande del av Afrikas befolkning om den fortsätter öka som FN spår. Redan stor klimatorsakad migration (SvD 24/12, 25/1) kommer då att bli än större genom folkökningen.

Dels också risken för okontrollerad ökning av växthusgaser, från den stora del av befolkningen vars levnadsstandard ökar. Den rika världen bör därför nu kraftigt höja sina insatser för att hjälpa afrikanska nationer, och framför allt dess kvinnor, att nå den minskning i födelsetalen som många av länderna eftersträvar enligt FN (se Population Facts No 2017/10).

Ett stort problem är att många kvinnor saknar eller hindras att nyttja moderna preventivmedel. Att avhjälpa bristen är ingen särskilt dyr insats men kan snabbt bidra till lägre födelsetal. Mindre barnkullar stärker även fattiga länders ekonomi då andelen barn minskar relativt arbetande vuxna, fler kvinnor kan ta del i arbetslivet, de färre barnen kan få längre och bättre utbildning och så vidare. Självbestämmande och utbildning för kvinnor är viktigt och förtjänar starkt stöd, men lika viktigt är att snabbt höja stödet för moderna preventivmedel, rådgivning och familje­planering, där ökat svenskt bistånd skulle kunna göra stor skillnad.

Att hejda folkökningen är alltså fördelaktigt för afrikanska och andra fattiga länder. Många av dagens problem beror mer på folkökning än på klimatförändring. Till exempel kontakt med nya virus, och utrotning av arter då folk­ökningen leder till födobrist, avskogning, mer jordbruk, jakt och fiske. För att hejda klimatkrisen och utarmningen av biologisk mångfald krävs åtgärder både mot folk­ökningen och mot resursslöseriet hos världens medel- och överklass. Rapporter om jordens utveckling och åtgärder för att lösa utmaningarna måste bli mer balanserade, genom att uppmärksamma folkökningens konsekvenser och det stora behovet av familjeplanering i bland annat Afrika.

Malte Andersson, ekolog, professor emeritus vid Göteborgs universitet (GU)
Frank Götmark, professor i ekologi vid GU, forskar om befolkningsökning
Anders Wijkman, hedersordförande Club of Rome

artikelförfattarna medverkar i nätverket Population Matters Sweden

2021-01-12 Rights and responsibilities in population policy

Carl Wahren har skrivit en viktig blogg på TOP, läs den vidare där: https://overpopulation-project.com/rights-and-responsibilities-in-population-policy/ 

A robust account of human responsibility, applied to humanity’s economic and demographic decisions, is the missing link in environmentalists’ endeavours to save our planet. Contemporary humanity has been misled by promises of rights without responsibilities, win/win solutions, and individual success without discipline or concern for the common good. “Back to basics” should be our battle cry: rights balanced with responsibilities.

Recently TOP published a blog on human rights and population policy which generated a lot of commentary. Its description of the evolution of thinking about population in the last few decades chronicled an unfortunate trend in global affairs: the move away from the necessary equilibrium between rights and responsibilities.

2020-12-17 Människor behöver mat

Här är ett intressant youtube-klipp: https://youtu.be/VQVPXqwyK-k och lite längre om foodplanetprize: https://www.google.se/search?q=helen+mirren+foodplanetprize.org&ie=UTF-8&oe=UTF-8&hl=en-us&client=safari

Risken för vattenbrist, matbrist, miljöförstöring mm. är ett problem som förvärras med växande befolkning. Ett mindre akut problem om vi vänder utvecklingen så vi får en minskad befolkning. Däremot är det, oavsett hur många vi är, viktigt hur vi sköter om vår planet och hur vi odlar

2020-10-29 Rapport från EASAC – the European Academies’ Science Advisory Council.

Rapporten belyser många aspekter som rör jordens befolkning: “Towards a sustainable future: transformative change and post-COVID-19 priorities, A Perspective by EASAC’s Environment Programme” https://easac.eu/publications/details/towards-a-sustainable-future-transformative-change-and-post-covid-19-priorities/

De krävs stora omvälvande förändringar för att tackla både klimatförändringen och den snabba utarmningen av många ekosystem. Där ingår att befolkningen inte skall öka.

I rapporten skrivs bland annat: ”Ur ett vetenskapligt perspektiv måste storleken på den globala befolkningen beaktas vid sidan av resursförbrukningen per capita för att bedöma framtida miljömässig hållbarhet.  Ett av målen i en hållbar utveckling är att förse de fattigaste med ett hälsosammare, säkrare liv och högre levnadsstandard, vilket oundvikligen är förknippat med en ökning av deras utsläpp per capita (Barrett et al., 2020).  De rikas konsumtion kommer således att behöva vika om sådana mål ska uppnås inom planetens gränser.  Ändå är det totala antalet personer fortfarande viktigt och fortsatta höga fertilitetsnivåer gör det svårare att uppnå ett hållbara utvecklingsmål.  Som påpekats av Naidoo och Fisher (2020), ”om världens befolkning stiger, som förutsagt, till 9,7 miljarder år 2050 kommer det att förvärra alla andra hot mot hållbarhet”.

Att möta målen för att stärka kvinnor och utbilda flickor är därför mycket relevant för att uppnå andra mål (Barrett et al., 2020).  Faktum är att Vollset et al. (2020) beräknade att uppnå dessa utvecklings målen för utbildning och preventivmedel skulle resultera i en mer hållbar global befolkning på 6,29 miljarder år 2100.

Barrett et al. (2020) http://dx.doi.org/10.1073/pnas.1909857117.

Naiddo and Fisher (2020) https://www.nature.com/articles/d41586-020-01999-x .

Vollset et al. (2020) https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(20)30677-2/fulltext .

Se Attenboroughs nya film: SAVING OUR PLANET REQUIRES ENDING POPULATION GROWTH

https://populationmatters.org/news/2020/10/07/attenborough-film-saving-our-planet-requires-ending-population-growth?fbclid=IwAR2_D3O-Pt_oegEc5GO-t-RjPalR25yxji9bHIMarhZu-zyVuxwsCs9Rtjc

2020-10-26 Women carry the burden of contraception –

TOP blogg by Pernilla Hansson and Richard Grossman : Is this sexism or just physiology? Most contraceptive methods are aimed at women, an issue which Jackie Brown examines in a recent article in The Oxford Student. Brown discusses the great difference between the options available for women and men, and the inequality which arises from this. In response, retired gynaecologist Richard Grossman delves further into the complexity of side effects for both genders, highlighting that there can also be positive side effects, and argues that the difference lies in the technical challenge of male contraception, more than sexism.https://overpopulation-project.com/women-carry-the-burden-of-contraception/

Se även  bloggen på The Overpopulation Project, TOP’s hemsidan

Why global support for contraception is critical in the pandemic age

2020-10-08 SvD slutreplik ”Klimatvinster uppstår på lång sikt”

Förutom att de förbättrar kvinnors situation och sparar miljön är åtgärder för att sänka höga födelsetal viktiga av klimatskäl, skriver flera debattörer i en slutreplik.

https://www.svd.se/klimatvinster-uppstar-pa-lang-sikt

I vårt debattinlägg och vetenskapliga artikel pläderar vi för att födelsetal i fattiga länder med snabb folkökning behöver minska även av klimatskäl. Mindre befolkning kan på lång sikt ge betydligt lägre utsläpp av växthusgaser och förbättra klimatanpassningar. Folkökning och födelsetal behöver därför integreras i klimatarbetet. Bo Malmberg kritiserar oss med argumentet att lägre födelsetal i fattiga länder ger ekonomisk utveckling och ökade utsläpp av växthusgaser. Ja, lägre födelsetal kan leda till höjning av både ekonomi och utsläpp per capita. Men fortsatt minskande population bäddar för minskade utsläpp, givet att vi inte ökar utsläpp per capita för evigt.

Malmbergs jämförelse av Sydkorea och Ghana är missvisande, då länderna skiljer sig starkt även i annat än fertilitet. Sydkorea fick stort ekonomiskt och annat stöd av USA. Ghana saknade liknande stöd, en viktig skillnad.

I Ghanas närhet har även Nigeria höga födelsetal. Enligt FN:s medelprojektion mer än tredubblas befolkningen där till år 2100, från 206 till 733 miljoner. Casey och Galor (2017) beräknade att om Nigeria i stället följer FN:s låga projektion (531 miljoner år 2100) kan inkomsten per capita öka fram till 2100. Men ändå beräknas utsläpp av växthusgaser minska med 10 procent till 2050, och med 35 procent till 2100.

Författarna visar vidare att 1 procent lägre folkökning på grund av minskad fertilitet generellt kan ge upp till 7 procent högre inkomst per capita samtidigt som utsläppen minskar (1 procent kan låta lite, men vid 2 procent årlig folkökning dubbleras ett lands befolkning på 35 år). Malmbergs antagande att ”lägre fertilitet… är förknippad med snabbt ökande koldioxidutsläpp per capita” kan därför ifrågasättas på goda grunder. Det är knappast rimligt att anta att fattiga länder utvecklas på samma sätt som rika tidigare gjort, givet ny klimat-teknologi, nya konsumtionsmönster och stöd till fattiga länder. Däri bör ingå utökad familjeplanering och utbildning av både kvinnor och män (män styr ofta familjestorleken i dessa länder).

Bo Malmberg bygger en egen halmgubbe och kritiserar den då han skriver ”man ska nog inte intala sig att färre barn är något som kan rädda klimatet de närmaste decennierna”. Vi skrev uttryckligen att klimatvinster av lägre folkökning främst kommer på sikt, de ”uppstår främst under slutet av seklet men måste planeras för nu”. Men för klimatanpassningar kan lägre folkökning och mindre familjer ge stora fördelar på kort sikt, till exempel lägre vattenförbrukning, och mindre utsatthet vid födobrist.

Project Drawdown har visat att ökad utbildning för kvinnor och familjeplanering tillhör de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att reducera utsläpp av växthusgaser. Regeringen har avsatt 8 miljarder kronor till Gröna klimatfonden 2020–2023. Såvitt vi kan se omfattar inte fondens satsningar familjeplanering i länder med höga födelsetal. Sverige skulle kunna stödja program för familjeplanering i denna fond, med rådgivning och gratis preventivmedel. Satsningar behövs särskilt i Afrika, där fonden tycks sakna sådana projekt.

Bo Malmbergs kritik är missriktad. Fattiga länder utvecklas förhoppningsvis mot bättre levnadsvillkor. Om de då producerar mer växthusgaser per capita är fortsatt folkökning ett växande problem. Förutom att de förbättrar kvinnors situation och sparar miljön är åtgärder för att sänka höga födelsetal viktiga av klimatskäl.

Jenna Dodson biträdande forskare, Göteborgs Universitet
Patricia Derer biträdande forskare, Göteborgs Universitet
Frank Götmark professor, Göteborgs Universitet
Philip Cafaro professor, Colorado State University, USA
Jane O’Sullivan PhD, University of Queensland, Australien
Pernilla Hansson biolog och forskningsassistent
Malte Andersson professor emeritus, Göteborgs Universitet
Karl-Erik Norrman före detta ambassadör, bland annat med ansvar för biståndsfrågor
Carl Wahren före detta universitetslektor, OECD, Sida och FN

2020-09-29 Fria Ord GP: Vi är den invasiva arten som måste begränsas

https://www.gp.se/fria-ord/vi-%C3%A4r-den-invasiva-arten-som-m%C3%A5ste-begr%C3%A4nsas-1.34764842

Fria ord: I stället för symbolåtgärder med rut-avdrag för transporter av begagnade möbler till loppis och andra tramsåtgärder borde den som bryr sig om miljön för våra barn och barnbarn agera för att antalet människor inte ska öka i antal, skriver Anders B Johnsson.

 Apropå insändaren Parkslide – den drabbande djävulsväxten (26/9), som tar upp frågan om hur vi bör hantera den invasiva arten parkslide. Det finns flera andra arter som man betecknar som invasiva och som vi inte vill ha i vår natur såsom jättebjörnloka, mårdhund, japanska jätteostron med flera.

Men hur är det då med oss själva – det vill säga hur är det med människan? Av all högre biomassa på jorden utgör människan mer än 30 procent enligt Björn Olsens sommarprogram. Husdjuren utgör mer än 60 procent av all högre biomassa och de vilda djuren bara 4 procent.

Befolkningen i världen växer med en stad av Uppsalas storlek varje dag året runt. Varje dag året runt ska alltså fler än 200 000 nya människor kunna växa upp och hitta försörjning utan att tränga ut dem, som redan finns.

En värld där människan fortsätter att öka i antal kan aldrig bli uthållig. I stället för symbolåtgärder med rut-avdrag för transporter av begagnade möbler till loppis och andra tramsåtgärder borde den som bryr sig om miljön för våra barn och barnbarn agera för att antalet människor inte ska öka i antal.

Vi måste alla inse att vi trots allt är en form av parkslide som hela tiden ökar i antal och ingen annan än vi själva kan begränsa oss.

Gro Harlem Brundtland ledde ett FN-uppdrag 1968. Uppgiften var att utarbeta förslag till långsiktiga miljöstrategier för en hållbar utveckling. Med hållbar utveckling menade man: ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

Man måste alltid gå till roten på ett problem om man vill lösa det. Man kan inte bara bearbeta symptomen utan att undanröja orsaken till problemet. Miljöpartiet och alla de andra politiska partierna går inte till roten med våra miljöproblem, när de enbart fokuserar på den uppvärmning som fossila bränslen orsakar. Vi måste alla inse att vi trots allt är en form av parkslide som hela tiden ökar i antal och ingen annan än vi själva kan begränsa oss.

2020-09-26 SvD ”Bryt tabun kring folkökning och klimatet”

Klimatvinster av långsammare folkökning ignoreras nästan helt av forskare, media, och politiker. Vi uppmanar till integrering av befolkningsfrågan i klimatarbetet, skriver flera debattörer.

https://www.svd.se/bryt-tabun-kring-folkokning-och-klimatet

Folkökning och ekonomisk expansion är de främsta drivkrafterna bakom utsläpp av växthusgaser, fastslog FN:s klimatpanel 2014 (IPCC). Men klimatarbetet är i stort begränsat till konsumtionsreglering och teknisk utveckling med delvis okänd effektivitet. Klimatvinster av långsammare folkökning ignoreras nästan helt av forskare, media, och politiker. I en ny kunskapsöversikt i Science of the Total Environment (fri pdf till den 23 oktober) klargör vi fördelar som kan uppnås med ett bättre integrerat klimatarbete.

FN:s medelprognos spår en ökning från 7,8 miljarder människor i dag till 10,9 miljarder år 2100. Om populationen i stället följer FN:s låga prognos (0,5 färre barn per kvinna; 7,3 miljarder år 2100) kan globala utsläpp av växthusgaser minska med 35–40 procent jämfört med medelprognosen. I scenarier för minskade utsläpp gav låg folkökning liknande effekt som omställning till förnybar el år 2100. Effekten uppstår främst under slutet av seklet men måste planeras för nu. Starkast minskning av utsläpp nås om ny teknik, förnybar el, effektivare matproduktion, livsstilsändringar och lägre folkökning kombineras. Länder med folkminskning kan också framgent få klimatfördelar; i Japan bidrog folkminskningen mellan 2013 och 2017 till att minska energirelaterade utsläpp av växthusgaser.

FN:s låga prognos kan vara svår att nå, men frivilliga program för familjeplanering (till exempel i Sydkorea, Thailand, Iran, Rwanda och Costa Rica) visar att födelsetal kan sänkas snabbt. Länderna var fattiga då programmen startade, som i Afrika i dag (världsdelen med högst födelsetal; 4,7 barn per kvinna 2015). Intensivt arbete med upplysning, rådgivning och ökat bruk av moderna preventivmedel krävs. I Afrika nyttjar endast var fjärde kvinna sådana medel. Beslutsfattare i såväl rika som fattiga länder måste bli medvetna om folkökningens problem och lösningar.

Klimatet ändras och anpassningar diskuteras ofta. Färre människor förenklar anpassningar till jordens uppvärmning. Folkökningen gör oss alltmer utsatta vid till exempel översvämningar och även vid motsatsen, vattenbrist, som nu är uppenbar i till exempel Indien och fattiga länder, men även i södra Sverige. Ökad produktion av mat till allt fler människor kräver massor av sötvatten, särskilt för bevattning av odlingar, medan lägre folkökning sparar vatten.

En ny rapport, Klimat och hälsa, från Sahlgrenska Akademin och sju andra organisationer, ser värmeböljor som ett av tre stora hot mot folkhälsan. Men rapporten utelämnar betydelsen av antalet människor. Lägre folkökning kan bidra till att reducera utsattheten för extrem hetta i många länder (temperaturer över cirka 35 grader Celsius ökar dödligheten). Studier av klimatändring och folkökning har uppskattat temperatureffekten av dessa två faktorer var för sig, och av interaktionen dem emellan. I sju av nio studerade länder, och i en global studie, hade interaktionen klimat–folkökning störst effekt på antalet människor som utsätts för extrem hetta framgent (klimatändring i sig hade stor relativ betydelse endast i Kina). Åtgärder mot folkökningen är därför viktiga, men förbises vanligen i media och inom klimatforskningen.

Flera studier tyder på att säkerheten i tillgång på sötvatten (ibland även livsmedel) minskar med ökande befolkning som kräver mer resurser, medan klimatändring i sig är en sekundär faktor. Åtgärder för att minska populationen kan öka vattentillgången per person, och delvis kompensera negativa effekter av klimatändring.

Antalet människor påverkas av länders befolkningspolicy och dess genomförande. Program för frivillig familjeplanering har varit framgångsrika där de baserats på mänskliga rättigheter, såsom rätt och tillgång till preventivmedel, och rådgivning vid familjebildning. Undantag med tvångsåtgärder har funnits (till exempel i Kina, en kort period i Indien, och i Peru) och måste naturligtvis undvikas i framtiden. Genom bättre utbildning, hälsovård, rådgivning och gratis preventivmedel kan kvinnor och familjer även i fattiga länder välja att skaffa färre barn. Samtidigt måste patriarkala sociala normer om stor familj ändras. Det kan ske via organisationer (bistånd, frivillig hjälp) och progressiva politiker i länder som ändrar kurs, och via massmedia. Ett lyckat arbete för att främja mindre familjer bedrivs till exempel genom multimedia (tv- och radiodramer) av Population Media Center i USA. Framgångsrika program för familjeplanering utmärks av flera samverkande insatser – de har bidragit till att cirka 100 av världens 250 länder minskat antalet barn per kvinna till jämviktsnivå (cirka 2,1), där befolkningens storlek kan hållas relativt stabil.

Särskilt fattiga länder behöver nu utökad modern familjeplanering för att förbättra hälsa, ekonomi och biologisk mångfald, och för att minska växthusgasutsläpp då länderna utvecklas och konsumtionen ökar. Familjeplaneringsprogram, till exempel FP2020, är en viktig del av lösningen på klimathoten. Minskad folkökning räcker inte för att begränsa klimatändring på egen hand, men detta gäller även reglering av konsumtion och teknikutveckling. En kombination av dessa och andra åtgärder krävs, i integrerade strategier.

Vi måste bryta tabun som råder kring folkökningens betydelse för klimatet. Vi uppmanar forskare inom miljö och hälsa, politiker, och myndigheter som till exempel Sida: integrera befolkningsfrågan i klimatarbetet!

Jenna Dodson, biträdande forskare, Göteborgs Universitet
Patricia Derer, biträdande forskare, Göteborgs Universitet
Frank Götmark, professor, Göteborgs Universitet
Philip Cafaro, professor, Colorado State University, USA
Jane O’Sullivan, PhD, University of Queensland, Australien
Pernilla Hansson, biolog och forskningsassistent
Malte Andersson, professor emeritus, Göteborgs Universitet
Karl-Erik Norrman, före detta ambassadör, bland annat med ansvar för biståndsfrågor
Carl Wahren, före detta universitetslektor, OECD, Sida och FN

Författarna är verksamma inom The Overpopulation Project.

2020-09-16 Ny artikel

I en nu publikation (Dodson, J. C.; Dérer, P.; Cafaro, P.; et al. (2020): Population growth and climate change: Addressing the overlooked threat multiplier. Science of The Total Environment 748, 141346. http://dx.doi.org/https://doi.org/10.1016/j.scitotenv.2020.141346 )  skrivs i sammanfattningen (översatt):

”Demografiska trender kommer att spela en roll för att bestämma omfattningen av klimatstörningar och samhällens förmåga att anpassa sig till den. Ändå ignorerar politiska beslutsfattare i stor utsträckning potentialen för fertilitetsförändringar och befolkningstillväxt när de utformar politik för att begränsa klimatstörningar och minska dess effekter.

Här argumenterar vi för att rättighetsbaserade politiska ingripanden kan minska fertilitetsnivån till nivåer som överensstämmer med låga befolkningsvägar. Vi granskar studier på landsnivå och global nivå som undersöker effekterna av låg befolkningsvägar på klimatförändringsdämpning och anpassning. Vi tillhandahåller sedan rättighetsbaserade policyrekommendationer, till exempel utbyggnad av frivilliga familjeplaneringsprogram som innehåller element från framgångsrika tidigare program och belyser nuvarande forskningsgap.

I överensstämmelse med politik som avslutar användningen av fossila bränslen och stimulerar hållbar konsumtion, bör human politik som saktar befolkningstillväxten vara en del av ett mångfacetterat klimatrespons. Denna politik kräver uppmärksamhet från forskare, policyanalytiker och politiker.”

2020-08-10 SLUTREPLIK DN DEBATT av Nätverket Population Matters Sweden. 

Om ni vill ha en pdf av hela debatten skicka mail till Frank Götmark frank.gotmark@bioenv.gu.se.

”Människors materiella behov kan inte trollas bort av aldrig så smarta IT-system och robotar.”

I vår debattartikel https://www.dn.se/debatt/minskande-befolkning-ar-inte-problemet/ pekade vi på att befolkningsökningen gör det svårt eller omöjligt att nå ett långsiktigt hållbart samhälle på jorden. Detta har upprört Mats Målqvist, Take Aanstoot och Anna Bergström (MAB) som i en replik anklagar oss för att enbart ”se till befolkningens storlek”. Det är fel och visar att MAB läst vår artikel slarvigt.

Den samlade påverkan på jordens klimat och ekosystem beror av antalet människor gånger den genomsnittliga konsumtionen per person och de teknologier vi nyttjar. Den snabba folkökningen är därför en viktig del av problemet, och ett odiskutabelt framtidshot. Vi säger uttryckligen att detta gäller rika såväl som fattiga befolkningsgrupper, och att det på kort sikt är miljöpåverkan från över- och medelklassen världen över som är det största hotet. Fattiga människors ekologiska fotavtryck är litet, men målsättningen – inte minst i FN:s hållbarhetsmål – är att varje barn som föds skall få ett bra liv. För detta kommer att krävas energi, vatten, mark, bostäder med mera.

Teknologin är central, om än tveeggad. Tekniska framsteg sker och är nödvändiga. Men vi kan inte blunda för att ny teknik ofta bidragit till allt snabbare exploatering och förstöring av vitala ekosystem och biologisk mångfald. Till detta kommer att risken för pandemier ökar när ekosystemen utarmas, vilket covid-19 är ett exempel på. Att som MAB måla upp en framtid där befolkningens storlek inte skulle spela någon roll är inte trovärdigt. Teknik kan lösa många utmaningar, men människors materiella behov kan inte trollas bort av aldrig så smarta IT-system och robotar.

MAB hävdar att ”befolkningstillväxten redan planat ut”. Men globalt är antalet barn per kvinna 2,47 – i Afrika söder om Sahara 4,7 – och med dagens stora befolkning på drygt 7,8 miljarder som bas blir ökningen 81 miljoner på ett år enligt FN. Ökningen har legat på denna nivå ett antal år. Att påstå att ökningen planat ut är därför missvisande. Den samlade påverkan avgörs inte av procentandelar utan av ökningen i antalet människor.

Artikeln i Lancet, som vår ursprungliga artikel responderade till, ger en prognos för år 2100 om drygt 2 miljarder färre människor på jorden än i FN:s senaste beräkning. Artikeln har fått allvarlig kritik. Inget talar för att Lancets prognos är säkrare än FN:s från 2019.

En ökning med cirka 1.700 miljoner människor till 2050, som FN och Lancet-artikeln är någorlunda överens om, kräver starkt ökad matproduktion, som ger fortsatt reducering av arter och naturliga ekosystem. Ökningen i energi- och materialförbrukningen kommer att bli massiv. FN-organet International Resource Panel gör prognosen att världen kommer att bygga lika mycket urban infrastruktur fram till 2050 som det byggts hittills. Användningen av stål, cement, aluminium och plast kommer att mångdubblas. Till bilden hör att dessa materialslag svarar för nära 20 procent av koldioxidutsläppen i dag. Resultatet kan bara bli mer föroreningar, mer trängsel i urbana miljöer och allt större undanträngning av naturliga ekosystem. Vi och våra husdjur utgör i dag drygt 98 procent av den samlade massan av stora ryggradsdjur på land. Vilda sådana utgör nu mindre än 2 procent!

MAB skriver att tal om höga födelsetal ”riskerar att skuldbelägga de mest utsatta” och bidrar därmed till fortsatt tabu i frågan. Väl utformad familjeplanering kan hjälpa miljontals kvinnor och familjer i runt om i världen, och dessutom gynna ekonomisk utveckling. Ständig folkökning skapar alltfler munnar att mätta, kräver allt fler skolor och bostäder, kostsam utökad infrastruktur, och förstås mer energi. Ökad utbildning av kvinnor har stor betydelse, men har som enda åtgärd begränsad effekt; program för frivillig familjeplanering (inklusive fria preventivmedel) och förändrade normer om familjestorlek är viktiga.

Låga födelsetal kan ge minskande befolkning i flera högkonsumerande länder. Vi är naturligtvis medvetna om att det krävs en rad åtgärder för att hantera en dylik situation. Men att en sådan utveckling skulle leda till kollaps som MAB säger har vi svårt att se. Verkligheten är att de cirka 20 länder vars befolkning nu minskar inte har större ekonomiska problem än länder vars befolkning ökar snabbt. Snarare tvärtom.

Länder med åldrande befolkning måste planera för en positiv utveckling, inklusive väl avvägda pensionssystem (ett ”kontrakt” mellan generationer). Begreppet ”arbetsför ålder” bör ses över. Ökad automatisering och robotisering förväntas därtill minska behovet av arbetskraft. Därutöver kommer naturligtvis immigration att ge bidrag till arbetskraften. Immigration löser dock inte ”problemet” med åldrande befolkning, vilket en FN-rapport klargjorde redan år 2000. Immigration leder till ökad befolkning, och ännu fler gamla i framtiden. Man fann att till exempel Japan från mitten av 90-talet och fram till 2050 skulle behöva ytterligare cirka 550 miljoner människor till en befolkning på 125 miljoner, för att hålla kvoten mellan 15 – 64 år och 65+ konstant.

All världens länder kommer att småningom nå ett stadium med åldrande befolkning. Det är nödvändigt, och fördelarna överväger starkt, men planering inför detta krävs. Länder med mycket låga födelsetal behöver förbättra situationen för arbetande kvinnor och familjer och gynna barnafödande om obalanser blir för stora. Sverige tillhör dock inte dessa länder.

https://www.dn.se/debatt/manniskors-materiella-behov-kan-inte-trollas-bort/

2020-07-14 Ett arbete om jordens befolkningsutveckling publicerades i the Lancet. Replik i TOP och DN debatt 31/7.

Ett arbete https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(20)30677-2/fulltext om jordens befolkningsutveckling i medicintidskriften the Lancet har rönt stor uppmärksamhet i media, internationellt och i Sverige, bl.a. på nyhetsplats i DN 23 juli. Både artikeln i the Lancet (bekostad av Bill & Melinda Gates Foundation), i DN och i BBC4 har vantolkad problemen med jordens befolkning.
I en replik av Jane O’Sullivan https://overpopulation-project.com/will-global-population-peak-below-10-billion/ och i DN den 31:e juli bemöts dessa tolkningar och beläggs med motargument https://www.dn.se/debatt/minskande-befolkning-ar-inte-problemet/ :

2020-07-31 DN Debatt.

”Minskande befolkning är inte problemet”

Nätverket Population Matters Sweden: En uppmärksammad studie i The Lancet pekar mot en lägre befolkningsökning i världen än tidigare prognoser. Men en miljard människor till är fortfarande långt över vad jorden klarar. Befolkningstrenden måste snarare vända neråt, och det kräver åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter världen över.

Ett nytt arbete om jordens befolkningsutveckling i medicintidskriften The Lancet har rönt stor uppmärksamhet i medierna, internationellt och i Sverige, bland annat på nyhetsplats i DN den 23 juli. ”Nyheten” är rapportens slutsats att världsbefolkningen kommer att börja minska redan kring år 2060–2070 och hamna på ”bara” 8,8 miljarder år 2100, jämfört med 7,8 miljarder i dag. Detta
är betydligt lägre än FN:s prognos från 2019 på 10,9 miljarder.  https://tpc.googlesyndication.com/safeframe/1-0-37/html/container.html

Båda beräkningarna grundas på en lång rad osäkra antaganden. Den angivna felmarginalen är i båda fallen cirka 2 miljarder åt vartdera hållet. Den stora osäkerheten hos detta slags beräkningar visas av att FN:s befolkningsframskrivning för år 2100, som förnyas vartannat år, ökat från cirka
9 till nästan 11 miljarder sedan år 2000. Det är tveksamt om Lancet-studien har större säkerhet. Modellen antar till exempel snabbare minskning i Afrikas födelsetal än vad senare års empiriska resultat pekar på. Prognoser över 75–100 år är genuint osäkra. Notabelt är dock att både Lancet-studien och FN 2019 pekar mot en befolkning på 9–10 miljarder människor år 2050.

Den stora frågan är därför – eller borde vara – om 9–10 miljarder, eller ens dagens 7,8, är långsiktigt hållbart ur klimat-, miljö- och försörjningsperspektiv. Eller om en befolkning på dessa nivåer är hållbar ur ett socialt och mänskligt perspektiv? Att vi redan nu överutnyttjar jordens naturresurser blir allt mer uppenbart.

Den snabba klimatförändringen är en illavarslande konsekvens, men långt ifrån den enda. Skogsskövling, särskilt i tropikerna, liksom markexploatering, förintar miljön för djur och växter och leder till att den biologiska mångfalden snabbt minskar. Ständigt större uttag då befolkningen ökar
leder till utarmning av fiskbestånd, sinande vattentillgångar och snabb förbrukning av andra livsviktiga naturresurser. 

Till bilden hör naturligtvis också livsstilar och konsumtionsvanor hos över- och medelklassen i länder världen över. Fotavtrycken från en höginkomsttagare i till exempel Sverige, USA, Kina eller Indien kan vara 50–100 gånger större än från en bonde i Mali eller Bangladesh. Men befolkningens
totala storlek spelar avgörande roll på sikt, och vägs alltför sällan in i diskussionen om vår gemensamma framtid.

En paradox är att Lancet-studiens projektion om en minskande befolkning i vissa regioner och länder tycks fånga största intresset. Inte den snabba ökningen av befolkningen i Afrika, där många länder söder om Sahara väntas dubbla sina befolkningar redan till 2050. Många kommentatorer ifrågasätter hur Japan, Sverige, EU med flera skall klara sin välfärd med topptung befolkningspyramid.

Men man frågar sig inte hur exempelvis Nigerias cirka 200 miljoner invånare, hälften av dem extremt fattiga, skall kunna öka till 800 miljoner som alla behöver mat, vatten och rimliga levnadsvillkor. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation visar i sin rapport 2020 att undernäringen i världen ökat de senaste fem åren. Situationen är värst i Afrika, med 19 procent undernärda. Ökningen i matproduktionen håller inte jämna steg med den snabba folkökningen, som främst beror på att Afrika söder om Sahara har det i särklass högsta födelsetalet bland världens regioner, i genomsnitt 4,7 barn per kvinna. Moderna preventivmedel nyttjas bara av cirka 25
procent av kvinnorna, något som sällan rapporteras i medier.  https://303866d5066c01d536340bb826a5b082.safeframe.googlesyndication.com/safeframe/1-0-37/html/container.html

I våra ögon är befolkningsminskningen som sker i många utvecklade länder hanterbar medan de långsiktiga konsekvenserna av global och regional överbefolkning är ödesdigra. De har ännu inte mötts med tillräckliga humanitära lösningar och åtgärder. Allmän optimism räcker inte, konsekvenserna av folkökningen är oerhörda, både ekonomiskt, socialt och miljömässigt, särskilt i
Afrika. Allmän optimism räcker inte, konsekvenserna av folkökningen är oerhörda, både ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

Redan i dag visar opinionsundersökningar att en stor del av den unga befolkningen i många afrikanska länder har siktet inställt på att emigrera – i första hand till Europa. Orsaken är bristen på jobb, och livsförhållanden som lämnar mycket i övrigt att önska. Och fortsatt folkökning kommer förvärra situationen.

En del debattörer hävdar att det enda vi kan göra för att minska födelsetalen är att satsa på fattigdomsbekämpning. Det är helt centralt, men åtgärder för att stärka kvinnors ställning och utbildning, förändrade sociala normer kring familjestorlek, samt familjeplanering är också mycket
viktiga.

Lancet-rapporten och dess okritiska spridning i medierna riskerar att ytterligare marginalisera och minska de åtgärder som världssamfundet – inklusive det svenska biståndet – ägnar åt att möta de stora sociala och ekologiska problem som en fortsatt snabb folkökning innebär.

Frågan är inte ny. Under 1960- och 70-talen ägnades reproduktiv hälsa, familjeplanering och skolgång för flickor stort intresse. Befolkningskonferensen i Kairo 1994 antog ett hyggligt ambitiöst program, men därefter följde en successiv nedtoning av ambitionerna.

Ofta antar man tyvärr att folkökningen löser sig själv. Detta utan att visa hur mänskligheten – som redan överutnyttjar jordens resurser – skall kunna nå balans med de livsuppehållande systemens förutsättningar. Även de resurser vi kallar förnybara är ändliga och minskar då vi förbrukar dem snabbare än de återskapas, vilket ofta sker i dag.

Målet bör vara en världsbefolkning som minskar till hållbar nivå, och att en vändning nedåt sker så tidigt som möjligt. För detta krävs en rad åtgärder. Primärt en ekonomisk utveckling där fattigdomen bekämpas och materiella resurser omfördelas från rika till fattiga. Studier visar att  utvecklingsländer med framgångsrik frivillig familjeplanering och starkt minskande födelsetal har snabbare ekonomisk utveckling än länder som saknar sådana insatser. 

Tillgången till reproduktiv hälsa och familjeplanering måste åter ges hög prioritet, både i
världens biståndsinsatser och i mottagarländernas egen politik. Det gäller både där överbefolkning redan råder eller hotar, och i de ”rika” länder/befolkningsgrupper som i dag står för merparten av miljö- och klimatförsämringen. Det är lika, eller till och med mer ohållbart med höga födelsetal i Sverige och andra högkonsumerande länder som i slumstädernas och landsbygdens befolkningar i Afrika.

All världens kvinnor behöver få kunskap, rättighet, tillgång och råd att skaffa moderna preventivmetoder. Så är långt ifrån fallet i dag. Mer än 200 miljoner kvinnor världen över önskar tillgång till preventivmedel men förvägras detta av olika skäl.

Ambitiösa nya insatser krävs för att stärka kvinnors ställning och så snart som möjligt vända världens ohållbara folkökning till minskning.

2020-06-23 Byråkratin innehåller några av utvecklingssamarbetets viktigaste ingredienser

av Inge Gerremo: https://fuf.se/magasin/byrakratin-innehaller-nagra-av-utvecklingssamarbetets-viktigaste-ingredienser/

Expertkunskaper och kunskapsutbyten är grundläggande för ett fungerande utvecklingssamarbete. Att prioritera bort det för att minska biståndets byråkrati är både dumt och kortsynt. Då blir det svårt att navigera i vår komplexa värld, menar Inge Gerremo som har 50 års erfarenhet av att jobba med svenskt bistånd.

Att jaga byråkrati är som regel vällovligt och motiverat, något som svensk biståndsförvaltning ägnat sig åt under många år. Men det kan också leda till att insatser grundas på alltför svaga kunskaper.

”Investeringar i kunskap brukar löna sig i det långa loppet. Den förkättrade byråkratin ger många viktiga bidrag till det internationella biståndet.”

Det är en av professor Daniel Tarschys reflexioner i en nyligen publicerad rapport,  https://utvecklingsarkivet.se/2020/05/28/bistandets-forvaltningskostnader-for-stora-eller-kanske-for-sma/ som han skrivit på uppdrag av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, i regeringskansliet. De tankarna förmedlar han dels i https://www.dn.se/debatt/jakten-pa-byrakrati-kan-gora-bistandet-mindre-effektivt/, dels i https://fuf.se/magasin/bistandets-byrakrati-sa-mycket-mer-an-administration/.

Utvecklingssamarbete handlar om kunskapsutbyte

Utvecklingssamarbete handlar i första hand om kunskapsutbyte. Men under senare decennier har svenskt utvecklingssamarbete främst kommit att röra sig om pengar. Med så lite administration som möjligt ska 1 procent av Sveriges BNI slussas till olika länder. Eller så går pengarna till
internationella organisationer utan någon mer ingående kunskapsrelaterad uppföljning. Biståndsmyndigheten Sida har under senare år tvingats till en alltmer nedbantad
administration samtidigt som kraftigt ökande biståndsmedel ställts till förfogande.

Det svenska biståndet har allt sedan Sidas tillkomst 1965 haft en tyngdpunkt på så kallat tekniskt bistånd, alltså överföring av kunskap som gradvis alltmer setts som ett utbyte av kunskap. Därtill
kom inledningsvis ett omfattande finansiellt bistånd i form av förmånliga krediter. Särskilt det kunskapsutvecklande biståndet rustade sig med personal som kunde – och framför allt lärde sig – de olika ämnesområden i de främmande miljöer svenskt bistånd hade att hantera. Ett av dessa var lantbruket som många nyblivna utvecklingsländer behövde få fart på för att säkra sin matförsörjning. Det är lika aktuellt idag och det var där jag själv kom att arbeta.

Under de olika skeden som arbetet befann sig i krävdes en kvalificerad dialog från biståndsmyndigheten med berörda parter för att kunna lotsa de insatserna framåt och åstadkomma de resultat som man gemensamt kommit överens om. Under arbetets gång utvecklades en kritisk massa, en betydande kunskapsbank, inom Sida med uppgift att efter hand möjliggöra allt bättre
insatser i dialog med beslutsfattare inom såväl den egna myndigheten som regering och riksdag.

Detta gällde för ett antal i utvecklingssamarbetet prioriterade områden såsom undervisning, hälsofrågor, familjeplanering, industri, infrastruktur, förvaltning, kultur och lantbruk. Som exempel bestod Sidas egen expertis inom de areella näringarna av ett 15-tal personer med kunskap inom relevanta delar av området, som till exempel växtodling, husdjursfrågor, veterinärmedicin,
fiske och skogliga frågor. Många medarbetare kom från berörda myndigheter, andra från näringen. Därutöver tillkom expertis med en bredare ekonomisk eller samhällsvetenskaplig bakgrund för att kunna bidra med vidare perspektiv och sätta in insatserna i sitt socioekonomiska sammanhang.  När så insatser skulle genomföras krävdes att biståndsmyndigheten också kunde förse sig med expertis
som dagligen arbetade med frågorna såväl nationellt som i andra länder – och inte minst vid relevanta internationella organisationer.

För att bland annat hitta expertis inrättades olika stödjepunkter vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Fiskeriverket, Kungliga Tekniska Högskolan och den socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet. Denna viktiga samverkan mot ett gemensamt mål gjordes möjlig utifrån
dåtidens devis inom svensk statsförvaltning, ”statens myndigheter skola räcka varandra handen”, myntad redan av Axel Oxenstierna i 1634 års regeringsform. Därtill kom omfattande kontakter och samarbete med berörda FN-organ, i det här fallet främst FN:s jordbruks- och livsmedelsorganisation, FAO. Det gav i sin tur goda möjligheter att bistå regeringskansliet i det multilaterala arbetet.

Detta var den expertis som den svenska biståndsförvaltningen ansåg sig behöva och detta i en situation med betydligt färre biståndsmedel till sitt förfogande än idag. Det synsättet skapade stora möjligheter för såväl breda som djupa kunskaper om utvecklingssamarbetets komplexitet. Det var
också den kunskapsnivå som riksdag och regering ansåg behövdes för att garantera en effektiv och kunnig biståndsadministration. Det ska jämföras med ett fåtal ämnesföreträdare idag i dagens organisation inom aktuella områden. Dessa skilda bedömningar, om vad ett effektivt och tillförlitligt samarbete kräver, är svåra att förstå, inte minst mot bakgrund av den alltmer komplexa värld utvecklingssamarbetet befinner sig i.

Mot den här bakgrunden är jag övertygad om att också dagens biståndsförvaltning skulle behöva förstärkas med ett betydande expertkunnande inom ramen för det som ibland lite nedlåtande och även lite överflödigt definieras som administration. Min egen erfarenhet efter många års utvecklingssamarbete är att kunskapsutbyte oftast är betydligt viktigare än de pengar som förmedlas och det utbytet börjar för svensk del redan i Sida. Samtidigt krävs rimlig kapacitet
på båda sidor för en fruktbar dialog, inser också jag, men då riskerar enbart överföring
av pengar ge andra problem.  Daniel Tarschys väcker genom sin utredning en viktig fråga när han där analyserar dagens så kallade ”förkättrade byråkrati”.

2020-05-12 FUF. Abort, preventivmedel och sexualundervisning hotas under coronapandemin

Noora Grari: Osäkra aborter, brist på preventivmedel, inställd sexualundervisning och försämrad mödravård. Det är några av konsekvenserna av coronapandemin. Miljontals flickor och kvinnor världen över kan drabbas av oönskade graviditeter och död. https://fuf.se/abort-preventivmedel-och-sexualundervisning-hotas-under-coronapandemin/

Stängda fabriker, leveranskedjor som bryts och importrestriktioner är några exempel på konsekvenser av coronapandemin. Detta har lett till en minskad produktion av bland annat preventivmedel och produkter för säkra aborter.

Risken är stor att det kommer bli global brist på kondomer. Företaget Karex i Malaysia – som tillverkar var femte kondom i världen – var tvunget att hålla stängt en period på grund av coronapandemin. Nu har man återigen öppnat fabriken, men med endast halva arbetsstyrkan på plats. Detta leder till att bristen på kondomer kommer att vara i flera månader.

Enligt biståndsmyndigheten Sidas generaldirektör Carin Jämtin kan det bli en kraftig ökning av hiv,
könssjukdomar, oönskade graviditeter, osäkra aborter och ökad mödradödlighet när
det råder en brist på livsviktiga produkter.

Ett annat problem är att allt färre kvinnor kan ta sig till kliniker för att få hjälp, på grund av karantänsregler. Hjälporganisationer befarar att över 9 miljoner kvinnor som annars
skulle fått hjälp, under 2020 kan drabbas av bland annat oönskade graviditeter och död.

Kvinnor i låginkomstländer är en extra sårbar grupp som kommer att drabbas hårt av pandemin, menar Katarina Bergehed, sakkunnig i kvinnors rättigheter och sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) på Amnesty International.

– Låginkomstländer har ofta en svag hälso- och sjukvård och därmed åsidosätts ofta SRHR när dessa länder omfördelar resurser till att hantera kriser, säger hon.

Tidigare erfarenheter av virusinfektionen ebola – som främst spred sig i västafrika år 2014 – visar att resurser för sexuell och reproduktiv hälsa togs i anspråk för att bekämpa epidemin. Det ledde till att mödradödligheten i regionen ökade.

Ett exempel är Sierra Leone – ett land som drabbades hårt av ebola. Som en effekt av exempelvis stängda kliniker under utbrottet dog 3 600 till 4 900 människor i samband med bland annat förlossningar, komplikationer under graviditeten eller dödfödda barn. Det kan jämföras med de cirka 4 000 som dog i själva sjukdomen ebola under hela epidemin. Konservativa krafter utnyttjar pandemin.

Den sexuella och reproduktiva hälsan hotas inte enbart av coronapandemins praktiska konsekvenser. Konservativa krafter utnyttjar också pandemin för att föra sin egen agenda. I vissa delstater i USA i ställs aborter in med coronakrisen som motivering. Makthavarna menar att aborter
inte är nödvändig sjukvård och att man bör omprioritera resurserna till att hantera coronakrisen.

I Polen är abort endast tillåtet om graviditeten är en följd av våldtäkt eller incest, om fostret har allvarliga skador eller missbildningar eller om moderns liv anses vara hotad. Den polska regeringen
vill göra ytterligare åtstramningar som i princip leder till ett totalförbud mot abort. Denna fråga har legat på is sedan 2016 då man inte gick vidare med ärendet eftersom förslaget möttes av demonstrationer. Nu är läget annorlunda. Till följd av coronakrisen är det förbjudet med större folksamlingar och den polska regeringen har återigen tagit upp frågan om ett striktare förbud mot aborter.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) minskar inte antalet aborter i länder där det förbjuds. Aborter sker då i stället med osäkra och farliga metoder som leder till infektioner, sterilitet och dödsfall. Enligt WHO avlider 47 000 flickor och kvinnor i världen av osäkra aborter varje
år. Endast en tredjedel av världens fertila kvinnor har rätt till abort, resten har det inte.

Enligt Riksförbundet för sexuell upplysning RFSU är aborträtten en avgörande faktor för ett mer jämställt samhälle och för att kvinnor ska kunna styra över sina liv. Sexualundervisning likställs med pedofili

I Polen har regeringen dessutom planer på att förbjuda sexualundervisning eftersom de likställer undervisningen med pedofili. Dessutom antyder lagförslaget att hbtqi-aktivister “infiltrerar” sexualundervisning i Polen genom att “främja homosexualitet och demoralisering av barn”. Kommittén i Polen som kallas “stoppa pedofili” har även hävdat att lagen skyddar barn mot
“sexuell förvridning”.

Direktiven om att kriminalisera sexualundervisning möter motstånd, eftersom kunskapen om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är avgörande för att ungdomar ska kunna bestämma över sina egna kroppar och liv. – Det finns en stark mobilisering för SRHR runtom i världen, såväl på individnivå som i lokala organisationer, kvinnorättsrörelsen, internationella organisationer och feministiska rörelser, säger Sara Österlund på RFSU.

Sara Österlund påpekar att SRHR är mänskliga rättigheter, men det är också en fråga om liv och död. Om det inte finns tillgång till service, hälsovård, säkra aborter och förlossningsvård så kan det leda till stora hälsoproblem – och i värsta fall till död. 800 kvinnor om dagen dör av graviditet och förlossning Statistik från FN visar att det varje dag dör över 800 flickor och kvinnor i världen på grund av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Det är komplikationer som lätt kan förhindras med exempelvis en bra och säker sjukvård. Några av de vanligaste dödsorsakerna är
blodförlust, blodförgiftning, havandeskapsförgiftning och osäkra aborter. 

Många sjuk- och dödsfall sker även efter att förlossningen har ägt rum. Därför är det oerhört viktigt att vården efter förlossningen är bra för att försäkra att både barnet och modern mår bra fysiskt och mentalt. 

I många delar av världen är SRHR-frågor fortfarande ifrågasatta. Det finns mycket motstånd och alla regeringar anser inte att de sexuella och reproduktiva rättigheterna ska accepteras i samhället. Flera
regeringar lägger fram förslag som inskränker på människors grundläggande rättigheter, menar Katarina Bergehed på Amnesty International.

Men mycket arbete görs också för att hantera nödläget avseende den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna i coronakrisens spår. Sida ger 20 miljoner kronor extra till länder i östra och södra Afrika för att utöka sina lager av bland annat kondomer, olika preventivmedel och utrustning för medicinska aborter. Dessutom har 39 ministrar i ett gemensamt uttalande understrukit vikten av att skydda den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna och uppmanar till globalt stöd för jämställdhet.

– Sveriges feministiska regering kan göra skillnad. I det här läget måste vi säkerställa att den fortsatta utvecklingen går framåt och inte bakåt, säger Peter Eriksson, minister för internationellt utvecklingssamarbete, i ett pressmeddelande från regeringen.

2020-04-09 Sveriges befolkning fortsätter öka

Aktuell statistik från SCB när det gäller Sverige hittar du här: https://www.scb.se/BE0401 

 SCB prognos 2019-2030: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/befolkningsframskrivningar/pong/statistiknyhet/regional-befolkningsframskrivning-2020-2030/

De regionala framskrivningarna bygger på historisk data och överensstämmer med framskrivningen för riket. I statistikdatabasen publiceras uppgifter om befolkningen; födda, döda, inrikes in- och utflyttade, immigranter och emigranter efter ålder och kön för varje år under perioden 2020–2070. I ett statistisk meddelande beskrivs utvecklingen i län och kommungrupper fram till år 2030.

I Sverige som helhet förväntas befolkningen öka med 7.4% från 10 327 600 2019 till 11 094 900 2030. Prognosen är att stor städer och pendlingskommuner ökar med ca 11%. Att fler invandrar än utvandrar, bidrar till den största delen av folkökningen för alla län utom Stockholms, Uppsala och Gotlands län. I Stockholms län beräknas folkökningen till största delen bero på att det föds fler barn än antalet personer som avlider.

2020-04-04 UNFPA

”Ensure universal access to sexual and reproductive health and reproductive right”-En färsk rapport från UNFPA visar att bara drygt hälften av kvinnorna i 57 undersökta länder kan ta egna beslut i tre studerade familjefrågor (egen hälsovård, preventivmedel, nej till sex). Särskilt illa är det i V och mellersta Afrika och Centrala och S Asien. Här finns gott om värdiga mål för SIDA att satsa på: ”The high level of women who are NOT able to make their own decisions on their sexual and reproductive health and rights highlights the urgent need for policies and programmes to focus not only on the provision of services but to address women’s autonomy. Doing so will not only impact sexual and reproductive health outcomes, but contribute to achieving the broader 2030 Agenda and the Sustainable Development Goals” Att så många kvinnor INTE kan fatta sina egna beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa och sina rättigheter belyser det akuta behovet av att politik och program inte bara inriktas på tillhandahållande av tjänster utan även på kvinnors självständighet. Detta kommer inte bara att påverka resultaten av sexuell och reproduktiv hälsa, utan också bidra till att uppnå den bredare 2030-Agendan och målen för en hållbar utveckling

https://www.unfpa.org/sites/default/files/pub-pdf/20-033_SDG561_and_562-MASTER_DOC2.1-2020-03-06-1121.pdf

2020-02-07 Exempel hur Nätverket påverkar

En god nyhet: SVT har tagit bort filmen ”De försvunna kvinnorna” från SVT Play första veckan i februari (där den skulle legat till juni). Redaktören vill ha mer kött på benen i befolkningsfrågan, vilket han skall få. Men det var genom kommunikation / dialog med redaktionen på SVT Dokument Utifrån, och särskilt producenten där, som vi lyckades få filmen struken, 4-5 månader innan dess sista ”tittar-datum” på SVT. Som visas i flera undersökningar i många länder i Syd- och Öst Asien har det funnits ”sex bias” bland nyfödda som ett kulturellt missgrepp som inte har något att göra med det som vi kallar familj planering. Läs ”Return of the missing daughters” i Scientific American
317 (2017) p 80-85.

Fram till helt nyligen har många kulturer i Asien och på andra håll sedan länge värderat pojkar mer än flickor, och flickebarn dödades eller försummades ofta av sina familjer. Flickor var inte värda något och om de fick leva fick de jobba mycket till de sedan flyttade från hemmet när de gifte sig, medan pojkar stannade hemma och var därför värdefulla. Generationer av kvinnor har därför aldrig blivit födda/ ”försvunnit”, och deras frånvaro har skadat samhällen, förändrat äktenskapsmönster och migration i och ut ur regioner och länder. Nu börjar mer jämställdhet få fäste, och eftersom kulturer nu ger kvinnorna mer ekonomiskt värde gynnar inte längre födelsekvoterna sönerna så starkt.