.
(2025) Lars Wedén. Dousas, ”biståndspolitik drabbar de allra fattigaste” DN insändare, 2025-12-19
INSÄNDARE. Regeringen för en biståndspolitik som är omoralisk, populistisk och i avsaknad av både empati och vetenskaplig grund. Stödet till Ukraina bör fortsätta och öka, men inte belasta biståndsbudgeten, skriver Lars Wedén. https://www.dn.se/insandare/dousas-bistandspolitik-drabbar-de-allra-fattigaste/
Världens bistånd till utsatta länder och befolkningar befinner sig i en kollaps. Värst är Trumps och USA:s dramatiska nedskärningar av allt bistånd. Men EU, Sverige och resten av världen hänger på. Bedömare anser att det totala globala biståndet halverats under se senaste 2–3 åren. Utöver nedskärningar i absoluta tal har målsättningen med biståndet knuffats från just bistånd till dem som behöver det mest till projekt som även syftar till egennytta för det givande landet.
Sverige utmärker sig genom att både minska och styra om till projekt som är ”nyttiga” för Sverige. Man drar sig inte ens för att smörja korrupta makthavare i Somalia med miljonbelopp från biståndsbudgeten för att visa hur kraftfullt man lyckas bli av med en handfull brottslingar. Snacka om skattebetalarnas pengar!
Det är tecken på en avskyvärd cynism när ”biståndsneddragningsminister” Benjamin Dousa (M) nästan grät när han beklagade att fungerande, nödvändiga, väletablerade projekt måste slaktas. Detta för att rädda den svårt lidande svenska befolkningen. Allt för att rädda Sveriges ekonomi.
Samtidigt gödslas budgeten med valgodis vars satsningar i första hand går till dem som har det bäst, konsumerar mest och släpper ut mest. Cynism var ordet!
En annan sak är det nödvändiga biståndet till Ukrainas kamp för överlevnad. Det är en solidarisk handling till ett närstående europeiskt land som vi snart hoppas se i EU. Det är en insats för vår egen framtida säkerhet. Det bör fortsätta och öka, men inte belasta biståndsbudgeten.
Neddragningarna och omläggningen av det svenska biståndet har redan resulterat i avbrytande av framgångsrika projekt i flera länder. Eftersom USA – och därmed FN – dragit tillbaka enorma belopp lär inte andra stiga in och ta över där Sverige backar ur.
Dessa dramatiska minskningar sker i en värld där förändringarna – särskilt i Afrika – gör biståndet än mer nödvändigt. Klimatförändringarna, krig och befolkningsökning gör denna del av världen till en krutdurk där torka, hunger och politisk oro gör att flyktingströmmarna bara kommer att öka. Europas enda reaktion på detta är att stänga gränserna och skära ner biståndet.
Extra allvarligt är en fortsatt och accelererad minskning av insatser för familjeplanering, det vill säga spridande av kvinnors kunskap om, rätt till, råd till och tillgång till modern preventivteknik. Trump går först i sin önskan att tillfredsställa de mest bigotta väljarna genom att till och med kräva skrotande av stora lager preventivmedel i Belgien. Sverige tittar på och hoppas på det bästa.
Jag anklagar den sittande, SD-styrda regeringen för att föra en biståndspolitik som är omoralisk, populistisk och i avsaknad av både empati och vetenskaplig grund.
(2025) Götmark. F & Andersson, M. ”Väst blundar för Afrikas extrema folkökning” Kvartal 2025-12-16
Den globala folkökningen är ohållbar, men medier vill helst tala om de låga födelsetalen i utvecklade länder. Den snabba folkökningen är kritisk i Afrika, där de flesta yngre nu vill emigrera till Europa. Hur kommer EU att agera inför Afrikas folkökning och växande migration?
Dagens stora oro för låga födelsetal är överdriven. Elon Musk och en delekonomer målar upp scenarier om en befolkningskollaps, men i 17 länder med minskande befolkning steg bnp per capita åren 2000–2020 med i snitt 115 procent, och arbetslösheten minskade i snitt med 44 procent i 15av dem. Japan, där det föds 1,2 barn per kvinna, har inte sämre ekonomi än andravästländer trots att befolkningen om 124 miljoner sedan 2010 minskatmed 4 miljoner. Medier larmar om minskat barnafödande, men miljö- och klimatnyttan med färre högkonsumerande japaner nämns inte. Sydkorea, som också har en hög konsumtion, är lika tätbefolkat som Nederländerna. Landet var ett av Asiens fattigaste i början av 1960-talet, men via ett program för familjeplanering, stött av bland andra Sida, sjönk födelsetalet från sex till två barn per kvinna åren 1965–1985.
Sydkorea har nu en nästan upp och nervänd ålderspyramid och det föds bara 0,7 barn per kvinna, men det är först nyligen befolkningen har börjat minska. Familjeplaneringsprogram har ofta krävt mycket lång tid (minst ett halvt sekel) för att ge folkminskning. Orsaken är ökad medellivslängd och bättre ekonomi, bland annat på grund av färre barn.
”Sedan 2017 ökar antalet undernärda och omfattar nu 300 miljonerafrikaner”
Dessa framgångsrika länder med minskande befolkning visar att farhågorför minskande födelsetal är överdrivna. Men vi bör riktauppmärksamheten mot länder med höga födelsetal. FN:s befolkningsprognos räknar med en ökning med två miljarder människor fram till 2080-talet, från dagens 8,2 miljarder till 10,3 (men FN brukarunderskatta folkökningen). I många länder är födelsetalen ännu höga. FN antar att det globala födelsetalet blir 2,1 barn per kvinna 2050. Dagens tal på 2,3 kan låta lågt, men FN beräknar att en snabb minskning ned till 1,8 barn per kvinna skulle kunna ge en världsbefolkning på endast 6,4 miljarder år 2100!———-https://kvartal.se/henrikhojer/tankar/cG9zdDozNjk5Nw
(2025) Frank Götmark & Malte Andersson: Why is Africa’s extreme population growth ignored, despite very serious consequences? And how will Europe respond? TOP 2025-12-12
Continued rapid global population growth is unsustainable, but the media instead focus on low birth rates in developed countries. Most future growth will be in Africa, where young people want to emigrate to Europe or other developed regions. How will EU countries act in the face of Africa’s extreme population growth and increasing migration?
-Sedan 2017 har antalet undernärda afrikaner ökat enligt FAO och är nu 300 miljoner. Konflikter, fattigdom och klimatförändringar förvärras, men media är tysta om befolkningstillväxtens roll i att driva undernäring och osäker livsmedelsförsörjning. Nobelpristagarna i ekonomi 2024, Acemoglu och Johnson, fann att befolkningstillväxt med en hög andel unga män förvärrar konflikter, vilket nyhetsmedierna ignorerade.-
(just for your information: none of the receivers of the letter below responded!)
2025-10-15 brev mailat till Sveriges deltagaren till COP30
Hi, you get this letter since you are one of the Swedish NGOs participating in the coming COP 30.
Previous world climate conferences have largely ignored an issue that is crucial to ecological balance: population growth. It is clear that even the slightest progress in efforts to reduce greenhouse gases is immediately offset by an increase in the world’s population. In its sixth report from 2022, Working Group III of the IPCC compared the increase in greenhouse gas emissions to GDP per capita and the corresponding population growth between 1990 and 2019. The calculations show that 34% of the increase in emissions is attributable to global population growth, with the remainder attributable to the increase in GDP per capita. However, several authors have pointed out that the influence of demographic growth has been significantly underestimated here, as the effects of the areas summarized under the term LULUCF (Land Use, Land-Use Change and Forestry), which are particularly relevant for developing countries, have not been taken into account. It therefore stands to reason that population growth is the greater factor in the increase in greenhouse gas emissions.
However, what is crucial for us is that in countries with high fertility rates, the pressure of a growing population runs counter to all efforts to adapt to the consequences of climate change and weakens their resilience. This applies in particular to food security.
At COP 15 in Copenhagen, industrialized countries promised to provide $100 billion annually for measures to adapt to the consequences of climate change in countries in the Global South. Fortunately, this promise has now been fulfilled, albeit too late. It will be crucial to use these financial resources efficiently. We therefore call for 5% of this climate adaptation fund to be dedicated to measures to support voluntary family planning programs. This comparatively small amount should be sufficient to enable highly efficient measures such as uncomplicated access to contraceptives and appropriate education for women. In addition, women’s access to education as a whole and the strengthening of social systems that guarantee secure old-age provision regardless of the number of children they have must be promoted. Different studies have confirmed that investing in family planning and education for girls is one of the most efficient measures to limit CO2-emissions. This should not come as a surprise because it goes without saying that consumers who do not exist are far more environmentally friendly then those who do exist
The European Alliance for a Sustainable Population (eurASP) is articulating this demand with regard to COP 30 in Brazil and is seeking support for it from the organizations participating in the World Climate Conference. The measure the Alliance is proposing directly links the overarching goal of greenhouse gas reductions with the goal of strengthening resilience to the effects of climate change in the countries concerned. We are happy to discuss this demand with you and will do our utmost to help shape opinion within your own organization and among the general public.
Dag Lindgren, professor emeritus skoglig genetik & växtfysiologi SLU
Medlem i Nätverket Population Matters Sweden, https://natverketpopulation.com/
Member of the European Alliance for a Sustainable Population (eurASP), see https://www.eurasp.org/ for more information
1 Thomas Wire, Fewer Emitters, Lower Emissions, Less Cost: Reducing Future Carbon Emissions by Investing in Family Planning. A Cost/Benefit Analysis (London: London School of Economics, Operational Research, 2009) https://peopleplanetconnect.org/phe_resource/fewer-emitters-lower-emissions-less-cost-reducing-future-carbon-emissions-by-investing-in-family-planning/ .
2 Brian C. O’Neill, Michael Dalton, Regina Fuchs, Leiwen Jiang, Shonali Pachauri, and Katarina Zigova, “Global Demographic Trends and Future Carbon Emissions,” Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 107, no. 41 (2010): 17521–17526, https://doi.org/10.1073/pnas.1004581107 .
(2025)Johanna Deinum: Det föds inte färre barn i Sverige. Tidningen Global, 2025-09-22
DEBATT | Varför börjar regeringen med sin utredning om varför det föds för få barn i Sverige just nu? Är det inte lite patetiskt? Jordens befolkning har sedan år 1900 ökat från 1,65 till 8,2 miljarder. Jordens resurser försvinner och utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka. Sedan 1900 har invånarantalet i Sverige ökat från 5 till mer än 11 miljoner, och fortsätter att öka. Arbetslösheten kan ju öka ännu mer när många jobb ersätts med automatisering och inträde av fler AI tjänster. Redan nu är det i Sverige brist på bostäder och stor arbetslöshet, en stor del av vår mat importeras, likväl all fossil bränsle som behövs för transport och konstgödsel, med mera. Är det inte lite märkligt att då efterlysa att Sverige skall fortsätta växa ännu mera?
Det föds inte färre barn i Sverige. I Sverige har sedan 1970 till 2024 i genomsnitt fötts 105 913 barn/år. Data från SCB, se graf 1, visar att det faktum att 98 451 barn föddes förra året, 2024, inte är det lägsta antalet under de sista 125 åren. År 1999 föddes endast 88 173 barn och flest barn de senaste 50 åren, 123 924, föddes 1990, enligt SCB data. Enligt FN:s medium prognos förväntas Sveriges befolkning fortsätta att växa, på grund av att även antalet avlidna också är rätt så konstant och lite färre än antalet födda, nu när fyrtalisterna fortfarande är i liv. Trenden är därför ändå att Sverige befolkning fortsätter att växa de kommande decennierna med en miljon invånare till maximalt 11,43 miljoner, vid år 2080. Skulle fertiliteten öka väsentligt då tillkommer flera miljoner fler människor.
Graf 1: Sverige befolkning från 1900 till år 2100: den vänstra y-axel anger det årliga antalet födda (gröna, fyllda, uppåt pekande trianglar) och döda (gröna, öppna nedåt pekande trianglar) och den högra y-axeln anger antal invånare (röda cirklar), data från SCB. Alla data efter 2025 är från FN:s medium prognos.
Det finns ju alltid en naturlig variation i antalet födslar beroende på storleken på gruppen kvinnor i fertil ålder. Samtidigt förmodas åldersgruppen >65 och 25-64 år öka och de unga grupperna hålla sig relativt konstanta, vilket gör att den totala befolkningen förväntas öka.
Att skolorna behöver läggas ned, som basuneras ut i media, har alltså inget att göra med att det föds färre barn i Sverige. Det är sannolikt en följd av lokala demografiska förändringar; man bor kvar även när barnen har blivit vuxna.
Vid sekelskiftet, 1900, låg antalet födda barn per kvinna (TFR) på 4 för att sedan ständigt falla ned till 1,77 1935 för att öka igen på fyrtiotalet. Som graf 2 visar är det korrekt att antalet barn per kvinna i fjol, 2024, hade det lägsta värde som hittills har uppmätts i Sverige – i snitt 1,43, enligt SCB. Samtidigt blir förstföderskorna allt äldre. Se även en redogörelse om TFR i WikipediA.
Graf 2: Summerad fruktsamhet (TFR) i Sverige från 1900 till och med 2024: medelvärdet av antal barn som varje kvinna föder under sin livstid. Data (fyllda svarta cirklar) från Statista och Worldbank resp. Worldometer. Den raka röda linjen anger TFR= 2,1: det antalet barn som behövs födas per kvinna i genomsnitt för att på sikt uppehålla en stabil befolkningsnivå.
Men, man kan inte stirra sig blind på TFR, det vill säga antalet barn som kvinnor i Sverige i genomsnitt föder under sin livstid. Om TFR skulle ligga på den så kallade ersättningsnivån på 2,1 barn per kvinna skulle Sveriges befolkning abrupt öka ännu mera de kommande åren, och därmed vår konsumtion, och det blir ännu svårare att uppnå Parisavtalet.
I en artikel i somras utreds varför narrativet om att låga TFR värde skulle leda till en befolkningskollaps vilar på tre viktiga missförstånd. För det första ger den en felaktig bild av vad det standardfertilitetsmåttet, TFR, säger oss om nuvarande barnafödandet och gör orealistiska antaganden om att det kommer att följa förutsägbara mönster, långt in i framtiden. För det andra överdriver den effekten av låga födelsetal på framtida befolkningstillväxt och -storlek. För det tredje ignorerar den rollen av ekonomisk politik och arbetsmarknadsförändringar i bedömningen av effekterna av låga födelsetal. Glöm inte att varje kvinna har rätt att välja själv.
Istället borde vi välkomna en utveckling mot en krympande befolkning. Dessutom behöver färre barn inte vara dåligt ur ett holistiskt perspektiv. En långsam befolkningskrympning där vi har tid att anpassa oss skulle vara väldigt välkommet. På sikt är det förmodligen det i kombination med att vi alla lär oss att leva mycket mer resurssnålt så att vi kan undvika att det uppstår ett klimat som gör livet omöjligt för de flesta djur, oss inbegripna.
(2025) Dag Lindgren Miljöaktörer vill inte tala om överbefolkning Syre Debatt 2025-08-29
De planetära gränserna överskrids; de humana fotavtrycken är för stora; klimatet skenar, människans närvaro på jorden är inte uthållig! Belastningen på miljön ökar med antalet människor. Jorden är överbefolkad, men denna viktiga bidragande orsak till de stora miljö- och resursproblemen verkar inte fullt ut accepteras av de viktigaste miljöaktörerna.
Jordens överbefolkning förefaller mörkas av aktörer, som man tycker borde ägna problemet stor uppmärksamhet! Både uppifrån och nedifrån mörkas jordens överbefolkning! Här har intresse för överbefolkning jämförts med ett annat miljöproblem, invasiva arter, som det reflekteras av träffar vid sökning.
Antalet träffar för sökning på överbefolkning och invasiva arter hos viktiga miljöaktörer:
| Sökträffar för: | överbefolkning | invasiva arter |
| Naturvårdsverket | 0 | 350 |
| Ideell Naturvård: | ||
| WWF | 0 | 302 |
| Naturskyddsföreningen | 0 | 55 |
| Greenpeace | 0 | 9 |
| Supermiljöbloggen | 1 | 499 |
De många träffarna på invasiva arter visar på ett intresse för en viktig miljöfråga. Människan är den i särklass mest invasiva arten någonsin, vars påverkan har ökat dramatiskt i en del avseenden. Människan är den viktigaste påverkansfaktorn för många invasiva arter. Ändå verkar miljöaktörerna ointresserade av överbefolkningens betydelse, bara invasiva arter långt mindre problematiska än människan diskuteras!
Nämnda aktörer har beretts tillfälle att korrigera/kommentera bristen på träffar för överbefolkning. En bekräftade frånvaro och en meddelade att de var underbemannade och inte kunde avsätta tid till manuell sökning i organisationen.
Befolkningsfrågan behandlas säkert av de uppräknade aktörerna utan att sökmotorer hittar något dokument, men den kan inte betraktats som viktig eller oroande, då den inte genererar träffar för överbefolkning. Det är viktigt att diskutera andra invasiva arter än människan, lättare att föra diskussionen och nya fakta kommer ofta. Men det borde inte medföra att befolkningstryckets storlek negligeras!
Ordet överbefolkning verkar så kontroversiellt att det inte används ens om överbefolkningens betydelse förringas eller det är en historisk/lokal episod som avhandlas. En förklaring kan vara att människan skapats av en evolution där generna hos förfäderna i varje generation sedan 4 miljarder år gynnats om de resulterat i fler kopior. Därför är den djupast rotade instinkten att gynna tillväxt. Konsekvensen är att dagens människor vanligen har svårt att se fler människor som något negativt.
Skälen till att använda överbefolkning (overpopulation) för att beskriva tillståndet och de historiska skälen att ordet inte används diskuteras i Discussing population concepts: Overpopulation is a necessary word and an inconvenient truth. Titeln klargör författarnas inställning till ordet. Här är dokumenterat för Sverige att överbefolkning inte används där man kan tycka det vore befogat.
Ordet är däremot inte tabu för ”gröna” tidskrifter, Syre fick till exempel 13 träffar på ”överbefolkning” vilket gör frånvaron för ”gröna aktörer” gåtfull.
Om aktörerna började diskutera överbefolkningsproblemet på ett sätt så det resulterade i träffar vid sökning är det troligt att det skulle bidra till att överbefolkningen minskar.
(2025) Frank Götmark: Jo, Hornborg – människan är problemet. Debat Parabol Press, 7, 2025 https://www.parabol.press/jo-hornborg-manniskan-ar-problemet/
I förra numret av Parabol kritiserade Alf Hornborg tesen att människan är en invasiv art. Det är vårt ekonomiska system som är problemet, menade Hornborg. Nu svarar Frank Götmark: Överallt innebär fler människor ökad resursanvändning. Vi kan inte både kräva välståndsökning i hela världen och ignorera folkökningens konsekvenser.
Alf Hornborg kritiserar i Parabol 6/2025 min text i SvD 29 mars, ”Är människan en invasiv art?” Flera forskare, och Anders B Johnson i boken ”Den invasiva människan”, svarar ”ja”. Jag redovisade bl.a förhistorisk utrotning av nästan all megafauna i världen och dramatisk minskning av ryggradsdjurens populationer på i snitt 73% mellan 1970 och 2020. Det sammanfaller med vår spridning över jorden och explosiv nutida befolknings- och konsumtionsökning. Vi är nu 8,1 miljarder och förväntas öka till ca 10,3 miljarder under de kommande 60 åren, enligt FN.
Jag listade framgångsfaktorer för Homo sapiens men Hornborg anser att jag förbiser samhällsvetenskap och kulturhistoria, och att det är för mycket ”biologi”. Dock tror jag nog att Hornborg håller med om att människan är både ”biologisk” och ”kulturell” – hur skall man annars förstå vår evolution och vår expansion? Sällan analyserar dock samhällsvetare och kulturhistoriker utarmning av biologisk mångfald och dess koppling till människans spridning och ökning. Medan allt fler naturvetare och miljöforskare uppmärksammar folkökning och andra hot mot ekosystem och arter, se t ex ”Scientists’ Warning to Humanity” som undertecknades av 15 364 forskare 2017.1
Hornborg framhåller att traditionella kulturer vid småskalig odling i regnskog kan öka artrikedomen. Det kan vara sant lokalt, men gäller knappast storskaligt över tid (dessa kulturer är små, och minskar). Avverkar man skog, även produktionsskog i Sverige, ökar artrikedomen lokalt en tid på hygget. Men studier av småskaliga störningar och större ekosystem visar att över geografiska regioner utarmas biologisk mångfald i längden av människor.
Hornborg behandlar ekonomiska system, pengar (som enligt honom behöver avskaffas) och relationer ”nord – syd”. Att utvecklingsländer får skamlöst dåligt betalt för råvaror av industrialiserade länder och företag är definitivt något som bör ändras. Företag och jobb flyttas alltmer till och mellan utvecklingsländer, och produktion och konsumtion globaliseras. Artrika ekosystem i främst tropikerna (även om de inte är fullt ”naturliga” som Hornborg diskuterar) omformas till människors produktionsekosystem. Ekonomisk tillväxt eftersträvas av nästan alla länder, men behöver reformeras till någon form av ”nedväxt” enligt miljöekonomer.
I Fauna och Flora nr 3/2023 framhåller Malte Andersson och jag sambandet mellan den mänskliga populationens storlek och dess förbrukning av resurser, samband som Hornborg undviker i sin kritik. Den totala förbrukningen bestäms av antal människor x genomsnittlig resursförbrukning per person.2 Resursförbrukningen och vår konsumtion leder till miljöförstörelse och artutrotning på jorden, som vi beskriver. Det har föreslagits att ekvationen även skall inkludera teknologi, vars utveckling många menar kan lösa t ex klimatkrisen. Teknologisk utveckling är dock tveeggad; effektivisering kan vara bra, men kan t ex leda till att många fler träd avverkas och fler fiskar fångas per tidsenhet. Och energieffektivisering leder ofta till att annat
nyttjande av energin ökar (”Jevons paradox”).
Den ökande förbrukningen per person kan reduceras genom t ex skatter och utsläppshandel för växthusgaser, enligt miljöekonomer. Ökningen av vår population kan reduceras genom att de höga födelsetalen minskar i Afrika och vissa andra länder. Hornborg citerar inte slutsatsen i min SvD-artikel: ”Om vi hejdar den ohämmade konsumtionen i rika länder och på andra håll, och samtidigt reducerar
födelsetal där de ännu är höga, finns visst hopp.”
Hornborg hänvisar till lågt EF, Ekologiskt Fotavtryck, per person i Afrika, i ett exempel där Mocambique jämförs med USA. För det fattiga Afrika spår FN stor populationsökning, från 1,4 idag till 3,8 miljarder år 2100. Totalpopulationens EF (Antal människor x Fotavtryck per person) är viktigt för miljö och människor. Totala EF är idag ungefär dubbelt så högt i Sverige som i Mocambique. Skillnaden mellan länderna minskar om befolkningen tredubblas i Mocambique fram till år 2100.
Anta att behövlig ökning av välstånd ger ökat EF per person i Mocambique, från 0.9 till 3,3 hektar per person, hälften av Sveriges värde, som idag är 6,6. År 2100 blir totala EF för Mocambique via folkökningen då sex gånger större än för Sverige. För att begränsa det totala ekologiska fotavtrycket vid ökande välstånd skulle Mocambiques befolkning behöva minska, inte öka. Och för att minska Sveriges totala EF behöver vi minska EF per person och/eller minska befolkningens storlek.
Om familjestorleken i Afrika (idag 4,1 barn per kvinna) minskar förbättras familjens och landets ekonomi, som i tidigare framgångsrika frivilliga familjeplaneringsprogram (FP nedan) i t ex Indonesien, Sydkorea, Iran, Costa Rica, Tunisien, Rwanda, Thailand, Brasilien och Mexico.3 Länderna tog beslut om FP, och bistånd från Väst bidrog till att födelsetal föll i många utvecklingsländer. En svensk pionjär, Carl Wahren, bidrog från vårt håll under mer än 40 år.4 Tyvärr har Kinas tragiska ettbarnspolitik (med t ex tvångsaborter) och Indiens massteriliseringar av män 1975-77 gjort att FP-program ofta förkastas, trots framgångarna i många utvecklingsländer.
Ekologiskt fotavtryck mäter inte, och visar inte förändringar i biologisk mångfald. Att hänvisa till att medborgare i t ex Mocambique har lågt EF per person förbiser att fattiga lokalbefolkningar tvingas överutnyttja ekosystem lokalt, dvs vilda djur, träd/buskar (bränsle), jordar, sötvatten mm – se två nya värdefulla översikter av detta problem.56 De negativa effekterna riskerar öka med fortsatt folkökning.
Men frivilliga FP-program i länder som vill starta sådana kan bidra till att minska fattigdom, utarmning av biologisk mångfald, och försämrade ekosystem. I en Novus-undersökning visades nyligen att många svenskar stödjer bistånd till FP (nu är Sidas FP-bistånd mindre 0.5% av utdelat bistånd).7 Människor ser logiken, även om media och miljörörelse tiger om folkökningens konsekvenser.
42 av 54 afrikanska länder uppgav 2015 till FN att de hade som policy ”lägre befolkningsökning”, och 45 of de 54 länderna uppgav policy om ”lägre födelsetal” (hemsida, FN:s Population Division). Vid sidan av minskad konsumtion i de rika delarna av världen kan sådan policy, om den stöds och realiseras, bidra till att förbättra situationen för människor, miljö och biologisk mångfald i Afrika och andra utvecklingsländer.
- Ripple, WJ m fl, ”Scientists Warning to Humanity: A Second Notice”, BioScience 2017[↩]
- Andersson M & Götmark F, ”Biologisk mångfald föröds av jordens befolkningsökning – nonchaleras av miljörörelser och media”, Fauna och Flora 118: 28-36, 2023[↩]
- The Overpopulation Project, ”Family planning success stories”[↩]
- Se lärdomar i filmintervju med honom 2024: The Overpopulation Project, ”Interview with Carl Wahren, 2024”, Youtube[↩]
- Tal, A. ”The environmental impacts of overpopulation”, Encyclopedia 2025[↩]
- Dasgupta A, Dasgupta P, ”Human population and the biosphere”, Population
and Development Review 2025[↩] - Götmark F, Köster E, Wetzler N, Andersson A. ”Svagt stöd för regeringens nya bistånd”, Dagens Arena 3 december, 2024[↩]
2025-06-11 Ny överbefolkningsweb och blogg
https://www.stromstadakademi.org/befolkning/
(2025) Johanna Deinum: Överbefolkning driver flykt, nöd och konflikter, Mat och Klimat 2025-06-04
Förutom behovet att minska utsläpp av växthusgaser så snabbt som möjligt är befolkningsfrågan på sikt vida viktigare än alla övriga åtgärder för vårt ekosystem och klimatet. Dessutom bidrar den höga fertiliteten i fattiga länder redan till stora sociala problem: svält, nöd, konflikter, flykt och migration. https://matochklimat.nu/overbefolkning-driver-flykt-nod-och-konflikter/
Flykt
Barn och familjer i världens svåra kriser kämpar för att överleva. Man nämner krig, förtryck, fattigdom med mera, men sällan tas befolkningsutvecklingen upp mer än i en bisats. En snabb befolkningstillväxt leder till att fler och fler arealer används för matproduktion och därmed ökar också konflikter om land. Samtidigt eroderar jorden, skogar huggs ned, grundvattnet tar slut och den biologiska mångfalden försvinner.
Enligt UNHCR var det vid halvårsskiftet 2024 mer än 123 miljoner människor i världen som var “forcibly displaced”, alltså på flykt från sina hemtrakter på grund av yttre omständigheter som krig, konflikter och förföljelse och 72 miljoner är så kallade internflyktingar, det vill säga de är på flykt i sitt eget hemland. De bor i bara 10 länder – Syrien, Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo (DRC), Ukraina, Colombia, Etiopien, Jemen, Nigeria, Somalia och Sudan. De övriga ungefär 80 miljoner av världens flyktingar kommer från fem länder: Syrien, Venezuela, Afghanistan, South Sudan och Myanmar. Ifrån vart och ett av dessa länder är det över sex miljoner människor som är på flykt.
Hunger
I en värld där upp till 757 miljoner människor – 1 av 11 – överlever med kronisk hunger är det viktigare än någonsin att förstå omfattningen och orsakerna till denna kris. Värst är läget i länder som även har hög befolkningstillväxt (antal barn per kvinna 2024 inom parentes), såsom Somalia (5,6), Etiopien (3,7), Kenya (3,2), Sudan (4,1), Sydsudan (4,3), Madagaskar (3,8) och Nigeria (5). Svält hotar också i området söder om Sahara som brukar kallas för Sahel, speciellt Mali (5,4), Burkina Faso (4,8), Tchad (5,2) och Niger (6,4). I alla dessa länder försvinner skogarna och försämras jordbruksmark i rasande takt.
Undernäring
Det föds många barn på jorden till ett liv i misär med en osäker tillgång till mat och vatten. Världen över lider 45 miljoner barn av avmagring, den dödligaste formen av akut undernäring, vilket är ett livshotande tillstånd. Varje år dör över en miljon barn av relaterade orsaker till allvarlig akut undernäring. Dessutom är över 148 miljoner barn under 5 år hämmade i utvecklingen. De flesta kvinnor skulle vilja ha möjlighet att själva kunna bestämma över sitt barnafödande för sitt och barnens bästa?
Torka och svält
Sveriges radio har nyligen i flera program berättat om Madagaskar utan att nämna överbefolkningen. I det fattiga landet skulle Sida-pengarna kunna hjälpa med familjeplanering. Madagaskar är ett bland länder som sent omsider har insett vikten av frivillig familjeplanering.
Madagaskar har haft en extrem befolkningsökning från 5,8 miljoner invånare 1965 med en fertilitet på 7,2 barn per kvinna och en medianålder på 15,5 till nu 32 miljoner invånare och en medianålder på 19 år. Även om fertiliteten har gått ned till 3,8 blir det fler och fler som behöver mat. Därmed försvinner i snabb takt den unika naturen på denna ö. Madagaskar har förlorat ungefär 90 procent av sitt ”ursprungliga” skogstäcke. En sådan befolkningsökning har lett till en extrem fattigdom.
I Madagaskars södra och sydvästra regioner har naturkatastrofer härjat, som förvärrats av avskogningen och ungefär 91 procent lever på mindre än 1,90 dollar per dag. Andelen barn som lider av allvarlig akut undernäring som läggs in på sjukhus har ökat exponentiellt, från 9 procent år 2021 till 36 procent år 2023. Men sedan 2021 har Madagaskars regering beslutat ett åtagande för familjeplanering för att uppnå målen för FP2030, under temat ”Familjeplanering, en hävstång för utveckling”, ”vilket räddar livet på kvinnor, nyfödda och ungdomar och bidrar till nationens socioekonomiska utveckling”.
Många krig
Förutom om det pågående kriget i Ukraina och Gaza hör man inte mycket om alla övriga krig. Till exempel att nio år av obönhörligt krig i Jemen har drivit bort mer än 4,5 miljoner människor från sina hem och halva befolkningen 18,2 miljoner är i stort behov av humanitär hjälp och skyddstjänster. Med en fertilitet på 3,4 och en medianålder på 19 år blir det många mödrar och barn i Jemen som svälter när mer än hälften av alla hushåll inte har tillräckligt med mat.
Vad hjälper?
Det är allmänt accepterat att en satsning på kvinnors och flickors utbildning och tillgång på moderna preventivmedel kan minska befolkningsökningen och öka kvinnors frihet. När familjestorleken minskar ökar familjens ekonomi och det blir färre konflikter.
Efter FN:s befolkningskonferens i Kairo 1994 ersattes tyvärr programmen med frivillig familjeplanering i huvudsak med begreppet SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Ett skäl var att stora religiösa grupper motsatte sig familjeplanering och moderna preventivmedel. Folkökningen fortsatte: från 1994 till idag 2025 ökade jordens befolkning från 5,6 till 8,2 miljarder människor!
Många kvinnor har inte kunnat få tillgång till preventivmedel eller nås av information. 2024 utgjorde SRHR, i vilken familjeplanering ingår, endast 3 procent av Sidas budget och det var futtiga 0,1 procent som utgjordes av familjeplanering. Vår regering bör snarast tänka om och Sida bör satsa betydligt mer på familjeplanering.
2025-06-03 Föredrag av Professor emeritus Dag Lindgren: Overpopulation – the greatest threat! på Vetenskapsfestivalen i Strömstad
The greatest threat for the future of Mankind is that we have become too many. It has happened very fast and still the population is growing. We are unable to control the consequences, e.g. it is now evident the global temperature will now or in a few years pass the limit regarded as desirable – less than a decade ago all countries agreed on the target. Overpopulation (“överbefolkning”) is correct word for describing the situation. Still the Swedish government and authorities, including “Naturvårdsverket”. do not use that word. Neither does UN.
med ett bildspel. se under https://natverketpopulation.com/video-film/
2025-06-03 Föredrag av Professor Lars Broman: How do citizens think about population decline? på Vetenskapsfestivalen i Strömstad
Lars Broman, honorary professor at Strömstad Academy Today, as far as I have been able to ascertain, there is no clear answer to the question in the title. However, there are hypotheses, more or less plausible. But it is important to know what young people of childbearing age think. Perhaps a research study on the issue would be in order? Politicians and the media are very concerned today about low birth rates. Who, for example, will take care of the large group of 80+ people in the future? I have previously wondered why this concern may be unfounded. It has also recently been suggested that AI will eliminate many more jobs than are potentially created. Then the problem will not be that the proportion of people of childbearing age in the population may be too small, but rather that it may be difficult to find meaningful activities for them between education and retirement. lars.broman@stromstadakademi.se
med ett bildspel. se under https://natverketpopulation.com/video-film/
2025-06-03 Föredrag av Anders Johnsson: The Invasive Man, på Vetenskapsfestivalen i Strömstad
The book The Invasive Man (Den Invasiva Människan) explores the economic, social and technological drives that have enabled humanity’s growth, but also led to some of the greatest challenges of our time, such as overpopulation, resource scarcity and ecologic degradation. Through historical analysis and future scenarios, the book asks the uncomfortable question: How can we manage our invasive nature to secure a sustainable future for future generations? The book aims to create debate about how we can balance our development with the Earth’s limited resources and the need for a sustainable life.
The book holds 220 fact-packed pages with lots of numbers and diagrams. The Swedish author Tage Danielsson is said to have said that “If you can’t look back and don’t dare look forward – you have to look up.” The book is thus divided into three sections, where Section 1 is a brief description of human development over the past 70,000 years. Section 2 is about the future and finally Section 3 is about what we (in the author’s opinion) should do to ensure that our descendants can hand over the earth to future generations. Section 1 can be said to be the most important, because if you don’t know how things have become the way they are today, it is also difficult to understand how things might be in the future. The author’s experience as environmental manager in PEAB’s western region is that knowledge of history in general and knowledge of the explosive population growth during the 19th and 20th centuries was low among Peab’s employees (and also among other people). I will therefore spend 15 minutes describing how humans have gradually increased in numbers since the Stone Age, both in number and in percentage terms per year, from 0.1 per thousand per year to a maximum of 2 percent per year. The aim is to open the eyes of those who have not understood how quickly we humans have increased in number over the centuries, and especially over the last 300 years.
From the debate about low birth rates that has been going on in the press recently, the debaters do not seem to be aware of the fact that the world’s population growth continues to be around 75,000,000 people per year, which roughly corresponds to a new city of Uppsala every day.
med ett bildspel. se under https://natverketpopulation.com/video-film/
(2025) Johanna Deinum, Kerstin Ebbersten, Louise Jonsson: Sida på fel spår i biståndspolitiken. Tidningen Global, 2025-05-14, https://tidningenglobal.se/2025/16-maj-2025/sida-pa-fel-spar-i-bistandspolitiken/
Tidigare repliker: Cristina de Carvalho Eriksson, Sida: Kvinnors rättigheter i centrum., Johanna Deinum, Kerstin Ebbersten, Louise Jonsson: Vart tar Sidas pengar vägen?
DEBATT | Sida utelämnar i sin replik att befolkningstillväxt och överbefolkning skapar allvarliga miljöproblem. Läs dessa två nya översikter, som framhåller sex sådana – avskogning, klimatförändring, förlust av biodiversitet, utfiskning, vattenbrist och jordförsämring. Man skulle önska att Sida tar del av sådana rapporter! Men de skjuter frågan om ”befolkningsdynamik” åt sidan, trots att det är möjligt att påverka höga födelsetal i länder där folkökningen föröder ekosystem och ekonomisk utveckling. Kvinnor och barn är de främsta offren i stora och fattiga familjer. För många, för tätt sammanhängande, för tidiga och för sena graviditeter är en viktig orsak till mödra-, spädbarns- och barndödlighet och sjuklighet. Sedan 1980 fortsätter världens befolkning öka med cirka 80 miljoner per år.
Tvångsmässig barnbegränsning har använts i ett fåtal länder (Kina, Indien, Peru), en form av maktmissbruk som lyckligtvis knappast förekommer längre. Nästan alla program för familjeplanering (FP) har varit och är idag frivilliga (se t ex World Bank om 23 länder, och en aktuell rapport om framgångsrika FP-program i Brasilien, Equador, Egypten, Etiopien och Rwanda). Men det omvända, pronatalism, är tyvärr fortfarande vanligt i många länder: kvinnor närmast tvingas till att fullborda graviditeter och ha fler barn på grund av omgivningens tryck, normer, eller för att abort är förbjudet.
IPCC:s stora rapport 2022 fastslog att BNP-tillväxt och folkökning är de två viktigaste orsakerna till de växande CO2-utsläpp. Fortsatt befolkningsökning hotar därför klimat och miljö, likaså hög konsumtion som behöver reduceras bland rika överallt. Vi önskar nog alla att levnadsförhållanden för fattiga i utvecklingsländer förbättras. Det hänvisas till att de knappt har bidragit till utsläpp (per person). Men, att då inte via bistånd stödja FP-program är närmast ”cyniskt”. Är det inte viktigt att människor får förbättrad ekonomi, att odlingsmarken räcker till och barn får skolgång och sjukvård? Alternativet i länder med höga födelsetal är ökande konflikter, lidande, undernäring och svält.
Redan på ett möte i Teheran 1968 med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fastslogs rätten till familjeplanering (FP). Den rätten kodifierades i en utmärkta paragraf i FN:s Världsaktionsplan i Bukarest 1974, en grundbult i planetens befolkningspolitik, där en sådan fortfarande må existera: ”Det rekommenderas att alla länder: respekterar och säkerställer, oavsett deras övergripande demografiska mål, rätten för personer att på ett fritt, informerat och ansvarsfullt sätt bestämma antalet barn och avståndet mellan dem.” Även den förra FN generalsekreterare Kofi Annan skrev i rekommendationen: “Population stabilization should be a priority for sustainable development”.
Sida borde blicka bakåt, ta del av lärdomar, och prioritera familjeplanering. Från 1960-talet ingick i svenskt bistånd stöd till aktiva FP-program. Kvinnors svåra situation och den snabba folkökningen uppmärksammades stort. Ledare från andra länder kom till Sverige och ville veta mer. En svensk grupp bjöds 1966 till Senaten i USA för att informera. I Sverige fanns en pionjär som förra året innan han gick bort kunde förklara hur det internationella arbetet gick till (se Youtube, ”Interview with Carl Wahren 2024”).
Efter FN:s sista befolkningskonferens, i Kairo 1994, ersattes FP-programmen i huvudsak med begreppet SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter). Ett skäl var att kristna (främst Vatikanen) och muslimska grupper motsatte sig familjeplanering och moderna preventivmedel. SRHR är i sig positivt, men det var ett stort misstag att utelämna FP-program som framhåller värdet av mindre familjer i fattiga länder. Folkökningen fortsatte: från 1994 till idag 2025 ökade vi med nästan 50%, från 5,6 till 8,2 miljarder människor! Många kvinnor har inte kunnat nyttja preventivmedel, och nås av information.
Problemen stod klart för Melinda Gates, som tillsammans med en rad länder startade FP2020 (nu FP2030). Nyttjande av preventivmedel ökar nu i dessa länder, dock bra långsamt i Afrika, då resurserna inte räcker till. Cristina de Carvalho Eriksson har rätt i att endast tillhandahålla preventivmedel räcker inte; det behövs program från högsta (regering) till lägsta nivå (kommun, byar) där information om värdet av mindre familjer och lägre folkökning framgår. Först då kan normer om stora barnkullar påverkas. Andelen av Sidas totala budget till FP tycks bara utgöra 0,1 procent, enligt Sidas openaid. FP-program diskuteras nu i Afrika idag i flera länder, men stödet via bistånd är för svagt. Här kan Sida göra goda insatser och öka stödet till FP. Vi hoppas att det realiseras!
(2025) Johanna Deinum, Kerstin Ebbersten, Louise Jonsson: Vart tar Sidas pengar vägen? Tidningen Global, 2025-05-02, https://tidningenglobal.se/2025/2-maj-2025/vart-tar-sidas-pengar-vagen/
(2025) Tal, Alon: The Environmental Impacts of Overpopulation. Encyclopedia 5, no. 2: 45. https://doi.org/10.3390/encyclopedia5020045
(Google translate) Sammanfattning: Överbefolkningens centrala roll i miljöförstöringen utmanas periodvis. Den här artikeln bedömer effekten av ökande demografisk tryck på sex kritiska globala hållbarhetsutmaningar: avskogning, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, fiskeutarmning, vattenbrist och markförstöring. Genom att sammanväga resultat från hundratals peer-reviewed studier ger artikeln en omfattande översikt av effekterna av att expandera mänskliga populationer på de mest pressande aktuella miljöproblemen. Även om befolkningstillväxten över hela världen avtar, förväntas antalet människor att fortsätta öka på jorden fram till slutet av århundradet. Aktuell forskning bekräftar att överbefolkning orsakar betydande och potentiellt oåterkalleliga miljöpåverkan som inte kan ignoreras om den internationella hållbarhetspolitiken ska bli effektiv.
Nätverket Population Matters Sweden 